Vem bli Oskar i den amerikanska vampyrens sällskap?

Jag hade lyckan att få gå och se Let me in, inför premiären som var i fredags. Jag har inte tänk att skriva någon recension, för det är inte min grej. Men det finns en sak som slog mig som jag verkligen funderar över efter jag sett den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in, som borde heta Let the right one slip in på engelska, varför gör den inte det? Har det med den immateriella rätten att göra? Troligen…

I vilket fall som helst ska inte fastna i upphovsrätt, eller citat rätt eller om man kan äga rätten till en mening eller inte, vill berätta om min tanke kring pojken Owen och vampyren (som inte heter Eli, vilket är en miss) i den amerikanska filmen.

I den scen där Owen/Oskar är på besök hos Vampyren och de pratar om Elis bakgrund, i romanen är det en drömlik-scen där vampyrens minnen förs från vampyren till Oskar. I den svenska filmen vet jag inte rikligt vad som händer i Håkans lägenhet, men i den amerikanska vet jag att Oskar plockar upp en remsa med automat-foton (passfoton), på Vampyren [vars namn jag inte minns] och en annan pojke i Oskars ålder, med glasögon, liknande de som mannen (Håkan i romanen) som lever med vampyren har.

När jag såg bilderna och scenen slog det mig att fotografierna skulle kunna föreställa mannen som vampyen lever med. Han som fixar blod åt vampyren så att den kan överleva, kanske är det samma pojke som blivit man, som blivit en trött gubbe som levt med Vampyren så länge, väldigt länge och varit vampyrens tjänare. I den svenska filmen av Alfredsson är det svårt att förstå Håkans roll, men i romanen är hans funktion och roll solklar, han lever i symbios med vampyren. I filmen tittar Owen på bilderna, det gör även vi i publiken, och det som slår mig är att vampyren har haft en Owen/Oskar tidigare/förut…

I både romanen och i den svenska filmen finns en öppning i slutet för att vampyren kan överleva utan att behöva döda för att få blod, att vampyren kan och kommer att kunna köpa blod för sin överlevnad. I den amerikanska finns inte denna öppning av hopp, av godhet, av möjligheter, vampyren behöver sitt blod och klippet med automatkorten blir länken tillbaka, vampyren tar sina tjänare unga och när en tjänare dör, tar den en ny, en ny pojke som ska följa vampyren så länge han förmår.

Vampyren i den amerikanska filmen är i mina ögon en helt annan vampyr än den i Lindqvists bok, eller i Alfredssons film, mer vampyrisk, mindre mänsklig och ändå lika betydelsefull för Owen som för Oskar, lika och ändå så olika.

Värd att se?

Vacker som attan i estetiken, jag blundade mest i övrigt så jag är väl egentligen inte den som ska uttala mig, läs DN, SvD eller ngn annan recensent. Men jag gillade den eftersom jag visste när jag skulle blunda.

Läs i vilket fall som helst romanen, den är grym och besök Blackeberg, det är så värt det!!!

En reaktion på “Vem bli Oskar i den amerikanska vampyrens sällskap?

Kommentarer inaktiverade.