Handlar skoldebatten om resultat istället för lärande?

Jag har funderat ett längre tag på skoldebatten. PISA, elevdatorn, geografi undervisningen, målen, läraren, undervisningen, ledarskaper (som sällan nämns). Jag funderar mycket kring vad debatten egentligen handlar om. Och vilka ”one-liners” som ses som lösningen på skolans problem. Är lösningen:

Skoldebatten finns ett fokus på PISA och vikande resultat, på prov, på mätresultat, på det mätbara!!! Men tänk om de mäter fel?? Lösningarna ska vara quick-fixs och stavas lite beroende på vem som pratar:

Jag vet att det finns många som har tankar kring detta som t.ex Björn Kindeberg som sammanfattade några av sina intryck av ”BETT-mässans” lösningar i sitt inlägg Bett med och utan vett:

Men tekniken i sig kan inte heller frälsa skolan. Jag vet inte hur många gånger jag under helgen läst eller hört fraser i still med “technology for engaging students”, “enhancing student creativity”, “providing instant interactive feed-back, maximizing the output of the learning environment” och andra formuleringar som möjligen är logiska för en copywriter, men som känns lätt förryckta i relation till dialogen i ett klassrum. Känslan är att teknikutvecklarna gissar sig till vad lärare behöver, utifrån en bondförnuftig, men inte så framkomlig modell för lärande.

Jag tycker personligen att skoldebatten missar huvudsaken, skolan är till för lärande. Skolan ska vara en plats där elever tillsammans lär, får insikter, färdigheter, och växer som människor. Verktyget kan inte i sig förändra skolan, eller lärandet. Det får inte glömmas bort i samtalet kring skolan att verktygen är verktyg. De digitala verktyg, och de ska användas för det som är skolan huvudsak, lärande, se till exempel på hur Josef_Sahlin gör i sin klassblogg Tegelbobarn. En egen dator, eller en dator till varje elev påverkar inte lärandet om vi inte låter den göra det, och det måste ändå vara det centrala i skolan, att skolan söker skapa en miljö, en rum, en anda av lärande.

Men lösningen på skolans ”problem” måste handla om hur skolan blir och förblir en god miljö för lärande. Jag tvivlar på att lösningen är så enkel att det bara är en sak. I fokus för att bygga en skola som presterar bättre resultat, en framgångsrik skola måste ända vara lärande, ett exempel är Nossebo skola som har gjort en resa från sämst i klassen till bäst i klassen och enligt artikeln När skolan är som allra bäst som inlägget bygger på så beror framgången på att skolledningen tag stöd av pedagogisk forskning i sitt arbete för att förbättra skolans resultat och jag inbillar mig att den resan har handlat om att skapa ett rum för lärande, för alla elevers lärande.

Skoldebatten borde i mina ögon handla om de stora frågorna och handla om de stora fixen, diskussionen borde röra sig kring vad elever behöver kunna samt hur vi får dem att ta till sig de kunskaperna. Låt skoldebatten  sätta lärande i fokus.

8 reaktion på “Handlar skoldebatten om resultat istället för lärande?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Trine Juul Roettig

  3. Pingback: Johan Wahlström

  4. Pingback: KristinaAlexanderson

  5. Pingback: LG Börjesson

  6. Plura

    Men Kristina vad är problemet? Resultatet speglar nuläget. Något man måste förhålla sig till.

    Detta resultat är grunden för hur lärandet sedan ska utvecklas. Det är här skolan har problem att se att resultet är förutsättningen för ett målstyrt lärande. Inte undra på att man hamnar fel.

    Skollagen sätter just krav på en mål- och resultatstyrning. Dags att bygga om synsättet för att kunna levera. Där har du och .se en viktig uppgift.

  7. Sture Eriksson

    DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA

    Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen.

    Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.

    TVÅ HUVUDUPPGIFTER FÖR DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA.

    Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:
    1. Hur skall läroplansmålen definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt?
    2. Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

    Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

Kommentarer inaktiverade.