Första gången jag kom i kontakt med Webbstjärnan, var redan våren 2008 genom att det låg ett informationsblad på lärarrummets bord. Jag läste om idé om att publicera skolarbete på nätet, och tänkte:
– Varför skulle jag vilja göra det? Och vad kan egentligen Internet tillföra till min undervisning?
Internet och webbpublicering är inget för mig. Internet är en källa som mina elever använder för att hitta information, och som de behöver lära sig att värdera, men varför ska de lära sig att producera skolarbete på nätet?
Och egentligen tänkte jag kanske fel redan där, då svaret på frågan handlade om vad jag uppfattade internet att vara i inte vad mediet skulle kunna vara. Skola, skolarbete borde kanske handla mer om vad som gynnar eleverna, snarare än vad som jag tror att det kan tillföra? Borde jag inte tänkt på dem… istället för mig själv?
Jag vet inte.
Jag önskar att jag hade haft elever som Sandras som hon beskriver så fin i inlägget Vi vann Webbstjärnan 2011
Mina elever som var med som elevreportrar på konferensen intervjuade Kristina om vad Webbstjärnan var för något.– Det ska vi vara med i! Och vi ska vinna!De sprang sedan raka vägen till mig och KRÄVDE att vi skulle vara med i Webbstjärnan nästa omgång. Att deras lärare glömde bort att det var en tävling och därför missade alla månadstävlingar, gjorde inte så mycket igår. Jisses, vad glada vi blev!
Varför började jag då arbete med webbpublicering tillsammans med mina elever?
Än en gång är kommer svaret från en föreställning hos mig om att skolarbete, kanske inte bara ska skapas, läsas, ses, av de som är i skolan. Min tanke var att mina elevers arbete borde nog fler vara intresserade av, föräldrar, vänner, släkt, kollegor, världen.
Andra lärare som arbetar med webbpublicering tillsammans med sina elever kommer det alltid fram flera andra skäl till att de startade, som att
- webben skapar kontakter utanför klassrummet
- webben gör det möjligt att använda flera medier vid redovisningen av kunskaper
- att producera information på nätet innebär också att elever får en ökad medvetenhet om hur information skapas, och blir mer medvetna om att det är i stort sett vem som helst som kan skapa innehåll för nätet
- att det är skoj
- att webben skapar ”autenticitet och verklighetsanknytning hjälper till att göra elevernas arbete meningsfullt”
Inför prisutdelningen ställde vi frågan till alla nominerade om vad de lärt sig och de skriver så fint som Bokgänget 1-2C som har lärt sig
Vi har lärt oss att skriva på datorn och att det ska stavas rätt, annars ser det inte så bra ut. Vi har också lärt oss att man inte får skriva av baksidan på boken, utan man måste skriva med sina egna ord.
Alla dessa skäl och många fler är goda nog för att arbeta med webbpublicering i skolan, digital kompetens är dessutom en av de färdigheter som ska genomsyra alla kursplaner i den nya läroplanen Lgr11, och att producera digitalt material ingår i den digitala kompetensen.
Pingback: KristinaAlexanderson
Pingback: Kolla källan
Pingback: Lena Korsberg
Pingback: Mona Wallin
Det är ju faktiskt väldigt klokt att inte isolera vad som händer i skolan och genom skolarbete av alla de anledningar som beskrivs ovan. Jag tror verkligen att det kan skapa mervärden och bättre, mer kritisk medvetenhet. Det är viktigt att arbeta aktivt för att utveckla skolelevers kritiska tänkande. När jag läste det här kände jag mig glad för att det känns som ett konkret, roligt och relevant sätt att göra det på.
Tack 🙂 och roligt att du säger det