Dagsarkiv: 17 mars 2011

Ett bloggpass till Let me in, för ”att besöka en roman”

Jag läste mejlet som hastigast, fattade inte riktigt grejen. Berättade om det imorse på jobbet och sa, att jag fått ett mejl om den nya filmen. Den som har sin utgångspunkt i Låt den rätte komma in, jag vet att jag twittrade om trailern här om veckan, för min kollega Pernilla Rydmark hade sett den. Och tipsade mig.

Som vanligt så säger min kollega Rebecka Gustafson, men vilken är punch linen? Jag tittar lite frågande på henne och säger, det är just det jag inte fattar, varför skickade de det mejlet till mig? Jag men jag gillar ju inte skräck alls, jag gillar Blackeberg och John Ajvide Lindqvist. Jag älskar Lindqvist skildring av Blackeberg och jag har arbetat med det i skolan, men skräck är inte riktigt min grej.

Så Rebeckas raka och kloka fråga fick mig att fundera vad vill de mig? Jag läste mejlet igen:

Där John Ajvide Lindqvist skriver om sin upplevelse av filmen ett litet citat som fick mig att tänka filmen är nog kanske för mig också:

Det glädjer mig att denna lilla pärla nu har fått svensk distribution och att även svenskar kan få ta del av en annorlunda tolkning av Oskar och Elis historia. Den här gången heter de Owen och Abby och Blackeberg är förflyttat till Los Alamos. Men det handlar fortfarande om kärlek, besatthet, blod och om att låta den rätte komma in.

Ett Los Alamos som Blackeberg, kanske fungerar det också, jag undrar vad som är Vällingby, och om Danderyds sjukhus. Efter två genomläsningar fattade jag vad jag fått, en inbjudan till pressvisningen av filmen Let me in. Jag var tvungen att ringa och fråga om det stämde att de verkligen ville att jag skulle komma och titta på filmen, jag, en lärare fel, fel, fel en projektledare som bloggar ville de skulle komma och se filmen.

Tänk vilket pepp!

Så nu ska vi se om Blackeberg görs sig på amerikanska, vet inte riktigt om jag tyckte att Blackeberg skildrades på ett rättvist sätt i den svenska versionen, men ok … En film är aldrig som en roman. Men det här ska bli spännande.

Sociala medier är en soft spot för mig…

Jag tillstår att det nog var ett av de mest svåra uppdrag jag genomfört att göra ett webinar. Jag fick frågan av Anders Kihl som på twitter föreslog att jag skulle prata om sociala medier på #ssmw lunchwebinar. Jag har pratat om det förut, men att prata om något utan att ha åhörarna i samma rum gjorde det om något ännu svårare.

Det fanns inga nickar, inga rynkade pannor, visst det fanns en livechatt, men den hann inte jag med i eftersom jag hade fullt upp med att prata om sociala medier och de utmaningar som dessa kan innebära i skolan, men och hur dessa medier och verktyg möjliggör en demokratisering av samtalsutrymmet i klassrummet, i skolan. De som tidigare inte haft tillgång till, eller fått möjlighet att höras för att berätta om sin skolvardag få det genom sociala medier, och det är grym, häftigt, stort men också svårt och innebär nya utmaningar.

Formen med ett webinar var spännande och möjligheterna känns stora, tänk, tänk om man skulle kunna ha fler sådana kring frågor som berör min verksamhet, kring hur vi kan arbeta med internet i skolan, frågor kring hur lärare/elever arbetar med att skapa webbplatser, tänk vilka möjligheter…

Ska fundera kring det…

I vilket fall som helst dagens webinar, mitt första, gick väl hyfsat, tekniken strulade och Anders Kihl missade halva, men sånt är livet. För dig som inte kunde vara med finns det inspelat och till det kan du ladda ner eller titta på mina slides som precis som vanligt ligger på Slideshare.