månadsarkiv: januari 2011

”Att besoka en roman” och Låt den rätte komma in-några svar…

Fick i samband med att filmen sändes på Tv frågor kring mina elevers upplevelser av projektet, jag har inte riktigt kommit mig för att svara, men jag tänkte att jag ska passa på nu…

Jag fick följande frågorna om mitt projekt ”Att besöka en roman

1. Hur var elevernas reaktioner på detta projekt? Vad tyckte de var svårt? Vad tyckte de var roligt? Vilket av det de lärde sig ansåg de att de hade störst nytta av? Om man nu kan generalisera en hel klass.

Reaktionerna att arbeta en termin med webben, webbpublicering och en och samma roman. Jag skulle ljuga om jag sa att eleverna jublade. De tyckte att projektet i sig var ganska mycket som vanligt skolarbete. Och många tyckte att det hade fått ta alltför mycket tid, men att de lärt sig bra saker.

En av de elevröster som jag minns starkast var en pojke som sa: Jag har aldrig skrivit en bättre text än den här, och det fanns så mycket stolthet i hans röst och i hans kropp.

De ogillade verktyget. WordPress tyckte de var skräp, och liksom all annan teknik var den inte att lita på, ursäkten om att hunden åt upp skolarbetet kom bara i en ny tappning.

Det var ett svårt projekt, men vem har sagt att det ska vara lätt att gå i skolan, eller att det inte ska finnas utmaningar. Men kanske att jag satte in alltför många utmaningar i ett projekt. Det som de tyckte var svårast var att skriva för en mottagare, på ett sätt som webben, föredrog. Mina elever hade under sin skoltid aldrig skrivit för ”riktiga” mottagare, de som inte var en del av skolarbetet, en del av skoluppgiften. Jag tror att det var en av de största utmaningarna, att möta läsare utanför klassen, skolan i verkligheten.

Nytta? Jag ska inte uttala mig om det…

2. Vad tyckte de om boken? Filmen?

De tyckte inte om filmen, den saknade så mycket av romanen. Jag låter det vara osagt vad mina elever tyckte om romanen.

3. Har de använt sig av webbplatsen efteråt på något sätt? Har den fyllt någon funktion för eleverna? (utöver en webbplats de såklart är stolta över att ha varit med och publicerat!)

nej. Inte, och det var en miss, fast den fyllde en funktion i en uppsats där de skulle värdera och ta ställning till om någon av webbplatserna som de skapat kunde vinna Webbstjärnan 09.

4. Har John Ajvide Lindqvist varit med på något hörn i ert projekt? Vilka har i så fall hans reaktioner varit? Och elevernas?

Nej, han var aldrig en del av projektet och det har jag skrivit om i inlägget ”slutet på Att besöka en roman” här..

En elev-berättelse om skolvardagen med ”en-till-en” eller ”varsin”

Extra life
Extra life av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag fick ett mejl, för att inleda som en politiker, från en elev som undrade om jag kunde tänka mig att delta i en undersökning kring hur lärare ser på datorer och internet i undervisningen. Hon berättade i sin introduktion att hon var lite skeptisk till att ge elever varsin dator. Hon var skeptisk till att ”datorn” i sig gör någon skillnad för skolans arbetssätt, på resultaten, på pedagogiken, men vill gärna undersöka lärares uppfattningar. Hon undrade helt enkelt om jag kunde delta. Jag svarade: ja men på ett villkor, nämligen att du skriver om din skolvardag, och att jag få publicera din berättelse om din skolvardag här på min blogg. Jag fick ett mejl tillbaka som sa, ja, men jag vill vara anonym.

Detta är ett gästinlägg från en elev och en subjektiv berättelse från en skola i Sverige som inför en till en.

Jag går sista terminen på en gymnasieskola där alla elever har fått varsin dator att använda på lektioner och till studier. Min klass fick dem för precis ett år sedan, så jag tänkte berätta lite om hur det har varit.

Först och främst är det väldigt viktigt vad för slags dator vi har fått. Våra är små HP-datorer som lätt får plats i väskan och som inte väger alls mycket. De är inte tillräckligt avancerade för att kunna spela spel på och har inte ens CD-romspelare. Men detta är inte heller funktioner, som jag har saknat.

Till datorerna har vi fått ladda ner gratisprogrammet Open Office att använda till att göra presentationer och dokument. Det har väl inte fungerat så bra som man hade kunde hoppas, men det är också en vanesak. Det är ju även en programvara som kommer utvecklas och man förstår att skolorna inte vill lägga ner tusentals kronor på ett Word-program, när det finns liknande gratis online.

Användandet av datorerna har fungerat olika bra, på olika lektioner. I de flesta ämnen har vi bara använt dem till att skriva uppsatser på lektionerna, söka källor och liknande, som man förut har gjort i bokade datorsalar. Det kanske viktigaste med datorerna är att de har inneburit att det är lättare att anteckna på lektionerna. Jag personligen tycker det är jättebekvämt, medan jag har kompisar som antecknar för hand fortfarande.

Hur datorerna används på lektionerna beror allra mest på läraren. Jag tror att de på vår skola inte har utbildats tillräckligt väl i hur användbart det faktiskt är med tekniken. Det finns lärare som fortfarande skriver ut ett häfte var till eleverna, när vi lika väl själva kan hitta det på internet, eller att läraren skickar det till oss så att vi kan läsa det på skärmen.

Men om jag ska vara helt ärlig så går nog den mesta datortiden i skolan åt Facebook eller annat slösurfande. Sorgligt men sant. En riktigt tråkig lektion när datorn är där framför sig så är det oundvikligt. Jag har faktiskt glömt hur det var att sitta på tråkiga lektioner utan dator. Vad gjorde man? Inte lyssnade i alla fall.

Jag känner inte att mitt studieresultat eller effektivitet har påverkats varken i negativt eller positiv riktning sen vi fick datorerna. Jag lyssnar lika mycket nu som innan. Om jag kanske inte förstår något, eller missar något kan jag snabbt googla det och hänga med i lektionen igen. Men det varierar från person till person. Vissa kanske inte alls kan ta ansvaret med att vara aktiv på lektionerna och ha en dator framför sig, medan andra, som jag själv, kan det. Det är ju också upp till läraren att ha intressanta och bra lektioner så att man faktiskt vill lyssna, eller kanske bara säga till oss att stänga datorerna.

Om jag ska sammanfatta så är jag positiv till att alla elever ska ha en dator var. Men innan en skola lägger ner pengar på att alla elever ska ha det, borde de börja med att utbilda lärarna så att de vet hur de ska förändra sin undervisning så att datorerna faktiskt blir nödvändiga. Då kan lärarna sedan visa eleverna hur de kan arbeta med datorerna på bästa smidiga sätt. Jag har ju kommit mitt i denna förändringsfas och jag tror mycket kommer utvecklas efter att jag har gått ut gymnasiet, till det positiva. Jag tror helt klart att datorerna är en viktig del av den nya moderna skolan och det är lika bra att barn och ungdomar får lära sig redan nu att använda en dator (och internet!) på rätt sätt, eftersom de i framtiden är högst troligt att de kommer jobba framför en.

Jag ska inte tolka, eller tänka åt er, men den bild som den här eleven ger är intressant och tänkvärd. Kanske finns det något som alla som står i startgroparna för ett en till en projekt bör tänka kring. Helst skulle jag såklart vilja att alla skolledare läste och tänkte igenom hur arbetet från ”datorsalar till en-till-en ska ske” samt att övergången sker med tydliga mål.

Lärare måste våga berätta vad de gör -delta i TeachMeet

Is the Clones cloning Dolly?
Is the Clones cloning Dolly? av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Igår fick jag en stark deja-vu av den osäkerhet som ofta följer med oss som arbetar i skolan. Jag fångade följande tweet på twitter från Ingela Clarin, en av de lärare som jag verkligen imponeras:

Blivit ombedd att tala på TeachMeetSyd – uschiamig! Det vågar jag aldrig… #tms2011

TeachMeet är en un-conferens för pedagogisk personal i skolan, lärare, it-pedagoger, bibliotekarier etc. I korthet går kan man säga att det är ett möte där lärare (eller it-pedagoger/bibliotekarier) berättar för andra lärare(eller it-pedagoger/bibliotekarier) om sina idéer, projekt, större såväl som mindre. Det är en informell sammankomst där de som deltar berättar för andra vad de gör på lektionerna.

Åter till Ingela och den tweeten som fångade min tanke, för när Ingela, skriver

uschiamig! Det vågar jag aldrig…

så fångar hon det som på många sätt är så vanligt bland de lärare som jag känner . Det är en känsla av att

”inte ska jag inte”, ”jag har gör väl inget speciellt”, ” jag är bara en vanlig lärare, jag”,

Kanske  finns det något mer där bakom som ”vad ska mina kollegor då tycka?”

Jag har varit lärare i hela mitt yrkesverksamma liv, och jag har länge burit med mig den känsla som jag läser in i Ingelas ord, ”inte jag inte”,”äsch vad kan jag tillföra” och känslan av att ”alla vet ju vad en lärare gör, kan och inte kan, så varför skulle någon vilja lyssna på mig”.

Men när jag tog bladet från munnen, när jag valde att visa vad jag gjorde, när jag började berätta, så visade det sig att min upplevelse, mina tankar och reflektioner delas av andra. Jag blev också varse att jag genom att prata om mitt yrke, skriva om mitt yrke kunde sätta ord på min kompetens, som jag många gånger knappt visste att jag hade. Men det jag också insåg när jag börja prata om min undervisning och som jag tycker att alla lärare som tvivlar på att de har något att berätta, eller ge till någon annan bör tänka på, är att det är bara du som har varit på alla dina lektioner, ingen annan. De flesta har inte sett det du gjort, eller tagit del av det som du inspireras av, så om du berättar kan di få andra lärare att bli inspirerade och våga pröva, kanske nästa gång våga delge och berätta.

Åter till Ingela och TeachMeet, som jag vet att Ingela ser fram emot eftersom jag sett hennes svar på Martin Ekholms tweet

Jag känner mig lite ensam på listan över talare på TeachMeet Syd den 31/3. Tycker att du också ska anmäla dig!http://bit.ly/hAAUzc #tms2011

@marekh75 var någonstans? Äntligen händer ngt här nere!!! :)

Ingela, jag vet att du tvivlar, tycker att det du gör inte är något märkvärdigt, men det är just därför du och alla andra lärare ska ta chansen att dela och berätta om ert arbete. För är det behöver vi i skolan: lärare, it-pedagoger, bibliotekarier ska träna på och lära oss. Vi behöver tro på vår egen kompetens och våra erfarenheter och att de har ett värde, så Ingela (och alla andra), ta möjligheten, ta erbjudandet (tänk på att det var någon som bjöd in dig, som vet att du har mycket att berätta) berätta om ett av dina projekt för det är bara du som kan göra det, som en lärare.

Känner mig som en reklam-makare och det är härligt som attan :)

Idag har jag ägnat dagen till att på ett mitt mest pedagogiskt sätt försöka förklara hur man tävlar i Webbstjärnan eftersom vi ser att så många härliga bidrag finns redan uppe på webben så vill vi få fler att anmäla sig till tävlingen, och då gjorde jag en liten animation kring det. Jag tror aldrig jag har lyckats få in orden .se|webbstjärnan i en så kort presentation som denna. Jag känner mig som en överlycklig nybörjare som bara överanvänder de funktioner som finns till hands. Men roligt var det och ni kan ju roa er med att räkna hur många gånger webbstjärnan förekommer i filmen, och sedan trycka på de i er närhet så att de anmäler sig till Webbstjärnan och publicerar skolarbetet på nätet, eller om du/de redan är med anmäler dig aktivt till tävlingen.

Jag uppmuntra alla att testa att göra reklamfilm med sina elever, roligare kan man knappast ha… Ni kan säkert göra en bättre än min…

Webbstjärnan i fyra steg from .SE:s Webbstjärnan on Vimeo.

I text berättar filmen följande om fyra-stegs-raketen Webbstjärnan.

Webbstjärnan är som du säkert redan en tävling för elever som tillsammans med kamrater och sina lärare använder webben för att publicera sina skolarbeten. Tävlingen är rent teoretiskt en fyra-stegs-raket kan man säga:

  1. En lärare/en elev har en idé om hur han/hon/de vill använda webben i undervisningen
  2. De anmäler ett lag till Webbstjärnan och
    1. får ett webbhotell under ett år (om de vill av .se)
    2. får en valfri .se-domän under den tid man deltar i Webbstjärnan (om de vill)
    3. Man kan tävla med valfri domän också, en sajt på wikispaces, eller wordpress.com eller blogger också
  3. De skapar en webbplats
    1. med Webbstjärnans logga (som ska vara länkad till Webbstjärnan)
    2. med en om-sida som berättar mer om vilka som står bakom webbplatsen, deras källor, hur de förhåller sig till upphovsrätten, varför de ska vinna etc
  4. De anmäler din webbplats till tävlingen
    1. Tävlar…

Vi lärare behöver vara ”med-upptäckare” på internet

Igår hade jag den stora äran att vara inbjuden som föreläsare till Uppsala och för att få prata om källkritik och informationskompetens. Det är alltid roligt att möta lärare för att få prata om undervisning, skola, kunskap källor och källkritik.

På vägen hem så fick jag sällskap med Johan Aspersand som bjudit in mig och som var ansvarig för kursen. När vi lämnar föreläsningssalen bakom oss säger det som förgyller min tanke än. Han berättar att i kursen finns det lärare allt från förskolan till gymnasiet och förskollärarna hade sagt något i stil med:

Vår roll är att vara barnet med-upptäckare

Tänk om vi lärare skulle se på vårt arbete så också, inte som den som ska förmedla och kunna det som ska läras ut, utan att vi är barnen/elevernas med-upptäckare. Vi upptäcker tillsammans med barnen med läroplanen och kursplanerna som stöd, de hjälper oss att hitta riktningen och ger oss målen.

På internet som är ett ”ungt medium” behöver vi vara med-upptäckare, våga vara nyfikna och tillsammans med eleverna söka svar, ställa frågor och undersöka möjligheterna.

Min föreläsning i bilder, eller min presentation finns här att ta del av

Lär dina barn, för ingen annan gör det…

KRI_6978

Igår var jag jag och lyssnade på min kollega och Webbstjärnans fd. projektledare Pernilla Rydmark som pratade på web service Award. Hon pratade om de resultat och den bild som hon fått genom sitt arbete med Webbstjärnan om vad unga gör på webben. Hur elever och lärare arbetar med webbpublicering i skolan.

Genrellt kan man säga att Pernilla såg några tydliga trender när hon skulle summer Webbstjärnans första två år, nämligen att:

  • många av de webbprojekt som Webbstjärnan har är elevdrivna, de skapar en webbplats inom ramen för sitt Uf-projekt eller i samband med att eleverna gör 100p projektarbete i slutet av gymnasietiden.

Jo, så är det flest bidrag i Webbstjärnan kommer från elever som går på gymnasiet och som driver mer eget skapade projekt som projektarbetet eller ett uf-företag i samband att eleverna läser Ung företagsamhet.

  • I Uf-företagens utveckling syns det att elever mer och mer skapar tjänster som de använder sociala medier för att sprida sina tjänster.

Personligen tycker jag att det som Pernilla avslutade med var mest intressant och svårast att ta till sig. Det var när hon pratade om trenden i svenska skolan som handlar om utrusta varje elev med en egen dator, entillen, varsin eller vad dessa satsningar nu heter. Pernilla var i sin bild av framtiden väldigt nykter och sa:

vad gör det för skillnad om man ger varje elev varsin dator om inte läraren är där, inte kan använda datorn/internet de digitala verktygen för och i sin pedagogiska vardag, då gör ju datorn ingen skillnad. Istället borde man utrusta lärare med kompetens, färdigheter och redskap, datorer i skolan ska vara mer än en skrivmaskin.

Och så avslutade Pernilla med orden

Lär dina barn (webben/internet/webbpublicering) för ingen annan kommer göra det…

Entreprenörskap med webben som arena

Vi i Webbstjärnan har många uf-lag som skapar webbplatser och webbshopar med hjälp av oss. Det är så roligt att se den skapar kraft som finns bland de elever som arbetar inom ramen för ung företagsamhet. Ung företagsamhet eller UF är

Ung Företagsamhet är en ideell, partipolitiskt obunden förening vars syfte är att samverka med skolan för att införa företagsamhet och ett engagerat näringsliv i det svenska utbildningssystemet. Genom sina utbildningar ger Ung Företagsamhet barn och unga möjlighet att träna och utveckla sin kreativitet, företagsamhet och sitt entreprenörskap.

Vi på webbstjärnan möter dessa projekt genom att eleverna bygger webbplatser, skapar facebookssidor som T-uf, ett uf företag som säljer egna te-blandningar, twittrar som LifesavingLocks, vars affärsidé är att arbetar med hårdonationer till föremån för kvinnor drabbade av bröstcancer sedan använder de webben för att nå och kunna kommunicera med sina kunder. Och jag ska säga att bland alla de lag som har en koppling till uf är det många som står ut och att välja ett eller flera som är representativa är svårt, så jag har idag valt två projekt som tilltalar mig.

rolling

Rolling av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag är ingen skate-tjej, men en sajt som imponerar på mig är Blackgolds webbplats. Titta på de bräderna, jag blir alldeles sjuk och vill bara bli en skate-are. Tänk att bara få glida ner för gatan på en sådan bräda. Deras affärsidé är att

Vi ska tillverka olika slags rullbrädor som vi marknadsföra och sälja genom våran hemsida.

Jag bara hoppas att de får lite rull på försäljningen för det är förskräckligt snygga brädor. Sedan är det sajten ShareBear som får mig att falla platt. Bara deras slogan:

Missat några lektioner, behöver lite hjälp med anteckningarna?
Kolla här för att hitta det du behöver. Lägg upp lektionsmaterial och bli en ShareBear idag!

Tanken är så underbar att man inte kan låta bli att säga, tänk vilket initiativ och för att hjälpa andra, för att dela och sprida kunskap, och så rätt med tanke på alla elever som delar och ger varandra anteckningar, och sedan är allt under Creative Commons, häftigt och spännande. Jag undrar ju var den idéen ska landa.

Bloggen kan användas för att utveckla informationskompetensen

Jag sitter och förbereder mig för en föreläsning om informationskompetens och källkritik i Uppsala. Informationkompetens är viktigare och viktigare i en digital vardag och det är en del av de färdigheter som lyft fram i LGY11 i formuleringar som:

Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

En tanke som slår mig är att det är viktigt det är att vägleda elever i deras sökande efter information, material på nätet i biblioteket på Google, och jag inser hur viktig skolbiblioteket är än en gång är som resurs. Men att vi behöver vara närvarande i de digitala rum som arbetet pågår för att kunna stötta, handleda och vägleda eleverna.

Bloggen ett handledningsverktyg

I de arbeten som där jag har använt bloggen varit plattformen för en fördjupning, eller som utgångspunkt för ett samtal kring en fördjupande frågeställning har jag upplevt det enklare att vägleda eleverna i deras informationssökande eftersom arbetet skett mer transparent. Mina elever har redovisat sina källor och hur de hittar dem kontinuerligt under arbetets gång. Det har gjort det lättare för mig att vara ett stöd och en närvarande handledare.

Och i och med att trettio elever arbetade med samma uppgift och samma frågeställning kunde vi också använda samma källor och fokus blev att hjälpa varandra att dela det källor som vi hittade och som vi kunde arbeta med gemensamt. I de olika grupperna kunde man sedan ta hjälp av varandras informationssökande och reflektioner i arbetet att analysera de frågeställningar som arbetet gick ut på.

Tips från en elev

Det blir också väldigt tydligt att mina elever inser att de vinner på att samarbeta som t.ex när en elev skriver så här i början av ett arbete:

Hej,

tänkte bara jag skulle tipsa om att gå in på Dagens Nyheters webbsida för att läsa om finanskrisen. Det är några särskilda sidor jag tänker på: dels finns det en ordlista, inte så lång, men med bra förklaringar, dels har de gjort en pdf-fil som är värd att ladda ner. Kolla in det!

Och en sak till, om man läser ordlistan så finns det, till höger, en spalt som innehåller ”relaterade artiklar”, där finns en artikelserie om finanskrisen; hur den uppstod, konsekvenser osv. Del 1 fick vi i papperskopia av Kristina för ett par veckor sen. /Camilla

Eleverna stödjer varandra och kunskapar tillsammans, när jag fick syn på det här inlägget kunde jag använda det för att äsch läs själv vad jag gör:

Ni är duktiga på att länka, men jag vill veta mer om vilka källor ni använder och då är det naturligt att ni lägger till referatmarkeringar. En referamarkering innebär att ni skriver ut artikelförfattarens namn eller artikelns namn som ni referar till. Jag ska ge några konkreta exempel på referatmarkeringar:

I era referatmarkeringar kan ni sedan lägga in länkarna direkt där de passar. Men att ha en blogg som källhänvisning känns otillfredställande, eller att säga att jag såg på SVT, är oklart och otydligt. Ni måste var mycket mer tydliga för er egen skull och för att visa att ni hanterar källor på ett korrekt sätt…

Jag kunde handleda i arbetet, och använda konkreta länkar och länk exempel och på sätt synliggöra för eleverna hur jag vill/normen ser ut när man arbetar med andras texter, material. Sedan är det lätt att genom en länk erkänna källan och den som delat informationen. Ett enkelt sätt att tala om för någon annan, klasskamrat eller artikel att jag tycker att det här är användbart, det här vill jag diskutera.

Tips från mig

Sedan kunde jag med lätthet komma med egna tips men som eleverna sedan kompletterade med egna källor bland annat kan ett tips från min sida se ut så här:

Om jag bloggar när ingen annan gör det så kanske jag kan vara först, nu börjar det närma sig slutet på den här uppgift två och vi går över till att se till konsekvenser och då ramlade jag över en trevlig artikel i DN om just följder av finanskrisen på språket.

Sverker Lenas tar i sin artikel Nu blommar det i bildspråket om Finanskrisen från DN den 23 april 2009 upp exempel från Obama om att han uttryckt att han tycker sig se ”gröna skott” i ekonomin. Han tar fram exempel som Borgs Vargavinter som genast får den litterärt bevandrade att tänka på Astrid Lindgren, och vargavintrarna i Småland. Sverker Lenas nöjer sig inte med att komma med bra exempel han gör också en analys av varför politikerna använder dessa metaforer. Samt vad de kan betyda… en konsekvens av finanskrisen som påverkar oss alla. Men det får oss också att ha anledning att vara extra kritiska mot det som politiker och andra förstå-sig-påare använder för uttryck…

Läs igenom artikel, njut av exemplen, som ”Zombibank” vilket Lenas förklarar  som

”en bank som fortfarande hålls i gång, men i praktiken är knäckt av sina spelskulder. En levande död som bara sprider mer död omkring sig.”

Artikeln är läsvärd och för er användbar i er nästa uppgift som jag kommer presentera i ett alldelens eget inlägg.

I ett arbete med informationssökning och källkritik tror jag att det är viktigt att arbetet är ganska transparent så att vi kan lära av varandra och tillsammans. Så att vi kan diskutera källor och källval. Men det är också mycket lättare att fånga upp eleverna där de är och i deras frågor. Genom att jag arbetade transparent och med hjälp av digitala verktyg/sociala medier som bloggen är, fick jag en möjlighet att vara en mer närvarande handledare. Jag kunde följa upp råda och stödja. Samtalet om källorna och valet av källor gjorde jag och mina elever tillsammans.

Vad är informationskompetens

Personligen tror jag att mina elever genom detta arbetssätt utvecklar färdigheter som en informationskompetent person kan nämligen:

  • Definiera omfattningen på den information som behövs
  • Effektivt få fram den information som behövs
  • Kritiskt värdera informationen och dess källor
  • Integrera utvald information i den egna kunskapsbasen
  • Använda information effektivt för att uppnå ett visst mål
  • Förstå de ekonomiska, juridiska och sociala aspekterna som sammanhänger med informationsanvändning samt söka och använda information på ett etiskt och lagligt sätt.

Hämtad ifrån hämtad från biblioteken.fi

Vilka är de centrala digitala färdigheterna?

Jag läste i helgen Brit Stakstons inlägg om BEFRIAD ZON: bristande digital kunskap är allvarligt för alla, hummade och tänkte hon är klok, hon. Bland annat skriver hon:

Det är allvarligt att så många ännu inte insett hur mycket makt den digitala kunskapen och förståelsen idag redan ger. Makt över beslutsprocesser och makt över den verklighetsbild vi möter. Det handlar om samma grundläggande maktförhållanden som finns mellan de som kan skriva och läsa och de som inte kan.

Kanske är det så att det i första hand handlar om att de digitala medierna förskjuter makten Stakston skriver så här:

Digitaliseringen påverkar redan idag möjligheterna till likvärdig vård eller utbildning, påverkar rättssäkerheten och påverkar den politiska beslutsprocessen. Men vi låtsas som om den inte gör det. De digitala strategierna sker fortfarande alldeles för ofta oerhört slumpmässigt och dessutom ofta med en rudimentär kunskap om den egentliga påverkan på den verksamhet man bedriver. Implementeringen sker ofta med extremt fokus på bara teknik. Kan jämföras med att använda ett språk genom grammatiska termer.

Det hjälper ofta inte ens att själv ha digital kunskap. Det skyddar inte mot de negativa konsekvenserna av för lite kunskap om digitaliseringen i samhället i stort. Kunskapen måste öka inom alla sektorer i samhället.Viljan att lära sig det nya språket som digitaliseringen på sitt sätt är, är allas ansvar.

Just den delen om att alla måste vilja ta del av språket känns viktig, men om man inte har språket, så kan man inte ta del av, förstå betydelsen av det digitala landskapet. Frågan är vad, eller vilka delar som språket består av, vilka är bokstäverna? Vad behöver man kunna vid sidan av att sätta på datorn, koppla upp sig på internet, vilka är de digitala färdigheterna? Är det att öppna webbläsaren, Googla? Eller vilka är de grundläggande färdigheterna? Jag sätter mig och funderar vilka är de grundläggande kunskaperna behövs?  Var ska man lägga ribban? Vilka delar av det ”nya” språket, av digitaliseringen är grundläggande? Vari består den grundläggande bildningen? Vad är digital kompetens?

Personligen anser jag att de centrala handlar om att förstå mediet, internet som arena, vad är det? Sociala medier vad är det, hur fungerar de, och varför? Hur påverkar dessa tekniska plattformar oss som användare, vårt samhälle, vår vardag?

Och jag menar inte att det är enkelt, eller lätt, men om vi ska kunna förstå hur vi ska kunna använda, bruka och deltar i den digitala världen. På så sätt kan vi förstå hur det påverkar oss, och sedan måste vi lära oss och anamma strategier för att kunna hantera det informationsbrus som finns på nätet, färdigheter om hur webbplatser byggs upp så att vi vet var vi ska söka information om vem/vilka som står bakom en webbplats. Vi behöver kunna skilja olika kanaler åt, precis som vi lärde oss skilja en morgontidning från en kvällstidning kan vi behöva lära oss skilja en blogg från en wiki.

Vi behöver färdigheter i hur vi hanterar bedragare på nätet, vad vi ska tänka på när vi handlar online. Vi behöver färdigheter i att hantera, vardagsproblem även på nätet.

Om jag kunde mer om musik så skulle jag göra en musikalisk anspelning, till words, ord det är bara ord, men den digitala klyftan handlar om så mycket mer och insikten om det gör det svårt, för vi behöver orden för att prata om samma sak, men vi behöver inte bara kunna prata vi behöver också lära oss läsa och skriva, och de färdigheterna kan alla erövra. Bekämpa den digitala analfabetismen.

En bild blir till, eller historien om att pröva sig fram

Those were the days av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Those were the days

Jag har alltid fascinerats av berättelser, av alla sorter i alla former. Jag älskar röster och jag älskar berättelser av alla slag, mest skrönor om jag ska vara ärlig. Och jag tycker om att berätta, berättar ofta hellre än bra. Jag inser att det är den passionen som min fotolek, en bild om dagen på klonerna, Clones 365-2011 drivs av, en vilja att berätta, även om jag inte alltid vet vad jag vill berätta.

På söndagar deltar jag i en annan lek tillsammans med andra, Fotosöndag. Vi drivs gemensamt av en passion att fotografera och att få göra det i ett sammanhang, med eller utan krav. Jag deltar för att det egentligen inte finns så många krav mer än att få ta del av andras tolkningar och tankar kring samma tema. Den här veckan är temat vemod.

Jag ska tillstå att jag brukar klura en hel del innan jag kommer på vad jag ska ta för bild på temat. Och det brukar komma till mig, men igår så hade jag i stort sett gett upp, tänkte jag avstå. Jag ägnar mig åt min 365 serier och hoppar över den här veckan. Men middagsluren gjorde sitt och sedan hade jag en idé.Vemod är en känsla som bygger på minnen, av något som varit. Leksaker, Star Wars figurer, som jag fotograferar har inga minnen och jag vill att bilden ska berätta historien utan ord, utan att jag talar om vad historien är, eller vilken känslan är. Det är svårt när man bestämt sig för att använda plastleksaker som modeller, deras känsloläge är det, det är, oavsett, typ.

Jag fundera alltså kring hur jag ska förmedla en känsla utan ansiktsuttryck, utan minspel. Med med minnen som stöd, som hjälp, även om inte leksaker har minnen, men de har och blir onekligen fotograferade (dagligen) så genast var tanken på bilder som klonerna varit med. Jag tänkte på bilder från recreate culture, bilder som jag själv gjort men snart, ganska snart fastnade jag för att använda Jörgen Vibergs underbart roliga tolkning av ett tidigare tema i fotosöndag, doft, spår och fokus. Så jag tänkte Åh, jag använder hans bild, kanske tillsammans med några av mina, och så börjar försöken. Men först frågade jag Jörgen om tillstånd att få använda hans bild för att skapa en ny bild på temat och jag fick ja…

Att fotografera till fotosöndag är som att skriva en essä, en gång i veckan. Jag gör försök på försök tills jag känner mig nöjd…

Den här gången men jag tänkte visa er försöken för att visa hur resan ser ut från idé till färdig bild, tänker att det är så det går till när jag lär mig, jag prövar oss fram :). Eller det är en modell för hur jag lär mig, jag prövar mig fram…

Så jag började med att knäcka lite leder som Jörgen brukar säga, få in posen som jag trodde att jag ville ha. Sedan ställde jag in ljuset, jag har fått låna en lampa av Björn Falkevik (han vars mellannamn är ”sharing is caring”). Jag insåg snart att skuggan blev bättre om jag vinklade underlaget, den blev tydligare och mer, men det blev också svårare att få platsgubben att ligga till, nåja…

Första bildutkastet såg ut så här:

Jag är nöjd med mycket, men detaljer sitter inte på plats, bland annat syns ljuskanten, kluddet som håller bilden på plats (som jag i senare versioner tog bort, eftersom det inte hjälpte mig). Men Jörgens bild syns tydlig, men Stormtroopern känns allt annat än vemodig, han ser mer lekfull ut.

Så jag pröva igen, vemod, minnen…

Som du ser är ljuskanten kvar, och jag tyckte det blev för mycket bilder. Bilden, berättelsen som jag vill förmedla blir otydlig, så jag bestämmer mig för att använda bara Jörgens bild och gör ett nytt försök.

Den bilden bestämmer jag mig för att den duger, den tar jag. Stormtroopern är inåtvänd i sig själv, i sitt, i minnena, i bilden som han tittar på. Skuggan är tydlig, vilket jag vill ha. CJ Vibergs bild syns tydligt och klart och jag är nöjd… eller inte.

För när jag stiger upp imorse så inser jag att det är något med kroppsspråket som inte fullt ut signalerar vemod, och jag bestämmer mig för att göra ännu ett försök. Det är det som jag sedan publicerar på #fotosöndag nämligen. Även om jag prövar olika ljussättningar, vill få in blänket i ögat, att han halvligger, inte riktigt ligger ner etc. Men känner mig nöjd…

Those were the days

Those were the days

Ett stort tack till Björn Falkevik utan dig hade det inte blivit sådana skuggor, till Jörgen Viberg och din underfyndiga bild som du så genröst lånade ut, helt i god tro. Tack till alla i Fotosöndag som kommenterat och tolkat.