månadsarkiv: mars 2011

En reflektion kring bloggande lärare

Igår kväll hade jag lyckan att höra Anette Holmqvist som pratade om sociala medier och hur man kan använda sociala medier i skolan. Under sin presentation av bloggar stannade Anette upp vid lärarbloggarna och pratade om dessa lärarbloggar blir verktyg för lärare att vara opionsbildare, och hon ställde den retoriska frågan om:

Varför hörs lärare på nätet men inte traditionella medier? Vad beror det på?

Anette prövade tanken om att det är tryggt att yttra åsikter, tankar på sin blogg, sin webbplats, min plats på nätet. Kanske är det så, jag tror dock att det finns en rad andra förklaringar som att ligger i traditionella medier och deras sätt att arbeta.

Bloggen ger oss som vill prata om skola en arena! Den får vi inte i traditionella medier.

Det finns väldigt litet utrymme för individuella röster, för enskilda lärarröster som vill delta i debatten. Lärare blir inte tillfrågade, utan journalister frågar våra fackföreningarna LR och Lärarförbundet som uttalar sig för sina medlemmars, för lärarna. I bästa fall blir en enskild lärare ett exempel för hur lärarens vardag ser ut, hur skolan fungerar, hur vi arbetar i skolan och varför. Eller så blir en lärare en bild för hur skolan inte fungerar, det är lärarnas fel, eller brister som belyses. Men när traditionella medier vill debattera skola/lärare/lärande/utbildning/kunskap/bildning är det andra grupper som pratar om hur det är i skolan och vad skolan behöver. Sällan tillfrågas ”vi vanliga lärare”, man pratar om oss och de fel vi gör.

Tidningar, TV, Radio eller traditionella medier är dessutom låsta i sin form och har ett begränsat innehåll. En begränsad tid, en viss mängd sidor. Dessa sidor har olika funktioner och om jag vill ge min personliga bild av skolan, av hur det att vara lärare är insändarsida kanske en möjlighet, i bästa fall kan jag få en roll i ett reportage om skolvardagen. På nätet har jag liksom alla andra möjligheter att yttra min åsikt, dela mina erfarenheter, ge min bild på lärande. Den möjligheten får jag inte i traditionella medier pga den konstruktion som finns i medieformen.

Att få skriva om min bild av skolan, att få ge en bild av hur jag ser på lärande och mitt arbete är viktigt för mig och den bilden, den berättelsen får sällan eller aldrig får inte plats i de traditionella medierna.

Sprang jag på ett tabu, när jag ego-gillar?

Jag skrev en status-uppdatering på Facebook i tisdags som lyder:

jag egogillar och känner mig dryg!

Jo, jag gör det, när jag tycker att det är något som jag tycker att jag har gjort bra. Vem ska annars visa att de uppskattar mig, om inte jag gör det? Det är lite som citatet av Oscar Wilde:

Att älska sig själv är början till en livslång kärlekshistoria.

Men jag undrar precis som en av mina vänner om jag springer på någon norm, någon oskriven regel på Facebook, när jag gör det. Om andra tycker att jag förhäver mig, när jag delar mina bilder, mina texter, mina intryck, så får de väl göra det, å andra sidan tänker jag om inte jag gör det, vem ska då gör det?

Så GILLA, och EGOGILLA på, det är bra för Facebook gillar och är skapat för klick, så Gilla på, och när du är igång, gilla CClones också så blir jag glad, gilla något någon annan gjort så blir de glada, och gilla det du själv gjort!

Via twitter fick jag ett underbart citat av Elwira Kotowska @elwirakotowska som sa

@kalexanderson Bra inlägg, så hmmm..osvensk, skulle jag säga. Så kommer Sartre här alldeles perfekt:

”Säga vad man vill, så finns det dock en sorts kärlek som består varje prov. Den är trofast, den är alltid lika stark och den varar hela livet. Det är egenkärleken.”Jean Paul Sartre

Prata om vad gratis på nätet betyder?

Många tjänster på nätet, många sociala medier bygger på en föreställning om att verktyget är gratis. Men jag har frågat mig tidigare vad innebär gratis?

Jag vet att ett av argumenten till att förespråka sociala medier i skolan är att det är gratis, men vad innebär det? Jo troligen att det inte är vi som är kunderna utan vi som är varan, som säljs till någon annan.

Jag vet att jag är en av de som starkast förespråkar sociala medier i skolan, att lärare ska blogga med sina elever, använda twitter, använda wikisar. Ja, jag tycker att det är otroligt viktigt. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi vuxna är närvarande på nätet, att skolan som institution är närvarande på nätet i sociala medier. Men jag tycker att vi behöver prata om kostnaderna.

Jag har arbetat med bloggar med mina elever både på kommersiella sajter och på fristående domäner, men ju mer jag läser om och av avtalen som gäller på kommersiella sajter som Facebook, twitter, blogger etc ju mer övertygad blir jag om att skolarbete på nätet måste också få kosta, tid, pengar, resurser. Det som skapas i skolan ska vara elevernas egendom, inte något som de ska dela med reklam, med kommersiella intressenter, eller material som används för att förbättra kommersiella sajter.

Skolan kan inte uppmana elever, eller kräva att elever blir varor på kommersiella sajter, utan att det pratas om.

Ja, jag vet du säger, men det prioriteras inte, vi får inga resurser för att köpa domännamn och webbhotell, eller vi har inte kunskapen. Och eftersom styrkan i dessa medier är så omvävande, det är verktyg för samarbete, för kommunikation för lärande, då återstår inget annat alternativ än att använda gratis. Prata då med dina elever om vad det innebär, ta det på allvar, prata om vad gratis på nätet betyder.

Jag skulle dessutom vilja lyfta fram webbstjärna som ett alternativ, vi ger lärare och elever möjligheter att arbeta med webben, att få ett eget domännamn och en plats på ett webbhotell. Vårt avtal gör oss inte till ägare av elevernas arbete, utan det är fortfarande elevernas och när året är slut och sajten inte längre brukas kan man ladda ner det som skapats och spara det som en pdf. Det finns wordpress plugin som gör det möjligt att göra en pdf av innehållet.

Jag tycker att det behövs pratas om, allt har en kostnad och det behöver vi prata om.

Det vidgade textbegreppet

 

Picking a movie ii, originally uploaded by Kalexanderson.

Vi pratar om det, vi pratar om vikten att lära ut ett vidgat textbegrepp. Men jag undrat hur ser det ut med läs och skrivkunnigheten när det kommer till andra sorters texter än bara de som skapas av bokstäver och text. Anna Kaya diskuterar hur vi utvecklar elevers språkkunskaper i sin blogg, intressant och läsvärt.

Mäts elever skrivkunnighet i det vidgade textbegreppet? Mäts den genom PISA? Genom Timss?

Har skolan ansvaret för att lära våra barn och unga att läsa och skriva bilder (skapa bilder) som fungerar och förmedlar det som barnen vill?

Personligen tror jag inte att vi lär oss ett hantverk som att skapa bilder genom att bara konsumera.

I skolan har jag mött elever som intuitivt lärt sig den dramatiska kurvan som finns i många berättelser, men när de själva skulle skapa en berättelse var det lång bort och väldigt få som kunde föra över sina kunskaper till praktiskt färdighet i film, eller i en animation. Det krävs träning i tekniken, möjligheter att få öva och pröva om igen. Skriv och lästräning krävs för att vi ska kunna hantera ett vidgat textbegrepp.

Jag hoppas och önskar att fler lärare arbetade mer som Annika Bengtsson som arbetar aktivt med animationer/filmer rörlig bild tillsammans med sina elever. Eleverna som skapar klassrumsnytt lär sig både skriva texter och skapa bilder, bildspel och animationer.

Jag förstå om det var svårare tidigare, men idag är den tekniska tröskeln för att arbeta med olika texttyper i enlighet med tanken om det vidgade textbegreppet så enkelt och tillgängligt.

I en vardag med ett multimedium som internet är det dessutom nödvändigt att ha kunskaper i både kunna tolka, förstå och kunna analysera texter och texttyper som ligger i det vidgade textbegreppet.

Jag måste lusläsa Lgr 11 om det här känner jag.. återkommer ifrågan

Checklistor och källkritik

Det är så grymt praktiskt med checklistor när man vill lära ut källkritik, men problemet är att källkritik blir att svara eller att checka av ett antal påståenden på en checklista. När du har checkat av de olika delarna har du gjort din källkritik, sedan betyder inte det att man egentligen har värderat källorna eller gjort medvetna val i de källor man valt. Å andra sidan vet jag att man behöver checklistor för att få en överskådlighet och veta hur man gör, eller vad man ska se efter.

Personligen tror jag att vi behöver arbeta mycket mer med samtal och att aktivt följa våra elever i deras arbete med källor, och källhantering. Att vi behöver vara närvarande, ställa frågor, eller träna eleverna att själva ställa frågor som varför valde jag den här träffen?

Hur tänkte jag? Vem styrde mitt val? Vad styrde mitt val? Tidsbrist eller hur jag sökte etc. Jag tror att vi behöver följa upp våra elever och deras arbete med källor, när och ingående för att vi ska kunna se deras behov och vilka val de gör samt att öka deras medvetenhet om vad som styr valen av källor på nätet samt utanför nätet. För att vi ska kunna ha ett förutsättningslöst samtal kring källor behöver vi dessutom komma bort från en känsla av att det finns ”bättre” och ”sämre” källor, valet av källa måste bero på vår uppgift och i ett arbete med källkritik handlar det om att få elever att vara medvetna om uppgiften och deras val av källor utifrån den uppgiften.

Kanske ska inte lösningen vara i fokus utan själva uppgiften och de val av källor som eleverna gör för att lösa uppgiften…

I vilket fall som helst så hittade jag en checklista som tydliggjorde vikten av vissa begrepp, som jag verkligen vill tipsa om:

__Author__
* Basics about the author – name, age, location
* Author’s level of credibility – quality of education, accomplishments, awards
* Authors background – where grew up, unusual experiences
* Author’s agenda
* Quality of text and web design

__Publisher__
* What entity helped publish it – financed it, disseminated it, hosts it
* Publisher’s background – history, associations
* Domain name – domain name ending, possible phishing, WHOIS information

__Timeliness__
* Time/date published
* Speed in which the field changes
* Possibly relevant recent developments

__Audience__
* Primary audience – age, sex, ethnicity, educational level
* Characteristics of audience – political/sexual orientation, vocation, life outlook
* Assumptions of audience – generational moods
* Size of audience

__Do Others Consider This a Valuable Resource__
* Check on Diigo, Delicious or other social bookmarking sites to see how many others consider this a credible authoritative source

Jag fastnade för många aspekter, i den här begreppslistan: författare/publicist/mottagare/vad anser andra?

Och insåg att den är bra för att ha som utgångspunkt för samtal kring källor, som t.ex min blogg är jag både författare och publicist för det mesta, men inte alltid. Jag citerar, referar och har ibland gästinlägg och då är inte jag längre författaren.

Jag är publicist i den formen att det är jag som äger domänen och betalar för att denna blogg ska finnas på nätet, men det behöver inte vara så, på t.ex. Omvärldsbloggen är Stefan Pålsson författare, men publicist är skolverket. Jag vet inte riktigt om begreppen fungerar i den digitala verkligheten men jag tycker att vi måste vara tydliga och skilja på dessa begrepp.

En checklista som är värd att spana in, för att den har en tydliga begreppsvärld som vi behöver ta med oss i arbetet med källor och källkritik både online såväl som offline.

Webbpublicering i skolan -varför?

Varför ska man i skolan arbeta med webbpublicering?

The thinker

The thinker av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag har brottats med frågan ett par dagar, fundera och funderat varför ska man som lärare/elev egentligen arbeta med webbpublicering i skolan?

Hmmm… om jag utgår från läroplanen Lgr 11 och söker stöd där varför ska skolan arbeta med webben i skolan? Vilka kunskapsmål kan webbpublicering vara ett hjälpa att nå? Jag tar hjälp av rubriken Kunskaper där det står:

Skolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning.

Jag tror personligen att ha grundläggande kunskaper om internet, webben och hur man publicerar innehåll på webben är nödvändiga kunskaper för varje individ och samhällsmedlem. Jag tror att internet är en stor fluga som inte kommer att flyga bort i första taget. Men vid sidan av de stora målet så vill jag påstå att ett arbete med webbpublicering i klassrummet gör att elever få möjlighet att nå flera andra kunskapsmål jag kommenterar efter målen som att elever efter grundskolan:

  • kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt,
    • dessutom ger webbpublicering möjligheterna för elever att möta fler mottagare än bara läraren/klasskamraterna…
  • kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga,
    • Möjligheterna till samarbeten, är stora och lätta att ta till vara på genom att arbeta med digitala verktyg, möjligheten att använda många olika uttrycksmedel gör också att elever kan få möjlighet att pröva och visa sina färdigheter både självständigt och i grupp
  • kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden,
    • det handlar allt arbete med flera källor om och det är svårt, för vem ska man egentligen tro på?
  • har fått kunskaper om och insikt i det svenska, nordiska och västerländska kultur­ arvet samt fått grundläggande kunskaper om de nordiska språken, har fått kunskaper om de nationella minoriteternas (judar, romer, urfolket samerna, sverigefinnar och tornedalingar) kultur, språk, religion och historia,
    • Är nätet en källa för att få tillgång till kulturarvet, eller inte. Med webben kan vi dessutom enkelt ta del och få möjlighet att använda delar av kulturarvet direkt i skolan, på webben kan vi publicera resultaten. Utgå till exempel från Recreat Culture
  • kan samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia,
    • Jag vet inte, men är inte nätet en mötesplats bland andra? Jag bara undrar…
  • kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud,
    • Multimedia, möjligheterna är oändliga…
  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och
    • Internet är modern teknik, ett verktyg för :
    • kommunikation
    • kunskapssökande
    • skapande och
    • lärande
  • kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.

Hmm tycks som att de som skrev läroplanen tycker som jag, att arbeta med webbpublicering är en möjlighet att nå kunskapsmålen som finns i läroplanen. Skolarbete på webben ger lärare och elever mycket möjligheter, jag bara önskar att fler kunde förstå det…

Sociala medier och bilden vi ger av oss själva

Jag funderar mycket kring den bild som jag ger av mig själv i sociala medier, det gör säkert ni med. Jag undrar om effekterna och tänker mycket på de konsekvenser som jag inte kan se, hur ska framtida arbetsgivare se på mig och mitt digitala fotspår? Vem ser vad och varför? Borde jag inte tänka mig för mer, tänka igenom min närvaro, den bild som jag ger av mig själv i högre grad… Så vilken bild ger jag av mig själv…

Vilka delar jag information med?

Facebook, Yahoo, Google, Twitter

Facebook är det svåraste av de sociala medierna i det fallet tycker jag för det känns intimt ”en plats där jag kan hålla kontakt med mina vänner”, samtidigt väldigt öppet och en viktig kanal för mitt arbete. Jag har många nätverk som möts där. Vänner, arbetskamrater, affärskontakter, bekanta, obekanta, idoler, fd elever etc.

Jag fick frågan tidigare ikväll om hur man gör när man sorterar elever från kollegor, vänner etc. Jag ska ärligt säga att jag inte sorterar mina vänner på Facebook (ids inte) utan alla mina vänner får all information om allt. Vi kan kalla det transparens, lathet eller bekvämlighet. Eller kanske är det en del av Facebooks genialiska plan… I vilket fall som helst så får alla ta del av mina blogginlägg (som jag rss-ar in på Facebook), mina bilder som jag delar från CClones fanpage (som borde gillas av fler), av mina vardagsbetraktelser… etc.

Men jag vet hur man gör och jag vet att jag kan filtrera informationen och det gör man genom att klicka på den lilla symbolen som ser ut som ett lås när man skrivit en uppdatering.  Jag vet att man kan skapa listor och på så sätt styra vem som får veta vad. Men min tanke är att jag ändå har så lite koll på hur och var informationen på Facebook hamnar att jag delar det med alla, men försöker i mesta möjligaste mån att tänka på att Facebook inte är mitt köksbord, det är inte en privat sfär, det är mer publikt än jag tror och jag vet inte vem som delar informationen med vem…

Kommersiella aktörer hotar internet – hur förhåller sig skolan till det?

Internet som medium styrs av många intressen bland annat, stora kommersiella företag vars syfte är att vara lönsamma och tjäna pengar. Deras intressen och värden sammanfattas till lönsamhet, och gång på gång får vi rapporter om att deras värden bara stavas lönsamhet. Lyssna på Konflikt Kampen om den fria informationen från förra lördagen, så ger de många exempel.

Vi använder dessa företags tjänster för att dessa är gratis. Men det som vi upplever som gratis är inte alls gratis utan tjänster på internet bygger på en annan ekonomi än den som vi känner igen, där vi betalar för varan, istället betalar företag för information om oss.

I DN:s artikelserie Vårt internet publicerades det häromdagen en artikel Kommersiella aktörer hotar internet precis som FRA. När jag läser igenom den och fastnar för följande:

Ett fjärde exempel gäller just denna artikel. Redan innan den är skriven eller någon läst den har de kommersiella aktörerna på ett eller annat sätt kommit över innehållet.

/…/

– Allt lagras. Det är vad det handlar om. Användaren förleds att tro att det är en gratistjänst men egentligen är det fråga om att användare skänker bort sin identitet, sina kontakter, sina nätbeteenden, sökningar, chatt med vänner till ett företag. Det användaren tror är skänk från ovan är egentligen en vara som företaget kan sälja vidare, säger Jon Karlung.

– För mig är internets kommersiella aktörer ett lika stort hot som FRA och olika staters ambitioner att övervaka privatpersoners liv på nätet. Twitter, Paypal, Google – de känner till vad som är politiskt korrekt. Många av de här storföretagen, vars meterlånga avtal som ska godkännas av varje användare, har fullständig beslutanderätt. Medlemmar kan kastas ut när som helst.

Om Jon Karlung har rätt att kommersiella aktörer är ett lika stort hot genom att de övervakar våra liv på nätet. Hur ska skolan förhålla sig till det? Är det ok att använda gratistjänster, om så i vilken omfattning? Vad innebär det? Ska skolan uppmana elever att ingå avtal med kommersiella aktörer? Innebär det att skolan/skolarbetet blir kommersiellt? Vad blir kostnaden för elever att gå i skolan, när skolarbetet och elevers beteende på nätet är själva varan som företag sedan tjänar pengar på? Vem har ansvar?

Frågan om hur skolan ska förhålla sig till Google, Twitter, Facebook, Flickr och alla andra nätbaserade tjänster och de avtal som barn (under 16 år) i skolans tjänst måste ingå, behöver belysas och diskuteras. Frågan om det är det rimligt att barn under 16 år ingår avtal för att kunna arbeta i skolan behöver vi i och utanför skolan diskutera? För skolan samtal kring det?

Jag hoppas att det ska komma läsbara avtal som vi som användare av dessa tjänster kan få en överblick över vad avtalet som vi signerar innebär. Det vore underbart med ett symboler som bygger på ett samförstånd och som kan förstås av alla även när vi ingår avtal om olika nätbaserade tjänster.

Men fram till det sker behöver vi som vuxna fundera och ta ställning till och i vilken omfattning vi vill att de barn som vi har i skolan ska ingå avtal för att kunna delta i skolarbete. I vilket fall som helst behövs det föras ett samtal kring dessa frågor och vad de innebär.

En väldigt stolt skolombudsman för Creative Commons Sverige…

När jag blev Creative Commons skolombudsman, så hade jag ganska lite förväntningar på att jag skulle göra skillnad. Och jag ska inte heller påstå att jag vet om jag gör skillnad, men min ”roll” som skolombudsman gör att jag får möjligheten att ta del av hur lärare tillsammans med sina elever arbetar med Creative Commons. Det är stort, häftigt, roligt, inspirerande, fantastiskt och spännande.

Igår kväll fick jag tips om att spana i en grym klassblogg och fick genom den en insikt om hur elever i Uppsala arbetar med Creative Commons. Deras läxa den här veckan är att hitta en bild som är licensierad under Creative Commons och sedan skriva en hänvisning till bilden (det jag övade på igår). De har gjort teckningar för att illustrera licensen Erkännande Icke Kommersiell Inga Bearbetningar, kolla in :)

Sedan fick jag nu på kvällen ett fantastiskt meddelande från Annika Bengtsson som arbetar med Klassrumsnytt och hennes elever har precis smakat på upphovsrätten och bearbetar sina erfarenheter genom att göra filmer som förklarar hur upphovrätten fungerar.

Otroligt fina filmer, men överst i bloggflödet ligger ett inlägg från en elev som berättar om hur eleven tillsammans med sin mamma undersökt vad upphovsrätten är genom att läsa på Skolverkets webbplats och så här skriver eleven:

Om vi fattat rätt så är det så att alla upphovsmän dvs musiker, konstnärer och så får bestämma hur deras verk får användas. Upphovsmannens rätt att bestämma över sin grej bildas i samma ögonblick som det han skapat.

Upphovsrätten skyddar litterära och konstnärliga verk. Det tycker jag låter lite konstigt för vem bestämmer egäntligen vad som är konst? Men upphovsrätten ger ensamrätt och det kan man ju tjäna pengar på om man säljer en låt eller bild eller så.

Upphovsrätten skyddar verket i upp till 70 år efter att uphovsmannen har dött – helt galet länge!!!!!!!!!!!!!!!

Men det är viktigt att veta när vi är så mycket på nätet att man får inte ta vad som helst. Låtar, filmer, bilder eller text! Jag vet inte riktigt vad straffet kan bli men jag tror böta.

Man kan låna bilder av andra och det finns särsilda regler för det och det är nästa kapitel :)

Tjing och pling – en vacker diamantring!

Jag ser fram emot nästa kapitel… Tänk vilken grej, vilken elev och vilken lärare. Jag bara njuter, imponeras och blir stoltare än stoltast (som skolombudsman) Spana in filmerna om Upphovsrätt på Klassrumsnytt, Vi lär nytt, Upphovsrätt, Vi lär oss mer så får ni också en inblick i hur elever förstår och resonerar kring upphovsrätten.

 

 

Creative Commons -hur svårt är det?

Många tycker att det är svårt att göra ett erkännande på verk som är licensierade under Creative Commons. Jag möter ofta den frågan: Hur gör man? För att visa hur man kan lära sig ska jag ta hjälp ta en av mina f.d. elevers texter.

Min elev Louise Macksey hade innan det här inlägget fått en lång utläggning om alla villkor, alla saker som hon skulle fatta om vad förkortningarna stod för. Varför Creative Commons finns och varför det är bra.

Men hur gjorde hon för att fatta hur hon skulle göra så här berättar Louise:

Läste precis Kristinas inlägg och tänkte att ja men nu är det dags att lägga upp lite bilder på hemsidan bara för att se hur jag gör så det blir bra./…/ Med flickr.com är jag dock lite osäker på hela licens grejen…men det kommer längre ner :D

/…/

Så, hur gör Kristina?

Manifiesto ”En defensa de los derechos fundamentales en internet” by Upyd, blog sobre upyd no oficial CC (by, nc, sa)

Vad är vad?

Manifiesto ”En defensa de los derechos fundamentales en internet” är namnet på själva bilden som man hittar ovanför själva bilden på flickr.com.

Upyd, blog sobre upyd no oficial är vem som har lagt upp bilden som man hittar uppe i högra hörnet på flickr.com sidan där det i det här fallet står ”Uploded on December 4, 2009 by Upyd, blog sobre upyd no oficial”

Så långt är det inte svårt att förstå, vad som däremot förvirrar mig är:

CC (by, nc, sa) - det här är alltså Creative Commons men vad beyder by,nc och sa? Kristinas länk går till själva licensen vilken man hittar längst ner på höger sida under Additional Information. Men hur vet man att det ska stå (by,nc,sa)? Svaret finns i Kristinas inlägg by,nc och sa är alltså förkortningar för symbolerna som uttrycker vad man får använda bilden till.

Vad har jag lärt mig av det här? Jo att allt står i Mattias Klangs Copyright-Copyleft gudie och Kristinas inlägg vilket jag inte orkade läsa fast jag uppenbarligen borde. För er som inte heller orkat göra det så håll till godo med mitt inlägg :D

Nu ska jag ladda upp bilder på hemsidan eftersom jag nu förstår haha :D

Jag förstår att det som upplevs som svårt eller komplicerat är förkortningarna, och man tänker: vad betyder, vad, men Louise väljer det enkla före det svåra och prövar sig fram. Sedan berättar och visar hon hur hon gör, vi kallar det Sharing is Caring. Sharing is Caring bygger på att vi delar.

Creative Commons som licenssystem som innebär att jag (som upphovsman) ger dig rätten att använda mina verk fritt utan att i förväg fråga mig om lov under tre enkla villkor:

1. Tala om vad verket heter och vem som är upphovsman (skapare)

2. Ange licensen, dvs berätta under vilka villkor du får använda bilden/musiken/texten/filmen [och följer dem så klart]

3. Länka om det är möjligt till verket, skaparen, och licenstexten.

Det är tre villkor.

Jag tror du klarar av det, allt annat tror jag inte på och om det är svårt titta på hur andra gör, det finns många goda exempel på t.ex. Webbstjärnan, se här, eller här, härma, gör som min elev, försök så går det nog vägen.