Dagsarkiv: 20 februari 2011

Vilka värden styr Facebook?

Via Emil Tullstedt (@sakj) får jag tips om ett inlägg som handlar om att Facebook censurerar uppdateringar som innehåller vissa konkurrenters namn. Bloggposten ”Facebook Is Now Censoring Status Updates Containing Rival Names” så ges exempel på url-er, webbadresser, företagsnamn som du inte kan skriva i din Facebook uppdatering.

Exempel på Sajter som blockeras är power.com, som enligt deras sajt är en tjänst som gör det möjligt för mig att samla flera konton på olika sociala medie-tjänster på en och samma plats/ett och samma ställe. När jag skriver in webbadressen på Facebook så får jag följande meddelande:

Jag förstår att Facebook vill och tycker att de kan censurera konkurrenter, och stötande innehåll, grupper och vad det nu är. Det är väl gott, men för hur länge då? Och det fungerar så länge det inte drabbar mig, eller?

Jag inser att vi som användare av dessa tjänster vet ganska lite om hur de fungerar och vad de fattar för beslut. Vilka värden driver Facebook framåt mer än att tjäna än mer pengar på att sälja fler annonser till mig. Facebooks dominans tål att tänkas på och behövs diskuteras och reflekteras kring.

Vad som får spridas är intressant, men lika spännande är det att undersöka vad som inte får spridas, samt vilka värden som styr de besluten. Sedan undrar jag hur dessa beslut påverkar vår världsbild och världsuppfattning, vad får vi information om, respektive inte information om.

Facebook är konstruerat för att vi ska dela ”bra” saker, men vem och vad bestämmer vad som är gott? Samt vilken roll har vi?

Hur fungerar egentligen Google och deras söktjänst?

He's drowning in the Jelly Belly
He’s drowning in the Jelly Belly by Kalexanderson CC (by, nc, sa)

Förra söndagen läste jag en post på Techcrunch som heter ”Search still suchs” som handlade om bristerna i att söka med Google. En intressant post om början till fallet för det så självklara varumärket på nätet. I posten hänvisas till en artikel i NY Times om The Dirty Little Secrets of Search. det är en spännande historia om företaget JC Penney som toppade Googles sökresultat i månader:

The company bested millions of sites — and not just in searches for dresses, bedding and area rugs. For months, it was consistently at or near the top in searches for “skinny jeans,” “home decor,” “comforter sets,” “furniture” and dozens of other words and phrases, from the blandly generic (“tablecloths”) to the strangely specific (“grommet top curtains”).

This striking performance lasted for months, most crucially through the holiday season, when there is a huge spike in online shopping. J. C. Penney even beat out the sites of manufacturers in searches for the products of those manufacturers. Type in “Samsonite carry on luggage,” for instance, and Penney for months was first on the list, ahead of Samsonite.com.

Men hur är detta möjligt? Jo det förklaras i artikeln:

TO understand the strategy that kept J. C. Penney in the pole position for so many searches, you need to know how Web sites rise to the top of Google’s results. We’re talking, to be clear, about the “organic” results — in other words, the ones that are not paid advertisements. In deriving organic results, Google’s algorithm takes into account dozens of criteria, many of which the company will not discuss.

But it has described one crucial factor in detail: links from one site to another.

If you own a Web site, for instance, about Chinese cooking, your site’s Google ranking will improve as other sites link to it. The more links to your site, especially those from other Chinese cooking-related sites, the higher your ranking. In a way, what Google is measuring is your site’s popularity by polling the best-informed online fans of Chinese cooking and counting their links to your site as votes of approval.

But even links that have nothing to do with Chinese cooking can bolster your profile if your site is barnacled with enough of them. And here’s where the strategy that aided Penney comes in. Someone paid to have thousands of links placed on hundreds of sites scattered around the Web, all of which lead directly to JCPenney.com.

De betalade alltså för länkar, inte till Google utan för att andra skulle länka till deras sajt, men JCPenney säger att de inte betalat något alls. Men historien i sig visar på vikten att förstå Google, och jag fick vatten på min kvarn när Jonas Gardell på twitter i offentligt klagade på Google och deras sökresultat när han sökte information om en staty på Maria Torget.

Jonas Gardell sammanfattar på några tweets de problem som vi stöter på när vi lämnar all informationssökning i händerna på Google, han skrev så här på twitter:

I en timme har jag försökt googla fram info om statyn på Mariatorget. Får veta mer om smaker på mjukglass än om statyn. Hatar Google! #fb

Sedan kommer han till följande slutsats:

Google är SÅ värdelöst som sökverktyg. Google leder bara till en massa skitbloggar och skräp och aldrig till relevanta artiklar. #fb

Men det vet vi ju att Google inte sorterar sökresultaten efter relevans, eller efter vad vi egentligen vill ha information om, de gissar utifrån tidigare sökningar. Sedan beror det organiska sökresultatet på länkar, och nyckelord. Personligen kan jag tycka att det är grundläggande kunskaper som vi behöver förhålla oss till för att kunna värdera sökresultatet.

Sedan kommer Jonas Gardell fram till att Google gärna hänvisar till WikiPedia, och att han kanske lika gärna skulle ha börjat där.

Google hänvisar dessutom i stort sett alltid först till Wikipedia så varför över huvud taget gå omvägen via Google? #fb1:34 PM Feb 16th via web

Personligen tänker jag att båda historierna visar på vikten att elever/vi vuxna lär oss flera strategier för att söka, så att vi inte bara kan ”googla” för att hitta information. I skolan skulle man kunna använda Gardells utbrott på Google för att prata om just sökning på nätet, för han belyser många av de brister, eller de aspekter som vi behöver ha med oss när vi söker på nätet.

Om man sedan lägger till inlägget om Search still suchs som handlar om hur ett företag i USA manipulerade Googles organiska sökresultat. Och naturligtvis kommer det att ske, i en värld där marknadskrafterna styr och man kan köpa sig ett bättre sökresultat kommer det att ske. Det finns massor med pengar att tjäna, och då söker man kryphål, och kanske är det vi ser början på fallet för internets jätte-numero-uno Google, det lär framtiden visa.

Det överraskar mig om och om igen arbetat med CClones

A Surprise Attack, originally uploaded by Kalexanderson.

Jag slås om och om igen av vilken lust som mitt fotoprojekt CClone vars fan-page är http://facebook.com/cclones väcker hos mig.

Till den här bilden lockade snön, och sedan hade en av sönerna bestämt att soldaterna från Toy Story skulle vara med.

Inför stunden med clonerna och kameran står jag ofta ganska tom, det är när jag sätter upp figurerna som historien tar form, jag prövar mig fram. Tar en bild, byter vinkel, lägger till attribut som jag hittar i barnens leksakslåda. I arbetet med bilden växer också en historia fram. På den här bilden syns det knappt vad de gör i snön, men de skottar (mini-klonerna) och helt plötsligt står det en grupp soldater framför dem.

Sedan prövar jag mig fram, med vinkel, och rörelser. Det tar tid, är tålamodsprövande men ack så skoj. Jag får utlopp för en del av min kreativitet. Nytt spännande, stort och svårt. Men jag pillar vidare. Har kommit till bild 51 http://www.flickr.com/photos/kalexanderson/5461205156/ och det är många dagar kvar…

Så jag gillar….

Det överraskar mig om och om igen arbetat med CClones



A Surprise Attack, originally uploaded by Kalexanderson.

Jag slås om och om igen av vilken lust som mitt fotoprojekt CClone vars fan-page är http://facebook.com/cclones väcker hos mig.

Till den här bilden lockade snön, och sedan hade en av sönerna bestämt att soldaterna från Toy Story skulle vara med.

Inför stunden med clonerna och kameran står jag ofta ganska tom, det är när jag sätter upp figurerna som historien tar form, jag prövar mig fram. Tar en bild, byter vinkel, lägger till attribut som jag hittar i barnens leksakslåda. I arbetet med bilden växer också en historia fram. På den här bilden syns det knappt vad de gör i snön, men de skottar (mini-klonerna) och helt plötsligt står det en grupp soldater framför dem.

Sedan prövar jag mig fram, med vinkel, och rörelser. Det tar tid, är tålamodsprövande men ack så skoj. Jag får utlopp för en del av min kreativitet. Nytt spännande, stort och svårt. Men jag pillar vidare. Har kommit till bild 51 http://www.flickr.com/photos/kalexanderson/5461205156/ och det är många dagar kvar… Så gilla….