Källkritiska ”one-liners” som får mig att le…

Tidigare i veckan var jag ute i Sollentuna och träffade två klasser i årskurs åtta och vi pratade om internet, källkritik och upphovsrätt. Personligen måste jag säga att eleverna i dessa åttor var underbart öppna, närvarande, nyfikna och intresserade.

Båda mina timmar inleddes med en diskussion om och när de skulle få kompensation för att den timme som jag var där samt när och om de skulle få rast. Att möta den intensiteten fick mig att le och säga som det är:

Och jag som kan vara så tråkig…

Sedan hade jag tillfället att prata med två grupper med åttor som var insatta, kunniga och som använder internet i sin vardag. Det vare elever som intuitivt granskade källorna, tittade efter länkar, bedömde språket innan de använde källan i skolarbetet, men det som verkligen var bestående är deras one-liners som ger en bild av deras sätt att  förhålla sig till mig och internet som verktyg och medium. Jag frågade om någon av dem twittrade och fick svaret

Vi behöver inte twitter, för vi har Facebook ser du…

Eller när jag frågade om de granskade WikiPedia och fick svaret

Vi behöver inte bry oss så mycket om det för vi använder bara WikiPedia till vanligt skolarbete [till dem är valet av källor inte så viktiga]

Eller när jag frågade vad Google är och fick svaret

En gyllene affärsidé

Och när jag senare frågade vad är Facebook då?

En annan gyllene affärsidé

Vi pratade också om källor på internet, och jag inledde med att visa filmen Slip and Fly och vi pratade om filmen. Eleverna var snabba med att konstatera att den uppenbart var fejk, men jag undrade inte så mycket om just det utan frågade om avsändaren. Vi tittade på kanalen på YouTube, men jag undrade över Megawoosh, vad är det? Och fick ganska snabbt svaret:

Microsoft

Naturligtvis undrade jag: Hur fick du reda på det? Genast lite undflyende blickar, som om eleven som sökt svaret gjort något fel, men jag försökte uppmuntra och att han skulle berätta, jo han hade googlat. Jag blev alldeles till mig, tänk att han sökte svaret med hjälp av de verktyg som han hade tillgång till, med hjälp av mobilen. Jag såg att han sträckte sig, hans lärare var stolt, med rätta.

Det är väl just det vi vill att eleverna ska ta egna initiativ, söka sig till kunskap, ställa frågor, vara kritiska inte bara tro eller vänta på att läraren som auktoritet ska ha svaret.

Men det samtalet landade också i en av mina funderingar kring Google. Ska man se Google som en källa eller bara som ett verktyg? Är sökmotorn en källa eller inte. Svaret på frågan handlar nog mycket hur man definierar en källa, en plats där vi finner kunskap, i fallet ovan är ju google, just källan. Och om nu google är källan, vad vet vi egentligen om den och vad lär vi eleverna om Google som källa, verktyg för att finna information, för inte tror vi väl att Google är värderingsfri, objektiv och rättvisande, eller?

Det roliga med att arbeta med elever är när de lämnar en med några nya insikter och pratar om dem, som de här eleverna pratade om vem som ”äger” bilden av dem, de eller fotografen.

En reaktion på “Källkritiska ”one-liners” som får mig att le…

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.