månadsarkiv: januari 2011

Min enkla CC-lathund i ny upplaga

I samband med min resa till London kom jag och Anette Holmqvist att prata en del om Creative Commons och hon fick mig att ta tag i min enkla lathund som jag skapade för min klass i samband med att de lärde sig Creative Commons, och fick mig att göra en uppdaterad version, en kortfattad lathund över förkortningarna och licenserna, som du kan ladda ner, eller ta del av här eller på Slideshare.

För dig som vill lära mer kan spana in Creative Commons webbplats eller Mathias Klangs guide Copyright-Copyleft om licenser, som skapar möjligheter för alla de som vill dela med sig av sina verk med hjälp av licenser som bygger på upphovsrätten, som kommit i en uppdaterad version.

Guiden handlar alltså om de licenser som går under begreppet Copyleft, och är du osäker vilka de är och hur de fungerar så är guiden en ingång. Mathias gör en relativt enkel genomgång av de olika licenser som används på fri programvara. I slutet av guiden finns även en kortfattad presentation av Creative Commons, av villkoren, licenserna och hur du ska göra när du använder verk som är licensierade under Creative Commons.

Den är gratis och du kan ladda ner den på Stiftelsen för internet infrastrukturs hemsida, eller genom den här länken som går till pdf-en.

En bokblogg med mersmak

Jag är väldigt förtjust i bokbloggar och kan lugnt säga att jag i mitt arbete möter en del. Och häromdagen stötte jag på en som verkligen gav mersmak det är Bokbloggen TV10 grupp 3, som handlar om läsningen av Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri.

The small ones are taking turn in trying the Camera

The small ones are trying the Camera av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Om jag förstår det rätt så är bloggen ett avslutat skolprojekt och eleverna ska blogga om sin läsning av romanen. De har skrivit bloggen under den period som de arbetat med ett antal ungdomsromaner. Personligen kan jag sällan låta bli att läsa skolbokbloggar i sin helhet när jag ramlar över dem. Och jag  har fastnat för just bloggen TV10 grupp 3, och en av anledningarna är Victors inlägg underbara inlägg. Han går i årskurs ett och hans skrivande är personligt, rakt och ärligt, allt sånt som jag älskar. Han börjar sin bloggkarriär ärligt och väldigt rakt:

TJA

jag heter victor och går i TV10, vi ska tydligen blogga om en bok vi ska läsa, den heter ”ingen grekisk gud precis”, jag tycker bloggning och allt dethär är väldigt fjantigt, jag gör det bara för betygets skull, har twittrat lite förut, har inget direkt intresse av det. F=ma, en vilande kropp vill fortsätta vila, bai.

Sedan följer han upp det första inlägget med några underbart fina inlägg, personliga,med mycket reflektion och eftertanke. Hela jag ler när jag läser inlägget Rubrik?.

Rubrik?

Funderar på att börja läsa boken, kommer inte ihåg när den skulle vara utläst… Har läst lite om boken på internet, verkar ganska trist, vill läsa fantasy!

Sedan utvecklas det till ett samtal kring hur han ser på läsandet, och kring om man kan bli populär om man kommenterar på sina egna bilder, eller inte. Victors inlägg får mig att njuta fullt ut. Han tar möjligheten att diskutera både romanen och läsande rent generellt. Jag tänker åh, va stolt hans lärare måste vara när han skriver:

Åh, och nu till min poäng!

Jag har precis läst klart kapitel 2, jag gjorde bara till mig när jag försökte låta intresserad av boken i förra inlägget, det ända lite roliga i den är själva förhållandet mellan läraren och eleven, för som jag skrev tidigare, vem har inte känt så förut?…

Det var min poäng det.

nä, nu ska jag sova, fast det ska jag inte egentligen, jag ska läsa illustrerad vetenskap

inte för att jag tycker om tidningar eller det som står i dom, illustrerad vetenskap är faktiskt helt okej, även om det som står i den är 90 procent strunt, det är i alla fall 10 procent mer riktig fakta och riktigt förnuft att läsa än vad jag tror de flesta andra i klassen gör, no offence. Eller jo.

Det som är extremt tydligt är att eleverna skriver även för mig, som inte är en del av deras undervisning. Det syns extremt tydligt i t.ex Filippas första inlägg där hon skriver:

Mina mål är att kunna få många intresserade att börja läsa denna blogg och få de att vilja läsa boken . Jag vill också kunna vinna stipendiumet som man kan vinna . Jag hoppas att boken kommer va bra och jag ser fram emot att läsa boken för den verkar super braaaaaaa . HA DET GÖTT

Ambitionen är att nå ut, att vinna, men också att samtala med mig och kamraterna. Sedan utvecklas ett samtal kring litteraturen och kring att arbeta med webben och i slutet av bloggen kan jag läsa en elevs reflektioner som Batol som skriver i sista inlägget:

Jag har tänkt på en sak också, jag läser ju som sagt väldigt mycket på fritiden också. Men nu när jag har läst den här boken och samtidigt bloggat om den, är det annorlunda. Jag brukar väldigt sällan läsa ur författarens synvinkel . När jag läser koncentrerar jag mig mest på handlingen. Men nu när jag ska tänka på hur jag ska formulera det jag läser och att jag ska ’’tolka’’ det författaren har skrivit och skriva det här på bloggen, upptäcker jag faktiskt många nya saker! Nu kan jag t.ex. jämföra och upptäcka skillnader mellan olika författare. Det har faktiskt varit roligt det här med bloggen, jag tycker man borde göra det lite oftare så det inte bara är läxor och prov hela tiden!

Batol ger svar på varför skolor, lärare borde använda internet/bloggen i skolan, och jag kan inte formulera det tydligare än Batol gör

Det har faktiskt varit roligt det här med bloggen, jag tycker man borde göra det lite oftare så det inte bara är läxor och prov hela tiden!

Det ska vara lustfyllt att lära, bloggen kan vara ett verktyg för att skapa sådana möjligheter, så gör det…

Är du osäker på hur du ska göra så har jag lagt ut mina instruktioner för en av mina bokbloggar på nätet och de är helt fria att ladda ner, eller ta del av.

ANVÄND DEM!

Fråga först, använd sen…

Bilden heter Maggio är tagen av Rebecka Gustafsson (c)

Upphovsrätten snubblar alla vi som befinner oss på nätet från tid till annan. Och frågan som man som webbpublicist måste ställa sig är:

  • vad innebär den, samt
  • hur ska jag förhålla sig till den?

Min uppfattning är att utan att ha kunskap om en fråga kan du knappast förhålla dig medvetet till det. Där för ägnar vi på Webbstjärnan ganska mycket tid och resurser till att försöka förklara vad upphovsrätten innebär. Men när jag som är projektledare för .se|Webbstjärnan tittar igenom webbsidor i vårt projekt så inser jag att det inte riktigt är så enkelt att det räcker med en artikel här eller där, ett seminarie hit eller dit (nästa den 16 mars), en guide mer (som Klangs Copyright-copyleft) eller mindre (som min om Creative Commons).

Alla som publicerar sig på webben måste på ett eller annat sätt göra ett försök att förhålla sig till upphovsrätten.

I mitt arbete ser jag många väldigt bra sajter. Det är många som väljer bilder, bra bilder som den av Veronica Maggio och sedan skriver de en länk till en google-sökning som källa. I dessa exempel kan jag inte hitta referenser till vem som tagit bilden, på vilken webbplats bilden hittades på nätet eller om den som publicerat den har bett om tillstånd av upphovsmannen.

I mitt arbete på Webbstjärnan ställer jag mig då frågan:

Hmmm varför? Varför gör de så? Varför ser det ut så här?

http://www.google.com/imgres?imgurl=http://farm5.static.flickr.com/4101/4953617349_62acec9959.jpg&imgrefurl=http://www.flickr.com/photos/rebeckagustafson/page4/&usg=__sH4_SnYL1_iKeo3xASMTbwiXWG4=&h=334&w=500&sz=126&hl=sv&start=0&sig2=Waz1pZ6jAmTjdMqOl3cp8w&zoom=1&tbnid=JRgmgCK71AX0JM:&tbnh=114&tbnw=161&ei=BwA3Tf-3JcehOvXC9M0C&prev=/images%3Fq%3Dmaggio%252Bheroesonthemoon%26hl%3Dsv%26client%3Dsafari%26rls%3Den%26biw%3D1256%26bih%3D664%26tbs%3Disch:1&itbs=1&iact=hc&vpx=110&vpy=73&dur=1458&hovh=183&hovw=275&tx=154&ty=102&oei=BwA3Tf-3JcehOvXC9M0C&esq=1&page=1&ndsp=23&ved=1t:429,r:0,s:0

Det är egentligen inte min sak att spekulera, och det är absolut inte min sak att döma, men jag lockas att tro att dessa bilder med en google-sökning som referens är exempel på hur svårt det är att förstå upphovsrätten, för jag tror de vill erkänna källan, och upphovsmannens verk. Men det är inte så lätt att förstå vad upphovsrätten innebär och hur vi som publicerar oss på webben ska förhålla oss till den.

Min tolkning behöver inte vara den rätta, eller den enda. Det kan tänkas att det finns många förklaringar som att den som publicerar:

  • tror att det räcker med att ange google-sökningen som adress, sedan är det fritt fram att använda bilden
  • inte bryr sig om upphovsrätten och vill göra en markering, här hitta jag bilden
  • har frågat om lov och tror att länken till bildsökningen på Google är en fullgod källreferens

Sedan finns det naturligtvis massor med andra förklaring. Men om min hypotes stämmer att de som anger söklänken, eller länken till webbplatsen där de hittat bilden så är det så att många har svårt att förstå hur upphovsrätten fungerar på nätet. Och om det är så att de som gör som ovan tror att länken räcker så behövs det kanske information så att de ska kunna förhålla sig medvetet. Kunskap ger oss användare makt att fatta ett övervägt beslut.

Vad är upphovsrätten?

Upphovsrätten är en lag som skyddar och ger upphovsmannen ensamrätt att bestämma över sitt verk.

Det innebär att i mitt exempel ovan är det Rebecka Gustafson som har ensamrätten att bestämma hur hon vill att hennes verk ska spridas. Och för att jag ska få föra ut det till allmänheten måste jag fråga henne om lov. Jag måste få upphovsmannens tillstånd och det är bra att få det skriftligt. Ett väldigt enkelt sätt är att skicka ett mejl. Det gjorde jag till Rebecka som svarade:

Hej Kristina,

Vad kul att du gillar min bild. Självklart får du låna den, tack för att du frågade först. Ange bara mig som upphovsman och länka gärna till bilden på Flickr så går det jättebra.

Rebeckas tillstånd innebär att jag får återpublicera hennes bild på min blogg, men jag måste vara tydlig och ange henne som upphovsman och titeln på verket. Jag har hennes tillstånd att använda bilden/verket i detta sammanhang, om jag vill använda den i andra sammanhang till exempel i min bok så måste jag fråga om lov igen. Det är enligt upphovsrätten Rebecka Gustafson som har ensamrätt att bestämma över sitt verk så länge som upphovsrätten gäller.

Även Michaela Mueller har jag frågat om lov genom att skicka ett mejl och berättat vad jag vill och hur jag vill använda hennes bild samt i vilket sammanhang och jag har fått hennes tillstånd.

Michaela Mueller  är tydligt  i förhållande till hur hon vill att jag som användare ska förhålla mig till hennes bild på flickr, under bilden har hon lagt till en text som säger vad som gäller:

Ruins av Michaela Mueller

Så kort och gott, upphovsrätten ger skaparen eller upphovsmannen ensamrätt att bestämma hur du får sprida hans/hennes verk, och att publicera någon annans verk på internet innebär onekligen att sprida.

Du måste

1. fråga först och tillstånd
om du får ja
2. ska du ange upphovman och verkets titel

För att du inte ska kränka upphovsmannens rätt att bestämma över sitt verk i enlighet med upphovsrätten. Min erfarenhet är att om jag frågar så får jag för det mesta ja. Jag har frågat Harding och fått ja, CobraSnake, Rebecka Gustafson, Michaela Mueller och fått ja…

Internet i de samhällsorienterande ämnena

Social science
Social science av Anders Sandberg CC(by)

Internet är ett medium som är som skapat för de samhällsorienterande ämnena, på många sätt. Genom sin aktualitet och tillgänglighet och det ser man även när man tittar igenom bidrag i Webbstjärnan som berör de samhällsorienterande ämnena. Jag fastnar i tanken länge hos bidraget som heter Mitt eget parti – Skapa ett parti som är en webbtjänst skapade av

William, Filip, Pelle & Daniel i 8B från Södervikskolan

Tanken med webbprojektet är att skapa ett webbgränssnitt som gör att man kan skapa eller registerar sitt eget parti. Spännande idé. Det skulle vara roligt att använda i skolan i arbetet med politiska partier och låta eleverna skriva manifest och skapa egna partier.

Bland bidragen som står ut i tävlingsklassen 6-9 är också Koppersexorna som var det hundrade tävlingsbidraget i Webbstjärnan och vi som redan har nått över 1000 bidrag. Det känns som ganska länge sedan. Deras webbprojekt handlar om att

”vi som besökare följa Koppersexornas resor runt jorden. De skall besöka minst två länder i varje världsdel och ta reda på så mycket olika fakta som möjligt.”

Bland de bidrag som imponerar på mig är Monicas stjärnor som är en blogg för gemensam reflektion eller som det står i dårraden:

Det här är en plats för reflektioner utan facit. Främst för eleverna i klass 8a på Årstaskolan men alla andra seriösa skribenter är välkomna.

Sedan bläddrar man igenom bloggen och läser de tankar och utkast till reflektion som läraren bjuder in sina elever till samtal kring smått som stort bland annat om Upplysningens kvinnosyn och njuter, som när jag läser följande kommentar av Hjalle:

Mary Wollstonecraft ville att killar och tjejer kulle ha samma rättigheter och möjligheter i livet. När min mormor var 15 år så tog hon mod till sig och frågade sin gympalärare om de kunde spela fotboll. Läraren blev upprörd och min mormor fick ” hemskickad anmärkning” för att hon var så uppkäftig… … Idag 50 år senare så skulle det bara vara konstigt om en lärare blev arg för att en tjej vill spela fortboll. Nu kan alla som vill oavsett kön i Sverige spela fotboll . Det finns allsvenskan, EM, VM och guldbollen för tjejer. Jag tror att vi har fått ett jämlikare samhälle bara för kvinnor och flickor har vågat stå upp för det de vill med jämlikheten

good-for-nothing and Clones

Good-for-nothing and Clones av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Bland de sajter som jag verkligen också vill lyfta är Dilemman, som är ett projekt som handlar om etik och moral. Jag vet att mina kloner har varit på gästbesök genom att deras lärare använt dem i en presentation. Det är en fin sajt om olika dilemman och som använder möjligheter som tekniken medför som att göra opinionsundersökningar och redovisa dem i diagram se till exempel resultatet på den som handlar om vad eleverna skulle göra om de hittade 500 kr.

Sedan finns det naturligtvis klassbloggar som berör SO-ämnet som Spruttifjuttbloggen, klassbloggen för 6b. Där vi får följa vardagen som att eleverna skriver i varandras hjärtan, och se så trevligt de skriver.

Ett spännande projekt handlar om Partnerskolan som är en blogg som dokumenterar den resa som Hammarskolan gjort till Polen och förintelselägret Auschwitz. De har bland annat gjort ett bildspel av sina bilder från Auschwitz.

Sedan har vi en underbar sajt om ekonomi som Vittra i Gerdsken gjort. Sajten handlar om vad som gör att somliga blir fattiga och andra blir rika och eleverna redovisar sina arbeten på webben. Sajten är på många sätt en symbol för precis det som Webbstjärnan handlar om, nämligen att publicera skolarbete på webben, uppsatser, filmklipp och podcasts.

Tänk om all språkundervisning skedde på nätet med hjälp av nätet…

26-05-10 II The Weight Of All Those Willing Words av Bethan Phillips CC (by,nc, nd)

26-05-10 II The Weight Of All Those Willing Words av Bethan Phillips CC (by, nc, nd)

I mitt arbete på Webbstjärnan så slår det mig att det kan knappast finnas en bättre resurs än webben i språkundervisningen, men i Webbstjärnan är det inte så många webbplatser som är kopplade till språkundervisningen och det får mig att fundera. Men när jag ramlar över sajten Manhemsskolanspanska. Vars syfte är att

Denna webbsida är till för mina spanskaelever. De ska använda sidan som hjälp i deras studier; kunna se vissa teman, grammatiska moment samt hitta interaktiva uppgifter som tränar de arbetsområden vi jobbar med.

Jag vill ha ett verktyg/en plattform som är intressant, motivationsskapande, användarvänligt samt pedagogiskt utvecklande för eleverna.

Jag heter Margurite Fransson och är spansklärare på högstadieskolan Manhem i Kalix. Jag undervisar sex grupper från år 7 till år 9.

När jag tittar igenom webbplatsen som skapats av spanskläraren så slås jag av vilken resurs webben kan vara i språkundervisningen. Eleverna kan ta del av filmer/filmklipp på olika teman t.ex. alfabetet. Eleverna kan göra egna voki:sar som har till uppgift, om jag förstår det rätt presenterar eleverna, kolla själv, dina spanskkunskaper är kanske bättre än mina. Sedan har läraren samlat resurser om grammatik och verb.

På nätet är språket i dess vardag tillgängligt genom ett klick, eller några klick. Jag hoppas bara att jag ska ramla över fler språksajter inom ramen av Webbstjärnan. Jag fortsätter jakten.

En blogg – vad är det egentligen?

Det känns som en dum fråga, och kanske är det så, men frågan har följt mig ett tag ända sedan jag genom Jardenberg kommenterar hittade Judith bloggpost ”Modigare då – tankar kring att vara bloggare” vars slutord följer mig:

Du som har bloggat ett tag- Känner du igen dig? Har ditt sätt att blogga förändrats med tiden? Vad tror du att det beror på?

Visst har mitt bloggande förändrats, jag är modigare idag, eftersom jag tvekar inte på samma sätt, även om jag än tvekar. Jag bloggar om andra saker. Det som är jag idag, och som inte var jag då. Men Judiths bloggpost har fått mig att fundera mycket kring fråga om vad en blogg egentligen är? Och idag ramlade den över mig igen. Vad är en blogg egentligen? Jag tycker att jag allt som oftast hör så många olika definitioner.

En blogg

  • är en dagbok på nätet
  • är något som tonåringar håller på med, i synnerhet tjejer som gillar kläder
  • en webbplats som ofta följs med orden ”det är bara en blogg”
  • en publiceringsplattform/ett publiceringsverktyg
  • ett socialt medium
  • trivialt och personligt

Innan jag började blogga hade jag en bild av att bloggen som arena är trivial, social till och väldigt personlig. Alla kan se, läsa det som skrivs på en blogg. Den bild som gavs av bloggar i min värld var att bloggen är simpel. Jag hörde ofta men ”det där är bara en blogg”. Orden

”det är bara en blogg”

gav mig bilden av att bloggen som uttrycksform är simpel, ytlig, (kanske) tom och något som de som inte kan bättre kan hålla på med.

Vad är en blogg?

Utan att gå in på varför och hur bloggen kom in i mitt liv så skaffade jag en blogg, en egen och för mig blev min blogg, ett verktyg som fick mig att inse att jag är en skrivande person, och har alltid varit det. Jag har ägnat hela mitt liv åt att skriva, tänka och fundera, mest för mig själv, för att jag ska förstå, för att jag ska lära. Men med bloggen som min reflektionsyta, som en tankeplats, som en plats där jag kan ställa frågor, söka svar blir den en plats för ett möte mellan mina ord och mina frågor och tankar.

Bloggen är en plats att pröva mina ord mina tankar, och på så sätt lära mig mer, förstå hur det hänger ihop. Och i  de bästa stunderna möter mina tankar, mina ord -dina, och om du delar så kan mina tankar i det mötet berikas blir mer innehållsrika eller bemötas och få nya infallsvinklar. Jag vet att min blogg är full av mina ord, som skrivs för att möta dina tankar, dina ord.

Jag har ägnat mycket tankar åt sociala medier och vad de gör med mig, med oss? Hur de påverkar mitt sätt att vara, hur de är konstruerade för att jag ska bli bekräftad, få kommunicera möta dina idéer, tankar och infallsvinklar. Jag ägnar mycket tid åt att fundera på det som skrämmer mig med sociala medier, och det som berikar mig. Jag ägnar mycket tankar åt det som är sociala medier, nämligen mötet mellan mina ord, uttryck och dina tankar och ord och möjligheterna som det skapar i att hjälpa varandra, skapa tillsammans, samarbeta och utvecklas tillsammans.

Min blogg är min plats på nätet.

Sociala medier i småskolan, vad ger det?

På BETT var jag bland annat på ett givande seminarium om hur Bedford Primary School arbetar med sociala medier i skolan.

De använde plattformen Radiowawes och Aimee Barton, Assistant Headteacher, Bedford Primary School berättade om varför de valt att att använda sociala medier som att fördelarna med att eleverna fick möjlighet att samarbeta, lära sig publicera och skriva och göra skolarbete för en större publik och för fler mottagare.

I och med att arbetet med radiowawes var så inarbetat i skolan så fick varje besökare en mic och en kamera kastad i ansiktet så att barnen i skolan kunde göra en pod-cast om besökaren och hans/hennes erfarenheter. Entusiasmen i de filmer som vi fick ta del av gick inte att ta miste på.

När jag satt där och lyssnade var det många saker som slog mig, men jag har tänkt mycket på viljan att ha kontroll. Att arbeta med webben upplevs av många lärare som att de släpper kontrollen över sina elever, för lärare vill kunna följa och se till så att ingen gör något dumt. Gör saker som de sedan kommer att få ångra. Och visst med sociala medier kan man kontrollera och styra en hel del, både vilka som ska kunna se, samt när och hur mottagare ska kunna ta del av informationen eller skolarbetet. Det var något som Bedfords läraren betonade att de kunde kontrollera styra och hade överblick, men samtidigt inte. För hon var så stolt över de följdfrågor som eleverna spontant formulerade inför kameran.

I min vardag är bloggen det naturliga valet eftersom den ger sådan möjligheter, men jag inser att det finns många plattformar, många möjligheter, men tycker också att styrkan och storheten är mötet med den stora välden, de som aldrig skulle komma i kontakt med mina elevers skolarbeten om det inte var för webben, men jag inser och förstå också alla som tvekar och känner sig osäkra.

I mina tankar efter BETT så följer en tanke mig hela tiden och det är något som någon sa, att det är så viktigt att förlora kontrollen, att våga misslyckas och att våga visa det som lärare eftersom det är bara genom att visa att vi misslyckas som vi kan lära eleverna att vi lärare, eller de uppgifter som eleverna få inte är fullkomliga utan att det får bli fel, för hur ska elever kunna lära sig att göra fel, om att de möter är sådant som är perfekt, sånt som vi har kontroll över?

Men jag vet att jag alltid tyckt det var så extremt jobbigt att misslyckas att stå inför en hel grupp elever och inse att jag misslyckats att det inte blev som jag ville, och jag har rodnat och tyckt det var så obekvämt och jobbigt, men det händer. Det blir fel, allt är inte färdigtänkt och vi kan lära oss mycket genom det med. Kanske mer… Men det kräver mycket mod, tillit och att jag har en relation till mina elever, som bygger på att vi tillsammans är lärande.

Sociala medier ger möjligheter både kontrollera och våga förlora fotfästet och det som seminariet om Bedford elevernas podcast visade det att eleverna växer när lärare, skolan ger dem utrymme och tilltro.

Den bästa läraren för en annan lärare är en kollega

Den bästa läraren för en lärare  är en annan lärare.

Les Foltos från Microsoft pratar kring förändring i skolan, och hur en skola kan få lärare att utvecklas, våga och fortsätta att växa i sitt yrke och i sin profession. Jag fick dessutom lyckan att höra honom prata två gånger I London prata lika passionerat på temat, ämnet lärar-coacher.

Vi pratar om att utveckla skolan, och det finns ett sätt och det är genom lärare. Ett utbildningssystem kan aldrig vara bättre än dess lärare. Frågan är hur får vi lärare att vilja utvecklas? Les Foltos menar att coaching är svaret och jag måste säga att jag tror på honom fullt ut.

I samband med studiedagar har jag mött otaliga föreläsare som stått i aulan och pratat om hur vi ska arbeta, varför. Väldigt sällan har det handlat om hur man konkret gör, bara att vi ska göra. Att det är bra om vi kan, i bästa fall har vi fått prova på någon bi-kupa, någon ny metod, men sedan har vi lämnat till vår vardag. Många är de studiedagar som inte lett till någon förändring alls i min undervisning.

Les Foltos menar att för att förändring ska ske måste den som ska förändras också vilja och vara inställd på att förändras. När det kommer till hur mycket teknik som används i skolan så säger en majoritet av lärare i amerikanska studier att de är obekväma med att använda teknik i undervisningen och endast en tredjedel säger sig använda teknik någon gång i veckan med sina elever. De resultaten stöds av Unga svenska och internet där vi kan se hur ofta internetuppgifter ges i skolan:

För att få lärare att våga anama ny teknik, nya metoder, så måste man kunna svara på följande frågor menar Foltos:

  • Vad får jag ut av det, eller What is in it for me?
  • Hur mycket tid tar det?
  • Vem kommer att hjälpa mig när det går fel?

Det är mina erfarenheter också, lärare ställer alltid de frågorna: Vad ger det för fördelar? Vad tillför verktyget? När jag målen bättre? Lättare? Vad ger det mig för problem? Vad får jag tillbaka? Hur mycket tid tar det? och den centrala frågan Vem hjälper mig? Och Vem hjälper mig i skolan/klassrummet, i vardagen? Där behövs också hjälp!. Lärare behöver få lära sig i sin vardag och tillsammans eller med stöd av någon som förstår deras vardag, kan problemen, kan ställa frågorna och föra ett samtal kring vardagen.

I skolan behövs lärande samtal och coacher. Vi behöver skapa en skola, en skolvardag där lärare såväl som elever är lärande. Och här kommer då Foltos idé om coacher in.

Skolan behöver kunniga katalysatorer som kan sam-planera med andra lärare, vi behöver tillsamman skapa en skolmiljö, en skolkultur av lärande för att lärare ska våga vara innovativa och utvecklas. I en sådan skolkultur är tillit A och O, att det finns tid och möjlighet till reflektion, att få berätta om sina idéer, tankar att diskutera vad som fungerade och inte fungerade för att utvecklas och förbättra till nästa gång.

Framgångsrik är du som coach om de du arbetar med berättar vad de kan, men riktigt framgångsrik är du när de vill berätta det de inte ännu vet.

Foltos menar att den traditionellt organiserade fortbildning leder till att mindre än 18%  förändras, då en expert kommer utifrån.För att det ska ske utveckling krävs reflektion och feedback.

Lärare ska i en utvecklande skola kunna lära av varandra, vad som fungerar och inte fungerar, och kunna få återkoppling direkt…

Skolan kan inte vara lösningen på allt

Det finns inget som skärper sinnet så mycket som vetskapen om att man ska bli hängd morgonen därpå.

När det kommer till skolan och skolpolitiken är det en lärdom som politiker och beslutsfattare borde ta med sig. Efter att hört Hanno Theisens från OECD prata om trender som påverkar skolan, så blir det solklart att skolan och skolpolitiken inte kan vara lösningen på alla samhällsproblem. Skolan måste få fokusera för att kunna bli bra.

I sammanhang där man pratar om PISA-resultat och Sveriges resultat som ständigt tycks dala, pratar man om lösningar som bygger på att vi ska går back to bacsis, fokusera på lära, skriva och räkna samt att få ordning i skolan. Jag tror att det är viktigt att ha grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna men jag tror att skolan och skoldebatten skulle må bra av att fokusera på VAD skolan ska göra samt att vi använder de studier som säger som visar på vilka färdigheter som krävs idag för att hantera det samhälle som vi lever i som att vi behöver ha

  • Analytiska färdigheter
  • Sociala kunskaper, alltså arbeta i grupp, samarbeta

Men vi vet också att vi befinner oss i en verklighet med informations överflöd, ”information-overload” och vi behöver kunskaper och färdigheter i att kunna sålla, kunna urskilja ädelstenarna från gruset.

Sedan är baskunskaper är A och O, vi vet att läsa, skriva, räkna är färdigheter som behövs för att vi ska kunna hantera all den informationsmängd som vi möter i vår vardag.

En annan sak som OECD tog fram var att ett skolsystem är aldrig bättre än dess lärare, så en viktig fråga för att förbättra skolan handlar om att få de ”bästa” att vilja bli lärare? Samt att fundera kring frågan om: Hur vi utvecklar vi de lärare vi har?

Hanno Theisens menar att vi behöver ha mer realistiska förväntningar på vad skolor kan lösa, och ha insikt om att samhällsproblem inte alltid kan ha skolan som lösningen.

Kreativitet behövs därför att

Anne Bamford inleder sitt seminarium om The wow-factor i London med följande ord:

Jag hatar när det pratas om Framtiden lärande, eller om att skolan ska förbereda elever, barn inför framtiden, så att blir förberedda för framtiden men istället borde vi fokusera samtalet om skolan och lärande att lära eleverna/barnen är här nu och det viktigaste är att lära dem att hjälpa dem att hantera nuet. Våra barn är NU, framtiden vet vi inget om och den hanterar vi när vi kommer dit.

För mig och Anette Holmqvist är det som att hon hade hört oss prata igår när vi gick genom London gator och vi ställde oss frågan om varför pratas det om framtiden hela tiden när det viktiga borde vara nuet, att utbildning, skola, undervisning handlar om nuet, varför är det så stort med framtiden? Vad vet vi om den?

Vi pratar om att elever behöver utbildning för ett speciellt arbete idag, men hur vet vi det? Anne Bamford pratar om att när de frågat företagare om vilka färdigheter deras anställda behöver. Och då säger de att elever behöver färdigheter i att ha kunskaper i att veta hur de lär sig saker. Sedan säger företagare att följande färdigheter behövs:

  • Kommunikation
  • Team workning
  • Självförtroende

Och kreativitet behöver vi i skolan

därför att…