månadsarkiv: april 2011

Blondinbella en bloggframgång som tänker på sina läsare!!!

Igår hade jag lyckan att få vara inbjuden som talare av Jocke som stod som värd för årets upplaga av New Generation marketing i Helsingborg arrangerad av Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. Temat för förmiddagen var ”Människor, maskiner, medier och megastjärnor”.

Personligen var jag smickrad över att bara få äran att få höra Katarina Grafman som initierat pratade om generation noll kollAnna Caracolias som pratade så engagerat om mobilitet och appar. De magiska maskinerna, som följer oss över allt. Sedan var det jag som pratade om Creative Commons med så mycket energi som jag kunde uppbåda. Min presentation finns längst ner.  Sist ut var megastjärnan Isabella Löwengrip, eller Blondinbella och jag måste säga att jag är grymt imponerad av henne.

Our hero Blondinbella (Isabella Löwengrip)

Isabella Löwengrip vilket energiknippe. Alla fans som kom till Dunkers i Helsingborg bara för att höra henne, och hur hon svarade på deras engagemang… Hon tog sig tid för alla sina fans, som satt, stod och beundrade fotograferade henne som en superstjärna. Och hon möte alla med en nyfiken blick ett leende och en nyfiken fråga om vem de var, tänk vilket bemötande, vilket tänk på sina läsare.

I Isabellas presentation kring sin framgång stod det klart att hennes framgång bygger på en tydlig strategi, hon tänker på sina läsare, åhörare och bjuder på sig själv, sin text och på sina kunskaper.

Hennes recept till framgång som bloggare bygger på att hon ett genomtänkt mottagartänk. Hon arbetar med att hennes mottagare ska känna att de är viktiga, sedda bekräftade. Isabella säger till Jocke: (se filmen finns nedan Isabella är ungefär 1,55 in i inspelningen)

jag är så nyfiken och läser varje kommentar och svarar på allt. Vi lär känna varandra.

Isabella Löwengrip har en publicist strategi och skapar olika bloggtexter beroende på vem och var hennes läsare befinner sig under dagen:

På morgonen behövs inspiration och då är Dagens Outfit en möjlighet att ge läsarna lite inspiration. Vid lunch hade hon genom statistik en bild av att läsarna var lite äldre, och då skriver hon gärna om saker som hon ska göra, människor som hon ska träffa, då lyfts hon som förebild av sina läsare.

På eftermiddagen så skriver hon ett mer provocerande inlägg som väcker läsarna till liv. Då blir hon i kommentarsfältet ”den blåsta bimbon” Sedan drar hon tillbaka det efter middagen och skriver ett pepp-inlägg. Skapa självkänsla inlägg som bygger på att läsarna har lite mer tid och kan fördjupa sig. För att avsluta dagen på bloggen med ett personligt inlägg som ger läsarna en möjlighet att lära känna Isabella.

Framgången i mottagartänket bygger på att attrahera olika människor och sedan skapa rörelser och motrörelser. Att beröra vem det än är som läser och vilken tid på dagen de läser hennes blogg. Men det jag gillar mest är att hon tänker på igenkänning. Läsaren ska känna igen sig, var sig han/hon läser varje dag eller har ett längre uppehåll. De ska känna igen sig. Låt oss kalla det Glamour tänket, serien som pågått år efter år, men vars historia inte tycks röra sig framåt. Det är viktigt med en igenkänningsfaktor.

Wow vilken tjej, vilken grej, vilket tänk!

 



Creative Commons -ett verktyg för vår medieverklighet?

Eftersom jag ska vara med i Årets bästa lineup – Människor, maskiner, medier och megastjärnor på fredag sitter jag och funderar kring just Creative Commons, vad vill jag förmedla? Varför och vilken är punch-linen?

Det stora med Creative Commons i mina ögon är att det bygger på insikten om att skapande föds i mötet med andras skapande. Att kultur skapas i en kreativ gemenskap där vi lånar friskt från varandra. Den andra delen som verkligen tilltalar mig är att vår samtids verk blir tillgängliga att sprida, använda, bearbeta, lära av om de är licensierade under Creative Commons.

Men, men hur ska man kunna leva på sitt skapande om man ger bort det gratis? Om man låter människor fritt sprida kopiera och bruka en verk? Bra fråga? Jag tycker bitvis att den är felställd, den ger en bild av att de flesta med tidigare teknik och med upphovsrätten som stöd kunde leva på sitt skapande, det är jag osäker på. Det är nog bara ytterst få megastjärnor, som levt gott på sitt originella skapande. Många har nog haft sitt skapande ungefär som jag, som en rekreation, ett sätt för återhämtning, lärande, lek och kreativitet.

Tekniken – mediet – skapar CC? Är CC möjligt utan internet? Är Creative Commons möjligt utan internet? Utan möjligheten för oss alla att vara vår egen distributör av det vi skapar. Jag tror att det som internet skapar är en möjligheterna för fler att få dela, få vara med på arenan. Internet förskjuter maktförhållanden och det skrämmer och skapar vissa motsättningar.

Men, men vilka är avigsidorna?

Men i ett medium där alla fritt kan sprida sitt skapande, vad krävs där för att stå ut? Creative Commons? Hanna Sköld Nasty Old People gjorde det, men när blir det slentrian? Något vi vet att alla gör… Vad gör stor kultur? Vad gör megastjärnor? Det är inte min sak att fundera kring jag lämnar det till Isabella Löwengrip att fundera kring.

Ett bloggskal, som väntar på sitt innehåll

Looking through

Att få nöjet att tjuvkika på en blogg som ännu inte har tagit form, som ännu inte mött sina skribenter är alltid spännande. En blogg med en struktur som väntar på skribenter och läsare är Ingela Clarins elevbloggar om deras läsning av romanerna:

Alla tre bloggarna har samma innehåll, koppling till mål, syftet, arbetsbeskrivningen klar.

Och såklart en OM-sida, den viktigaste, kanske mest centrala på varje webbplats. Där vi får en kort beskrivning av webbplatsen:

Den här bloggen sköts av ett antal elever på Augustenborgsskolan, i klass 7D. Bloggen är en del av deras svenskundervisning, och klassen bloggar om tre olika böcker. De andra två bloggarna hittar du här: Tusen gånger starkare och I taket lyser stjärnorna:

Målen för detta område kan du läsa under Mål och kriterier-fliken. De har fått ganska tydliga riktlinjer gällande sina inlägg och dessa hittar du under inläggsanvisningar.

Jag som lärare har byggt upp ramarna för bloggen, men eleverna skriver, redigerar och publicerar själva. Jag tror på frihet under ansvar nämligen och de brukar inte göra mig besvikna!

Bloggarna lyser är färdigbyggda och väntar på de som ska flytta in. De som ska skriva, bearbeta och ta ställning till romanerna. Diskutera tillsammans. Det väntar även vi läsare på. När kommer de? När ska de börja. Börjar de som mina elever brukar göra, med ett litet introduktionsinlägg där varje bloggare presenterar sig själv, deras synsätt på bloggen och deras erfarenheter av att blogga, eller gör Ingela på något annat sätt.

Jag kan knappt vänta på att påsken ska ta slut så att jag kan få följa dessa läsbloggar och deras skribenter, bloggare. Som ska blogga om sin läsning av litteratur.

Hela mitt jag sitter på tå av förväntan.

Ungt entreprenörskap på webben-Swart Creative

Swart Creative

I förra veckan var jag för Webbstjärnans räkning på Gotland och träffade två unga entreprenörer som gemensamt driver reklambyrån Swart Creative. En reklambyrå som två gymnasieelever driver som ett eget projekt och som ett projekt för skolan.

Jag var grymt imponerad av deras driv, deras fokus och av skolan Donnergymnasiet i Klintehamn som låter sina elever göra professionella uppdrag, som de även få möjlighet att ha tillgodo i skolarbetet och bli bedömda på. Precis så måste det vara om man ska stimulera elevers entreprnörskap, att elever måste kunna tillgodo-göra sig det de gör utanför skolan även i skolan.

Om Swart Creative har jag skrivit en lite längre artikel på Webbstjärnans sajt som du kan ta del av. Om du vill kan du även se filmen där pojkarna själva pratar om sitt projekt i Webbstjärnan som är skapad av Björn Falkevik.

Vad händer med de elever som tar webben med storm?

Vad händer med elever som genom skolan tar webben med storm?

Den frågan ställde vi oss på Webbstjärnan och tänkte vi tar reda på saken.

Vi bestämde oss för att göra ett besök i en av våra vinnares klassrum (de från i fjol, fiskis5an). Jag vet inte om ni har sett deras sajt.

Det har använt wordpress för att skapa en webbplats om Europa. De har ritat, letat rätt på bilder, texter och skapat en fantastisk sajt om Europa. När juryn fick syn på den i fjol tog den dem med storm och fiskis5an blev Webbstjärnans givna vinnare.

Min kollega Rebecka Gustafson åkte ut till Fisksätra för att ta reda på vad vinnarna gör dels med sina pengar, dels med sina kunskaper om att publicera skolarbete på nätet.

Rebecka kom tillbaka från Fisksätra alldeles uppfylld och skrev sedan en underbar artikel som jag bara tycker att ni ska läsa, framför allt bör ni ta till er av det råd som eleverna ger till alla som ska delta i Webbstjärnan fast jag skulle vilja säga alla som publicerar sig på webben:

Min sista fråga blir om Zeinab och Ornina har några tips till deltagare i Webbstjärnan. Svaret kräver ingen betänketid från tjejerna:

– Att ange fotograf när man använder bilder och att ange källor, säger de som om det vore en självklarhet.

Spana in de filmer som vi gjorde om Fiskis5an också en med Gunilla Walsh och en med eleverna. Så får du en inblick i deras arbete. Samt läs Gunilla Walsh inlägg om hur de arbetade med Creative Commons och upphovsrätt på Creative Commons Sveriges blogg. De är ett projekt värt att dyka ner i. Mycket att lära och de visar på de möjligheter som webbpublicering kan medföra i skolarbetet.

Vill du göra en egen fiskis5an så har vi på Webbstjärnan också gjort en liten fallstudie som beskriver hur sajten är strukturerad. Värd att titta på.

 

Creative Commons -vad är det?

Vi på Webbstjärnan laddar om för en ny omgång och i samband med det har vi gjort en liten filmserie om upphovsrätt, källkritik och Creative Commons. Alla med dess projektledare i huvudrollen. Vi håller nu på att lägga upp dem på YouTube, och har börjat bakifrån med filmen som heter Creative Commons vad är det?

Kanske något som du vill förgylla påsken med? Vad vet jag? Spana in 🙂

Ensamhet – dialog – transparens och ansvar i sociala medier

The mini clones ate taking a bath in the easter candy bowl

Idag läser jag Anders Mildners krönika i SvD En ny ensamhet på väg att ta över om ensamhet, den digitala ensamheten, och instämmer i en stund att nätet medför en annan ensamhet i vardagen:

Där ensamhet förr ofta handlade om isolering, handlar den nu om exkludering. I dag behöver ingen sitta och glo på sin telefon i tystnad. När som helst går det att följa ett samtalsflöde, där människor diskuterar och interagerar. Men samtidigt har antalet tillfällen då man kan känna sig bortvald och ignorerad ökat dramatiskt. Bara för att det går att betrakta ett samtal, behöver det ju inte betyda att man välkomnas in i det.

I en bok som gavs ut inför internetkonferensen SSWC, skriver David Hall om hur känslan av utanförskap ter sig i en värld där alla samtalar öppet inför ens ögon: ”Det kan vara att se någon logga in på något av instant messaging-nätverken, skicka ett meddelande till denne och se detta förbli obesvarat när samma person loggar ut ett par timmar senare. Det kan vara att se kontakter på Facebook sinsemellan kommentera tillställningar de varit på men som man själv inte blivit bjuden till trots att man tycker sig ingå i samma krets av människor.”

Vi kan möjligen säga adjö till den analoga ensamheten, men antagligen betyder det bara att vi får hälsa en digital ensamhet välkommen till vår värld. Och vad den egentligen innebär, det vet vi än så länge väldigt lite om.

Men sedan undrar jag om det är ensamheten som är ny om det inte bara är att den får en annan dimension. Sociala medier medför en annan transparens för social exkludering, men den har funnit där hela tiden. Alla blir inte inbjudna till samtal, i umgänget, det är bara att vi har kunnat gömma vår närvaro, vårt bristande intresse för en del. Frågan är: Hur hanterar vi denna nya nakna sanning? Sedan handlar det om ansvar, sociala normer, som kanske än inte är satta?

Men vi har ett ansvar för vårt beteende och med sociala medier blir det mer genomskinligt på gott och ont.

Internet och webbpublicering i skolan – varför?

Om du undrar, så finns det en film (se nedan) där jag ger några av de svar som jag har som projektledare för Webbstjärnan. På Stiftelsen för Internetinfrastrukturs webbplats står det följande:

– Internet är en naturlig del av vår vardag, självklart ska elever lära sig att hantera internet som ett medium, inte bara söka information utan också skapa information. Det är det enda sättet som vi kan bli mer medvetna om hur det fungerar och om hur information på Internet skapas.

 

Tänk vilka kunskaper om Creative Commons det finns i skolan

The Stormtrooper is out walking on a thin line

The Stormtrooper is out walking on a thin line by Kristina Alexanderson CC (by,nc, sa)

Jag ägnar kvällen åt att titta igenom bidragen som tagit sig vidare i Webbstjärnan, låt oss kalla det för vad det är. Jag jobbar. Det är en märklig upplevelse att ta del av alla dessa elevers skolarbete. Att se vad de gör i sina klassrum. Det är spännande, stort och magiskt. Och jag slås av hur enorma dessa arbeten är. Att det är så många elever som genom Webbstjärnan kommer i kontakt och arbetar med webben, webbpublicering på ett konkret sätt. Att skolarbete på webben både är det som jag känner igen och så mycket mer och annat. I alla de bidrag som jag tittat på arbetar elever och lärare aktivt med källor. Till bilderna och i källförteckningar läser jag att de bilder som de använder antingen är deras egna eller är licensierade under Creative Commons.

Jag blir så stolt och lyfter mitt huvud lite högre, tänker att det spelar roll. Det finns kunskaper om upphovsrätt. Och i skolan, bland elever och lärare som arbetar med webben finns kunskaper om CC. Ett litet ögonblick tänker jag, vi gör skillnad. Kanske är det så att jag gör skillnad. Sedan tänker jag igen, lyckliga dem, som vet och kan och har kunskap att hitta verk/bilder utan att bara vara låst vid källan: google.com.

När jag slutar jobba lite senare i kväll kommer jag att somna stolt, och tänka att detta kommer att sprida sig som ringar på vattnet, så snart, så snart…

Visa fler goda exempel från skolan-som skollyftet och Webbstjärnan

Skoldebatten rasar och det pågår spännande initiativ som med skolraset, vars TES är klar, eller? Vill de bara visa på felen, eller finns det plats för det som fungerar i skolan också? Eller inte? Jag lämnar frågan för nu, men läs Brit Stakstons inlägg på Second Opinion Skolraset har redan en färdig tes och Jocke Jardenbergs tankar i Aftonbladets problem med skolraset i ämnet.

Samtidigt finns en motrörelse i skollyftet ett härligt frisk initiativ av Anna Kaya som vill visa på Goda exempel som tror på exemplens makt att de kan leda skolan framåt, sånt gör mig glad.Vi på .se |Webbstjärnan vill samma sak att visa på goda exempel för att internet kan vara en arena för att skapa och visa vad skolan gör. En arena ett fönster in i skolan.

Just nu befinner sig Webbstjärnan i högform, vi arbetar febrilt med att titta på bidrag, förundras, imponeras och njuta av allt det som elever med handledning av sina lärare skapat på webben. Och jag måste säga att jag är så imponerad, så förtjust och lycklig. Vi har så många elever som genom webbstjärnan arbetar med att få kunskaper om internet på ett annat sätt än bara genom att söka information. Vill du se exempel på vad man gör i skolan, vad elever arbetar med i skolan kolla in listan på bidrag i Webbstjärnan som klarade första gallringen.

I den listan finns det sprakande projekt, de visar på en skola som lever, är kreativ, spännande, utvecklande och med i tiden. Läs sedan skollyftets sajt och hör de besjälade lärarna berätta om Projekt som undervisa mig eller exempel på bloggen i undervisningen som handlar om en klassblogg