Anonym på nätet? – reflektion kring webbpublicering i skolan

Christina

Jag sitter i Malmö på en av Webbstjärnans lärarutbildningar i WordPress. Utbildningarna är fyllda av lärare som entusiastiskt vill arbeta mer med Internet i skolan. Dagens och morgondagens workshop hålls av Christina Löfving, som inleder dagen med att berätta om de där små misstagen som man ibland gör på nätet.

Bland annat berättar Christina (it-mamman) om hur hon när hon började blogga som it-mamman kände sig så anonym på nätet, att ingen visste vem hon var, och att det var hon som bloggade. Men så berättar i nästa andetag att bland hennes första bloggposter handlade om en föreläsare som stod framför projektorduken och skymde innehållet. Sedan hade hon mött föreläsaren i ett annat sammanhang som då säger:

– jag såg att du bloggade om min föreläsning.

Så anonym är man inte på nätet.

Sedan berättar Christina med entusiasm om hur hon första gången hon upptäckte att hon hade läsare.

– Nio personer har läst vad jag har skrivit. Nio personer!!!! Tänk att det är nio personer som läst det jag skrivit, jag undrar vilka de är. Och sedan fick jag en kommentar, och wow.

Christina säger mycket klokt och väcker mycket tankar kring mycket, kring lärande, skola och internet i skolan. Varför du som lärare ska arbeta med webbåublicering som att Webbpublicering är något som:

det vi gör det här nu, för att stärka eleverna här och nu, inte bara för att de behöver kompetensen för framtiden utan för att de ska klara sig nu. I den vardag och verklighet som de växer upp i

6 reaktion på “Anonym på nätet? – reflektion kring webbpublicering i skolan

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Christina Löfving

  3. Inga Johansson

    Tack för en bra workshop! Visst blev vi inspirerade till att arbeta med webbpublicering med eleverna. Har lite idéer om hur vi kan jobba med våra femmor till hösten. Tror att jag t o m kan få in vårt grönflaggarbete och geocaching i projektet. Trevlig sommar!

  4. Pingback: KristinaAlexanderson

  5. Plura

    Spännande detta med Alias och funderingen kring vem som läser. Känner lika som it-mamman i detta fall. Wow när någon läser. Wow när det kommer kommentarer. Kan ibland vara så där frusterad över att somliga kan få 50 – 100 kommentarer på en tråd. Själv får man vara glad om det blir 10 eller strax över.

    Det är tydligen ett knep hur man får spridning på bloggandet.

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Jag vet inte, det är härligt om någon läser, kommentarerna och återkopplingen är rolig men det hämmar också, styr. Både en begränsning och en möjlighet. Jag tycker inte om att mäta mina ord/mina tankar i termer mängden kommentarer.

Kommentarer inaktiverade.