Ensamhet – dialog – transparens och ansvar i sociala medier

The mini clones ate taking a bath in the easter candy bowl

Idag läser jag Anders Mildners krönika i SvD En ny ensamhet på väg att ta över om ensamhet, den digitala ensamheten, och instämmer i en stund att nätet medför en annan ensamhet i vardagen:

Där ensamhet förr ofta handlade om isolering, handlar den nu om exkludering. I dag behöver ingen sitta och glo på sin telefon i tystnad. När som helst går det att följa ett samtalsflöde, där människor diskuterar och interagerar. Men samtidigt har antalet tillfällen då man kan känna sig bortvald och ignorerad ökat dramatiskt. Bara för att det går att betrakta ett samtal, behöver det ju inte betyda att man välkomnas in i det.

I en bok som gavs ut inför internetkonferensen SSWC, skriver David Hall om hur känslan av utanförskap ter sig i en värld där alla samtalar öppet inför ens ögon: ”Det kan vara att se någon logga in på något av instant messaging-nätverken, skicka ett meddelande till denne och se detta förbli obesvarat när samma person loggar ut ett par timmar senare. Det kan vara att se kontakter på Facebook sinsemellan kommentera tillställningar de varit på men som man själv inte blivit bjuden till trots att man tycker sig ingå i samma krets av människor.”

Vi kan möjligen säga adjö till den analoga ensamheten, men antagligen betyder det bara att vi får hälsa en digital ensamhet välkommen till vår värld. Och vad den egentligen innebär, det vet vi än så länge väldigt lite om.

Men sedan undrar jag om det är ensamheten som är ny om det inte bara är att den får en annan dimension. Sociala medier medför en annan transparens för social exkludering, men den har funnit där hela tiden. Alla blir inte inbjudna till samtal, i umgänget, det är bara att vi har kunnat gömma vår närvaro, vårt bristande intresse för en del. Frågan är: Hur hanterar vi denna nya nakna sanning? Sedan handlar det om ansvar, sociala normer, som kanske än inte är satta?

Men vi har ett ansvar för vårt beteende och med sociala medier blir det mer genomskinligt på gott och ont.

8 reaktion på “Ensamhet – dialog – transparens och ansvar i sociala medier

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Elisabeth Landström

  3. IT-mamman

    Det ligger något i det. Ensammheten blir synlig. Vi pratar ofta om att barn kan vara taskiga mot varandra på t.ex. Facebook. Vuxna kan ha ett annat och mer utstuderat sätt att exkludera. Bara kommentera vissa, frysa ut andra o.s.v. Men det har nog, som du säger, varit så även tidigare. Nu blir det synligt även i andra sammanhang.

  4. Johannes

    Alltså vad menar du egentligen? De som är ensamma, mobbade eller utfrysta är det ju ändå, bara det att vi kan se det tydligare nu? Vilket svammel. Ta ställning och skriv att det är för j-vligt att folk blir mobbade på internet och att det måste stoppas. Hade jag resonerat som du i skolans värld och inte tagit ställning för eller emot hade jag fått sparken. Vad menar du med att normer inte är satta, för tio år sedan hade jag ett mobbing/utfrysningsfall på msn att ta hand om i skolan? Och att du får svaret ” det ligger något i det” efter detta blogginlägg är mycket märkligt men så är det ju så att i klanen sociala-medier-är-svaret-på-allt så vågar ju ingen kritisera någon. Skärpning.

  5. Pingback: Samuel Axelsson

  6. Pingback: Anne-Marie Körling

  7. Pingback: Christer Holger

  8. Pingback: Elisabeth Landström

Kommentarer inaktiverade.