Lärare och elev -vänner på Facebook?

Jag hittade henne via Fotosöndag och flickr leapox, för att hon tar grymma bilder, började följa henne på twitter. Det visade sig att hon var lärare och efter ett samtal på twitter så frågade jag om Katarina Pocs om hon kunde tänka sig att skriva ett gästinlägg om hur hon ser på vänskapen mellan elever och lärare på Facebook. Och till min lycka och till er, så sa hon ja…

The mini-stormtrooper is a Hero

Kan man vara vän med elever på Facebook?

Det finns olika svar på den frågan och ställs frågan till mig är svaret ”ja”. Det är inte så att jag söker upp elever, men om jag får en vänförfrågan väljer jag att acceptera. Men, för det finns ett litet men, jag lägger eleverna i en särskild mapp som för enkelhetens skull är döpt till ”elever”. Då har jag kontroll via sekretessinställningar över vad eleverna får se på min sida. Smidigt och tryggt, tycker jag. Så tryggt det nu kan vara att ha en profil på Facebook.

Varför är jag vän med mina elever?

Endast vid ett tillfälle har jag känt att en elev börjat missbruka möjligheten att chatta med mig, men det gick att lösa ganska smidigt genom samtal i skolan. Fördelarna med att ha kontakt med elever via Facebook är flera och överväger. Av de drygt hundra elever som lagt till mig som vän har cirka tjugo kontaktat mig för att ställa skolrelaterade frågor. Dels vågar elever ställa frågor de av någon anledning inte ställt i skolan. Några då de har haft praktiska frågor inför en studieresa, andra för att räta ut frågor om hemuppgifter, vissa för att ta reda på vad som gjorts på lektionen då de varit sjuka. Dessutom har några kontaktat mig via chatten för att berätta något som är svårt att säga ansikte mot ansikte. Vid de tillfällena känner jag att det var rätt beslut av mig att ”bli vän”.

I och med beslutet får jag även ta del av elevernas privatliv. Något som jag inte annars har tillgång till. Majoriteten av mina elever går på högstadiet och det är ju en period då mycket händer i livet. Det har hänt vid ett flertal tillfällen att jag upptäckt nya sidor hos ungdomarna. Några är till exempel duktiga fotografer och andra ambitiösa gymnaster. Flera har blivit blixtförälskade. Roliga upptäckter med andra ord. Ibland kan dessa upptäckter ge mig idéer till skolarbeten och jag är alltid tacksam för bra idébanker.

Vid några få tillfällen har jag även stött på tråkigheter, som mycket depressiva statusuppdateringar. Vad är min skyldighet som lärare då? Eller – vad är min skyldighet som vuxen? Det finns tyvärr inga klara riktlinjer, men jag gör så som jag skulle göra för vem som helst som mår dåligt: stötta. Det har hänt att jag skickat ett privat meddelande till eleven med väl valda och förhoppningsvis kloka ord. Eller vid ett passande tillfälle i skolan frågat eleven hur hon mår. Eller tagit upp elevens välmående med mentorn på skolan. Som tur är är dessa mycket depressiva uttryck sällsynta, men när de väl skrivits har jag upptäckt att det finns många händer som tar emot den som är på väg att falla. Många av elevens Facebook-vänner, ofta skolkamrater men även mostrar och grannar, skriver stöttande ord och det är faktiskt något som är häftigt – elever som inte umgås med varandra i skolan, umgås på Facebook. Jag får ta del av och se den gemenskapen och utvecklingen och det tycker jag är rätt så fantastiskt.

Det är upp till var och en att välja

Självklart är det upp till var och en att välja vilka man vill ha som vän på Facebook. Det är ju trots allt en fritidsaktivitet och därför fullt förståeligt att vilja ha sitt privatliv privat. För mig är det dock varken tidskrävande eller jobbigt att kunna ha kontakt med elever via Facebook, jag ser det snarare som en väldig smidig kommunikationsplattform som många använder i sin vardag. Mitt intresse i ”vara vän” ligger varken i att dela med mig av allt på min profil eller att systematiskt surfa in på elevernas profiler för att kommentera status eller fotografier. Intresset ligger snarare i att jag faktiskt hellre på min fritid svarar på frågor via mail eller chat än på hemtelefon eller mobil och, viktigast av allt, för att jag tycker fler vuxna behövs på Internet som stöd för våra ungdomar. Bara vissheten av att vuxna finns nära till hands kan vara trygghet nog.

17 reaktion på “Lärare och elev -vänner på Facebook?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Carl-Henrik Sjölin

  4. Pingback: Marie Linder

  5. Pingback: KristinaAlexanderson

  6. Pingback: Jonas Öberg

  7. Pingback: Lizelott Löwendahl

  8. Pingback: Katarina Pocs

  9. Pingback: leapox

  10. Pingback: Anna Kaya

  11. Pingback: Fredrik Andersson

  12. Helen Kreutz-Bolander

    Intressant, speciellt om det med att du får veta delar av dina elevers liv utanför klassrummet/skolan som du inte annars skulle få reda på. Diskuterade det med en bekant som jobbar som kurator på en skola och hon vill inte vara vän med sina ‘elever’ för att hon inte vill få veta allt den vägen. Hon vill kunna stänga av. Ena delen av mig tycker det är konstigt medan den andra förstår henne. Hon har haft flera jobb då hon fått samtal från tjejer som mår dåligt etc och det är klart att det ibland blir för mycket även om man för den del är aktiv och närvarande när man jobbar.

  13. Pingback: kristian

  14. Pingback: Pierre Pocs

  15. Pingback: Björn Sundberg

  16. Pingback: Victoria Hemdahl

  17. Pingback: Roger Magnesved

Kommentarer inaktiverade.