Dagsarkiv: 31 mars 2011

En reflektion kring bloggande lärare

Igår kväll hade jag lyckan att höra Anette Holmqvist som pratade om sociala medier och hur man kan använda sociala medier i skolan. Under sin presentation av bloggar stannade Anette upp vid lärarbloggarna och pratade om dessa lärarbloggar blir verktyg för lärare att vara opionsbildare, och hon ställde den retoriska frågan om:

Varför hörs lärare på nätet men inte traditionella medier? Vad beror det på?

Anette prövade tanken om att det är tryggt att yttra åsikter, tankar på sin blogg, sin webbplats, min plats på nätet. Kanske är det så, jag tror dock att det finns en rad andra förklaringar som att ligger i traditionella medier och deras sätt att arbeta.

Bloggen ger oss som vill prata om skola en arena! Den får vi inte i traditionella medier.

Det finns väldigt litet utrymme för individuella röster, för enskilda lärarröster som vill delta i debatten. Lärare blir inte tillfrågade, utan journalister frågar våra fackföreningarna LR och Lärarförbundet som uttalar sig för sina medlemmars, för lärarna. I bästa fall blir en enskild lärare ett exempel för hur lärarens vardag ser ut, hur skolan fungerar, hur vi arbetar i skolan och varför. Eller så blir en lärare en bild för hur skolan inte fungerar, det är lärarnas fel, eller brister som belyses. Men när traditionella medier vill debattera skola/lärare/lärande/utbildning/kunskap/bildning är det andra grupper som pratar om hur det är i skolan och vad skolan behöver. Sällan tillfrågas ”vi vanliga lärare”, man pratar om oss och de fel vi gör.

Tidningar, TV, Radio eller traditionella medier är dessutom låsta i sin form och har ett begränsat innehåll. En begränsad tid, en viss mängd sidor. Dessa sidor har olika funktioner och om jag vill ge min personliga bild av skolan, av hur det att vara lärare är insändarsida kanske en möjlighet, i bästa fall kan jag få en roll i ett reportage om skolvardagen. På nätet har jag liksom alla andra möjligheter att yttra min åsikt, dela mina erfarenheter, ge min bild på lärande. Den möjligheten får jag inte i traditionella medier pga den konstruktion som finns i medieformen.

Att få skriva om min bild av skolan, att få ge en bild av hur jag ser på lärande och mitt arbete är viktigt för mig och den bilden, den berättelsen får sällan eller aldrig får inte plats i de traditionella medierna.

Sprang jag på ett tabu, när jag ego-gillar?

Jag skrev en status-uppdatering på Facebook i tisdags som lyder:

jag egogillar och känner mig dryg!

Jo, jag gör det, när jag tycker att det är något som jag tycker att jag har gjort bra. Vem ska annars visa att de uppskattar mig, om inte jag gör det? Det är lite som citatet av Oscar Wilde:

Att älska sig själv är början till en livslång kärlekshistoria.

Men jag undrar precis som en av mina vänner om jag springer på någon norm, någon oskriven regel på Facebook, när jag gör det. Om andra tycker att jag förhäver mig, när jag delar mina bilder, mina texter, mina intryck, så får de väl göra det, å andra sidan tänker jag om inte jag gör det, vem ska då gör det?

Så GILLA, och EGOGILLA på, det är bra för Facebook gillar och är skapat för klick, så Gilla på, och när du är igång, gilla CClones också så blir jag glad, gilla något någon annan gjort så blir de glada, och gilla det du själv gjort!

Via twitter fick jag ett underbart citat av Elwira Kotowska @elwirakotowska som sa

@kalexanderson Bra inlägg, så hmmm..osvensk, skulle jag säga. Så kommer Sartre här alldeles perfekt:

”Säga vad man vill, så finns det dock en sorts kärlek som består varje prov. Den är trofast, den är alltid lika stark och den varar hela livet. Det är egenkärleken.”Jean Paul Sartre