Alltså det här med Facebook, funderar jag kring…

Jag gillar sociala medier, jag gillar de möjligheter som sociala medier skapar, men samtidigt undrar jag en del kring vad och var kostnaderna finns.

Facebook är på många sätt som vår tids telefonkatalog, och ändå inte. Facebook är en plats/ett nätverk där du hittar dina kontakter, personliga såväl som professionella, vi nätverkar med våra kontakter/vänner. Jag hänger på Facebook för att det är en plattform där jag når många delar av mitt kontaktnät, personligt såväl som professionellt. Det kan tyckas enkelt och okomplicerat, men det finns många dimensioner på det, och alla tycks falla tillbaka på frågan om

  • integritet

Facebook skapar och utmanar i sin konstruktion intergritetsbegreppet, på många sätt ett är i själva i ”vänskapsbegreppet”, en vän var pre-facebook-eran, en konfident, en som jag delade förtrolig information med, litar på, anförtror, som anförtror mig saker men med Facebook, vad blir en vän då?? Något annat… inte sämre bara annorlunda…

En annan aspekt handlar om jag ska vara ”privat” eller inte, på Facebook. Ska ”vardagen” vara en del av Facebook, eller inte?Ska jag låta min chef få veta om att jag tycker om att fotografera eller inte? Ska jag låta mamma vara en del av mitt professionella liv eller inte? Ska mina kollegor vara mina vänner? Eller bara de ”närmaste”? Om jag blandar friskt, som är det enklaste alternativet och låter bekanta och f.d. elever vara mina vänner på Facebook, hur påverkar det andras beslut och strategier kring Facebook? Hur ser de på mig? Är de medvetna om sina säkerhetsinställningar? Om mina? Och har jag ett ansvar?

Har jag ett ansvar?

På Facebook precis som i alla annan samvaro sker det missförstånd, vi har olika koder, erfarenheter och referenser, ser olika på Facebook, som plattform och missförstånd sker, jag blir upprörd, någon annan ledsen, en tredje glad etc. Ja, ni vet hur det är.

Det är svårt med sociala relationer, men det som Facebook gör är att säga sig vara en plattform där :

Giving people the power to share and make the world more open and connected.

Men handen på hjärtat är det så? Eller är det inte så att Facebook vill och bygger på att vi ska lämna ut så mycket information som möjligt om oss själva för det är deras affärsidé. På den information som Facebook sedan får, och få använda hur de vill enligt det ”sagolika avtal” som vi skrivit under som de tjänar pengar genom att sälja annonser.

Det är så endel av ekonomin på nätet se ut, är uppbyggd och jag har tänk på frågan ända sedan jag skrev inlägget här om dagen om barn, avtal och Facebook. Facebooks avtal får mig att fundera mycket kring vad ett medlemskap i Facebook egentligen innebär, för Facebook är ett nätverk inte för att vi ska hålla kontakt med våra vänner?

Javisst, men i första hand är det inte det utan en affärsidé, ett sätt att tjäna pengar på annonser och och på vårt beteende och för att kunna göra det så använde de och samlar på all information som vi lämnar ifrån oss, sedan säljer Facebook annonsplatser till företag som kan rikta in sig mot vissa målgrupper.

Enligt artikeln i Affärsvärlden Trasslig juridik i sociala nätverk så gör Facebook ingen hemlighet av det, eller ens tycker att de är konstigt.

Skulle Facebook kunna sälja användarnas bilder till bildbyråer?

– Så står det i licensen. Facebook gör vad de vill med materialet, säger Jan Rosén.

Och de har även rätt att använda all användargenererad text?

– Definitionen i avtalet är IP-content. Det är allt som skyddas av upphovsrätten. Det är utan tvekan text. Det är inget diskussionsämne, säger Jan Rosén.

På Facebook finns en funktion som gör att användare kan skicka privata meddelanden till varandra. En funktion som starkt påminner om en mejlklient. Även dessa meddelanden går under definitionen IP-content, vilket innebär att Facebook har rätt att ta del av dem.

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda.

– Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Det fick mig att ladda ner all den information som jag skrivit på Facebook, och när jag läser igenom den information som jag har lämnat frivilligt på Facebook så inser jag att det är mängder, jag menar verkligen mängder så mycket att jag inte själv tycker att jag kan få överblick, och jag vet jag är aktiv i sociala medier, jag vet… Men ändå tänker jag:

”jag skriver inte så mycket”,

”jag är inte på Facebook så mycket”

Kanske är jag mer aktiv på Facebook i och med att jag har automatisk uppdatering av min blogg, min fotoström till Facebook, men inte trodde jag det skulle vara så mycket… det är så mycket mer än jag tror… Lite spännande också, det är som att läsa en personlig dagbok under de senaste året typ, så ladda ner och kolla, men tänk också på det sagolika avtalet, och på att det kanske är mer än du tror, kanske säger du mer än du tror om dig själv och ditt sätt att leva. Kanske får du fler annonser som riktas mot dina intressen…

Integritet är inte lätt…

12 reaktion på “Alltså det här med Facebook, funderar jag kring…

  1. Pingback: Jenny Ström

  2. Pingback: Helen KreutzBolander

  3. malin ströman

    det är helt klart ett problem att google, Facebook o itunes är kommersiella makter. Nyckeln till att de funkar är att ALLA använder samma system, men de bestämmer vad som får finnas där o vad de gör med materialet. vi förses med ett innehåll som motsavarar stora amerikanska företags agenda, i förhållande t amerikanska lagar, etik o moral. Antar att framtiden kommer att innehålla avgörande händelser kring just detta.

  4. Lisa

    … och varför har då Facebook kommit att bli så viktigt för en del av folket? Är det ett behov av att synas? Att få bekräftelse? Eller är det ett rop på hjälp i ett samhälle där mänsklig kontakt i vardagen inte har lika stort utrymme längre?

    Om man ex. tittar på de hälsningar på fb som framförts under senaste dygnet? Där vi får se folks förrätter på bild? Eller senaste raketuppskjutningen?

    Var finns djupet i Facebook? Eller ska det inte få finnas? Har vi alla blivit förblindade av vad Facebook egentligen vill oss? Blivande konsumenter? Riktad marknadsföring?
    -Don`t be evil, säger Google…men…?

    Jag tänker vidare…
    http://eliekb.blogspot.com/2011/01/nyarsnatt.html

  5. Porsbjer

    Så ser det ut. Så ska det vara.
    De levererar vad vi vill ha.
    Vi styr vad vi vill ha genom våra val.
    konsumentkraft eller demokrati?
    Tja, Välj själv…

  6. cwaste

    FB funkar fin-fint för spridning av idéer och för att få inspiration.

    Många klagar över att FB är för sockersött, men visst kan vi behöva bli lite peppade och peppa andra ibland? Det behöver inte vara osunt, utan jag tror att vi mår bra av att säga och göra snälla saker mot varandra (även om det ibland kan kännas lite sockrat).

    FB är också ett sätt att göra omgivningen påmind om ens existens: ”jag är här fortfarande, jag tänker på dig ibland och jag vill gärna att vi fortsätter att hålla kontakten”.

    Jag prövade ett tag att använda FB för korta mer filosofiska tankar, men tankar tar tid och just nu hinner jag inte formulera mig tillräckligt kort och kärnfullt i så viktiga frågor som livet. 😉

    Jag tror att rädslan över att bli missförstådd gör att många av oss väljer det säkra före det osäkra: smicker istället för ironi (för humorn är så bräcklig: det finns ofta några som inte förstår skämten). Men vi borde nog våga mer. Då blir materialet mer intressant. Och då kan kanske FB bli spännande trots allt? Jag tror FB har en enorm potential …

  7. Lisa

    Till cwaste:
    Idéer och inspiration?
    Jag bara undrar… kan du förtydliga dig? Kan du ge exempel på när du fått det?

  8. IT-mamman

    Jag tänker mycket kring det där med facebook. Folk tycker så mycket och måste uppfostra varandra om hur man ska göra. Läste någonstans (källa glömd) att vi i Sverige inte varit vana vid att berätta om oss själva. I vår bodekultur med små byar visste alla allt om varandra så det var ingen idé att förhäva sig. I länder som var mer urbaniserade var det en annan sak och där är det fortfarande inte fel att berätta vad man gör och kan. I Sverige har det blivit ett rött skynke för en del. Träffade en lärare som sa att han föraktade människor som skriver på facebook om sig själva.
    Jag läser gärna vad mina avlägsna släktingar äter till kvällsmat, vad mina vänner långt bort i Skåne gör just nu. Det får mig att tänka på dem. Ibland sänder jag iväg en tummen upp till dem för att de ska veta att jag håller av dem. Förr skickade vi max ett julkort per år, nu håller vi mer kontakt. Facebook har inte ersatt något i negativ bemärkelse, det har ökat vår kontakt.
    Jag tänker också på de telefonsamtal min mormor och jag ringde varje dag till varandra när hon levde. Vi träffades sällan pga att vi bodde långt ifrån varandra. Men vi pratade varje dag. Om att hon drack kaffe. Om att grannen kom på besök. Små saker. Det var på-rikigt-prat. Fast att vi inte såg varandra öga mot öga.
    Så ser jag på facebook. Det är på också på-riktigt-prat. Det behöver inte alltid vara djupt.
    Själv skriver jag mycket om vad jag gör. Jag tycker om att uttrycka mig. Ibland tror jag att människor tänker illa om det, men då hoppas jag att de tar bort vår vänkoppling. Det är upp till dem. Jag vill att de små sakerna i livet ska vara viktigt. Tycker också det är bra att man kan se människan bakom yrkespersonen. Så tänker jag.
    Därför fortsätter jag att ”intrycka mig” när det gäller andra och att uttrycka mig. Andra får tänka annorlunda.
    Ett intressant inlägg, Kristina. Det behöver pratas om det här.

  9. Pingback: Ulrika Knutsson

Kommentarer inaktiverade.