Skolan kan inte vara lösningen på allt

Det finns inget som skärper sinnet så mycket som vetskapen om att man ska bli hängd morgonen därpå.

När det kommer till skolan och skolpolitiken är det en lärdom som politiker och beslutsfattare borde ta med sig. Efter att hört Hanno Theisens från OECD prata om trender som påverkar skolan, så blir det solklart att skolan och skolpolitiken inte kan vara lösningen på alla samhällsproblem. Skolan måste få fokusera för att kunna bli bra.

I sammanhang där man pratar om PISA-resultat och Sveriges resultat som ständigt tycks dala, pratar man om lösningar som bygger på att vi ska går back to bacsis, fokusera på lära, skriva och räkna samt att få ordning i skolan. Jag tror att det är viktigt att ha grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna men jag tror att skolan och skoldebatten skulle må bra av att fokusera på VAD skolan ska göra samt att vi använder de studier som säger som visar på vilka färdigheter som krävs idag för att hantera det samhälle som vi lever i som att vi behöver ha

  • Analytiska färdigheter
  • Sociala kunskaper, alltså arbeta i grupp, samarbeta

Men vi vet också att vi befinner oss i en verklighet med informations överflöd, ”information-overload” och vi behöver kunskaper och färdigheter i att kunna sålla, kunna urskilja ädelstenarna från gruset.

Sedan är baskunskaper är A och O, vi vet att läsa, skriva, räkna är färdigheter som behövs för att vi ska kunna hantera all den informationsmängd som vi möter i vår vardag.

En annan sak som OECD tog fram var att ett skolsystem är aldrig bättre än dess lärare, så en viktig fråga för att förbättra skolan handlar om att få de ”bästa” att vilja bli lärare? Samt att fundera kring frågan om: Hur vi utvecklar vi de lärare vi har?

Hanno Theisens menar att vi behöver ha mer realistiska förväntningar på vad skolor kan lösa, och ha insikt om att samhällsproblem inte alltid kan ha skolan som lösningen.

6 reaktion på “Skolan kan inte vara lösningen på allt

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Pernilla Rydmark

  3. Pingback: Alastair Creelman

  4. Pingback: Christina

  5. Pingback: Mats Lindholm

  6. Maria Ursberg

    Ja, dessa eviga frågor. Jag har lämnat mitt yrkesliv som fritidspedagog och lärarutbidlare, men jag kommer aldrig att sluta att brinna. Den mest fantastiska drivkraften hos oss människor är vårt behov av att vara kreativa, att våga skapa för att kunna förstå och hantera världen. Det var min uppgift att inge mod att våga skapa, våga utvecklas, våga växa, våga göra misstag och våga ifrågasätta… Med förnyade insikter växer ett genuint självförtroende fram. Ang. studiedagar som inte ”ger något” är det ett förfärligt resursslöseri. Varför inte låta var och en planera sin egen fortbildning och lägga in den i den egna verksamheten. Detta är inga nyheter, mest gammal skåpmat + GLÄDJE och LUST. Låter detta för klämkäckt, ja kankse det… men det fungerar

Kommentarer inaktiverade.