Vi måste prata om -Vad digital kompetens är!

Efter mitt tidigare inlägg om ”Hur når vi dem som inte redan är här?” fick jag frågan på Facebook:

Hur ska vi få rektorerna att fatta att vi fått en annan sort nu? Som ska leva i ett digitalt ssamhälle där deras nätverk utgör deras möjligheter att lyckas och där deras digitala kompetens spelar minst lika stor roll som deras utbildningsbevis? Hur ska vi ge lärare som vill möjligheten att utveckla dessa framtidens vuxna?

JAG: Ja, det undrar jag med, men varför finns inte insikten och förståelsen för att de digitala verktygen är en del av vår vardag, vem axlar frågan och vem tar ansvar? Hur kan frågan få bero…

Då måste vi väl fråga någon annan?

Och sedan landade frågan i mitt knä. Vilket är mitt svar?

Frågan är vem ska vi nå? Och vem ska ta frågan på sin agenda? Vem har mandatet?

Först undrar jag om frågan är hur når vi dem som inte redan är här? Var finns riktlinjerna, stödet, riktningen, och hur ser den ut? I ämnesplanen för svenska för gymnasiet finns den digitala kompetens nämnd tror jag i ord som:

kan eleven med säkerhet använda något presentationstekniskt hjälpmedel som stöder, tydliggör och är väl integrerat i den muntliga framställningen.

Vad är då digitala verktyg? De digitala verktygen, google, bloggar, wiki:sar är bra komplement för att söka information, men sen då?

Jag tror att vi behöver få alla de som inte är här att känna att frågan om digital kompetens handlar om MIG, om DIG, om OSS, om VÅRA barn, våra ungdomar, om våra elever, vår vardag, om vårt samhälle, vårt sätt att leva, om vår vardag, men att det är en färdighet som vi inte behöver vara fullärda i för att kunna hantera, att det är en färdighet som liknar livet att vi lär oss pö om pö. Med tiden, litet eftersom.

Hur får vi de som inte är här ”i den digitala vardagen” att inse att barnen som växer upp växer upp i en digital vardag, att våra barn använder dessa verktyg för kunskapsinhämtande, för social samvaro, för underhållning, men de få inte använda dem i skolan för att lösa skolarbete… för att där ska man kunna allt utantill, kunskap sitter mellan öronen.

Men vilken yrkesvardag ser ut så att du inte får fråga om uppgiften, be om hjälp att hitta svaret? Att du inte får använda andra hjälpmedel än din intellektuella förmåga för att lösa de problem som du står inför? Vilka arbeten förutom elevernas i skolan ser ut så?  Gör det tydligt att

  • digital kompetens är något som vi utvecklar genom att leva och skolan är en del av livet och har ett ansvar för att stötta elever och hjälpa dem att utveckla de kunskaper de behöver för att klara ett kommande yrkesliv och vidare studier.

Det krävs naturligtvis ett ledarskap, någon som säger att det här ska vi satsa på, frågan är bara hur länge vi ska vänta innan det sker, hur länge har vi råd att vänta, om vi ska bli en ledande it-nation? Har vi råd att tillåta klyftorna att öka?

6 reaktion på “Vi måste prata om -Vad digital kompetens är!

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Niklas Karlsson

  3. Pingback: Elisabeth Landström

  4. Pingback: Samuel Axelsson

  5. Elisabeth

    Tänker när jag läser dina tankar att det finns starka motkrafter också. Krafter som pekar på faran med Internet, digitala redskap och fördelar med vad man ofta benämner som mer traditionella arbetssätt. Det är nog inte lätt att vara en progressiv skolledare i det debattklimat som råder just nu kring lärarprofessionen.

  6. Elisabeth Ljungberg

    Intressant att du tar upp det, vi hade en diskussion i fikarummet idag på gymnasiet där jag gör min VFU. Diskussionen handlade om vad digital kompetens kommer att innebära för eleverna när data Grundkursen tas bort, om inte data A eller Data B finns kvar på Gymnasiet. För på högstadiet finns det ju inga direktiv för vad lärarna bör informera om när det gäller IKT,för det blir väl de som skall lära ut digital kompetens, eller? Det snackas mycket om att eleverna kan så mycket redan när de kommer till högstadiet från mellanstadiet, men jag tycker att man gömmer sig bakom detta ”de kan så mycket” för att slippa investera i pedagoger som är utbildade för att stödja lärare och elever i det pedagogiska sättet att använda IKT i lärandeprocessen inte endast att kunna göra en Powerpoint. Jo det finns många lärare som har lyckats ta sig tid till att göra steg 5 i PIM (det vanligaste är nog trots allt steg 2 eller 3)men det finns många, många, som inte, trots PIM vågar tro på sig själva att de klarar detta i sina klasser. Datorn kan ju användas som ett redskap för lärande där processen bör lyftas fram mer än produkten, det är ”vägen som är mödan värd”. Högstadielärarna har fått ett stort ansvar att ge eleverna digital kompetens mitt i allt arbete med IUP, utvecklingssamtal,konferrenser,ny läroplan,åtgärdsprogram mm.Det är dags att ställa upp på den hårt belastade lärarkåren och anställa IT-pedagoger som har kompetens att se till både lärare och elevers behov på rätt nivå!

Kommentarer inaktiverade.