månadsarkiv: september 2011

Workshop med Webbstjärnan -ett intensivt frågeregn

Det är så härligt att få sitta tillsammans med en grupp lärare och bibliotekarier som vill lära sig mer om WordPress, så att de kan tävla i Webbstjärnan. Det som karaktäriserar Webbstjärnans workshops är att frågorna haglar och intresset är på topp.

I Lund där Skolbiblioteksföreningen är Webbstjärnans samarbetspartner. Workshopen är fullsatt med lärare, skolledare, och skolbibliotekarier som alla vill Det är så roligt att se och vara med. Frågorna kommer hela tiden: Hur skapar man undersidor, hur man installerar Akismet etc.

Ingela Clarin som är den lärare som håller i dagens workshop. Hon visar praktiskt, tydligt, pedagogiskt hur WordPress fungerar, hur man skapar inlägg, hur man skapar undersidor, installerar Akismet och får koll på panelen i WordPress. Hon visar på massor med tydliga exempel som hon har skapat tillsammans med sina elever, och jag njuter.

I frågor om bilder och bilderkännande bistår jag med några korta inlägg, vad är Creative Commons, men hur fungerar det egentligen, och hur hittar man bilder?

Ibland är det som om man förberett sig för något som man inte visste skulle komma, eftersom jag med lätthet kunde referera till nyligen skrivna blogginlägg både här om att söka efter CC-material och på Creative Commons blogg. #win Så idag är en ännu en dag då jag bidragit lite till att kunskaperna om CC-vuxit i skolan.

Men engagemanget och vilja som fanns hos lärarna i Lund ser jag fram emot att det ska flyttas över till webben och deras bidrag i Webbstjärnan. Kanske sitter jag i samma rum som en kommande vinnare i Webbstjärnan. Stort!

Skola på riktigt – med Internet som verktyg och arena

http://www.flickr.com/photos/kalexanderson/6137487276/Spelling Star Wars av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag har liksom många andra varit på bokmässan i Göteborg. Vi på .SE hade en monter och mitt emot oss stod Lärarförbundet, där många lärare kom att stanna för att prata med Kamratposten, om twitter, med Martin och Josef för att lära sig mer om att blogga i skolan.

Från min horisont är det alltid roligt att träffa lärare. De är nyfikna och vi på .SE vill ju gärna att de ska lära sig mer om Internet och använda Internet i skolarbetet på fler sätt än att bara söka efter källor eller information.

Martin och Josef stannade en extra stund hos lärarförbundet och pratade som sagt om att blogga, och eftersom både Martin och Josef är med i Webbstjärnan så blev jag extra stolt när Martin använder Internet och en klassblogg för att synliggöra det som sker i skolan, så att det ska bli viktigt och skapar möjligheter att nå fler och för elever att få ta del av fler perspektiv. Martin diskuterar vikten av att bjuda in gäster, lärare, andra kunniga människor som kan bidra, vara lärare en stund via Internet i sitt inlägg ”duka för en gäst” för då blir skolarbete:

/…/ på riktigt. det är inte de- och rekontextualiserat som läromedelsbaserad undervisning kan vara. En riktig person med ett riktig proffesion som kommunicerar med eleverna, där kommentarsfältet på bloggarna kan lysa glödgat av möjligheter till att lära. Läs här, så får Du se!

Alltid när jag möter lärare som Josef och Martin då längtar jag till undervisningen till mötet, till möjligheterna att får ställa frågor, söka svar och tillsammans med elever vara nyfikna på världen.

När jag tittar på Martins senaste klassblogg Flygelbarn, och påminns om den stolthet som lyste i Martins ögon när han visade att hans elever nio år gamla skriver texter såsom Tilda gör när hon skriver om ”Globen” och avslutar på följande sätt och sist men inte minst gör en källhänvisning:

Sen den 5 februari 2010 så går det en hiss upp till toppen på Globen. När man kommer upp dit så är man 130 meter över havet. Byggnaden är 110 meter i tvärsöver och är 85 meter hög inuti.

 

 

(Källa:http://www.ciao.se/Globen_Stockholm__Recension_92701)

Och detta är vardagsmat för dessa elever, och deras arbete, eftersom att arbeta med Internet är som Mjukglass för Martin.

Tänk vilka möjligheter och kunskaper som dessa nioåringar får och har.

Hur bidrar du till att Creative Commons sprids?

Jag tillbringade förra helgen i Warsawa och deltog i Creative Commons Worls Summit (Du kan läsa en sammanfattning i inlägget Diskussion kring framtidens Creative Commons på .SE-bloggen). Det var en stor konferens med fokus på Creative Commons och framtiden. I tre dagar diskuterades strategier, nya licenser, licensvillkor, Creative Commons trovärdighet och om och hur man skapar en större acceptens för licenserna, får fler att vilja dela sitt material mer fritt genom att använda Internets fulla potential.

Jag har ett tydligt fokus på skolan och utbildningssektorn, och deltog i sessioner kring just dessa frågor. Och det som slog mig var vilken injektion det var att ta del av andras erfarenheter men också att komma till insikt om att det arbetet som genomförs i Sverige är stort. Utifrån min horisont är det saker som Webbstjärnan och .SE aktiva stöd för licenserna som gör stor skillnad. Jag hoppas bara att framtiden kommer att medföra att det arbete som bara startat med att få fler elever och lärare att använda licenserna fortsätter, och utvecklas.

Jag funderar på hur kan man med ganska små medel bidra till att kunskap om Creative Commons sprids, och ikväll kommer jag på följande:

– gör som Håkan Dahlström och licensiera vissa av dina bilder, och få dem publicerade, kanske kan du också tjäna en slant på dina CC-bilder?

– gör som .SE eller vi på Webbstjärnan gör använd bilder som ligger under Creative Commons på din webbplats, och fundera kring om inte du också kan dela tillbaka…

– gör som läraren till eleverna som jag mötte i 365-sakers monter på bokmässan. Ställ krav på att dina elever ska använda bilder, material som är licensierade i sitt skolarbete, förklara skillnaden mellan källa: Google och källa: Playing up-side-down av kalexanderson CC (by, nc, sa).

– Använd det fria materialet som minnesinstitutionerna lagt ut under fria licenser, och remixa, återskapa och skapa nytt. Hämta inspiration från gruppen Recreate Culture på flickr.

– Använd Creative Commons bilder i dina presentationer så att de blir personliga och unika. Ett tips är dessutom att använda följande tjänst av Heman Kopinga CC Flickr för att få till erkännande till de bilder du vill använda. Du skriver bara in url-en (webbadressen till bilden) till bilden som ligger under CC så vips får du följande resultat:

Men du har säkert fler saker som du gör… Så hjälp mig och tipsa, hur gör du för att sprida kunskaper om Creative Commons?

Nittioåttadagar kvar av 2011, och sen då?

Det är 98 dagar kvar av 2011. Mindre än hundra, det är inte klokt och jag inser att jag kanske kommer att klara av uppgiften 365 bilder med CClones. Mitt fotoprojekt som startade i smyg redan i december 2010 med en julkalender. Och nu är det mindre än 100 dagar kvar.

Jag fattar inte, tänk att det gått så fort, att det varit så svårt, roligt, tråkigt, spännande, skrämmande, utvecklande och lärorikt. Jag undrar vad de kommande 98 dagarna kommer att medföra. Vad ska de bli för bilder? Jag vet inte, men jag har lärt mig ett och annat om hur bilderna kommer till. Vad som inspirerar och vad som driver mig framåt. Men jag undrar om det känns tomt där när 365 dagar har gått och jag inte längre har något 365-projekt kvar. Vad gör man då?

Måste börja fundera…

Jag är stum inför det intresse som finns för bilderna, att det är över fjortontusen view’s på setet på flickr, att CClones har över 750 gillanden på Facebook (och inte ens en tiondel av gillandena kommer från mina vänner), att bilderna bloggas, återbloggas, tumblas, används i andra än mina presentationer etc.

Wikipedia – en källkritisk studie av skolan

Fick via twitter en bild av källkritikens vindlingar och en bild av skolan.

Allt började med en tweet från sakjur som hänvisade till mig som källa för att diskutera wikipedias trovärdighet. Jag stod frågande, och hittade följande svar:

Nu källkritisk övning om Wikipedia. Om jag skriver vad jag anser är det nog fel.

En stund senare:

Jag tycker Wikipedia är tillförlitiligt. Det brukar inte lärare göra 🙂

Oavsett vad lärare har för syfte med uppgiften så är det intressant att bilden som ges av skolan är det inte själva att det centrala är att utreda fråga så brett som möjligt, eller att ens argumentera för sin åsikt eftersom det i skolan handlar om att göra rätt, att leverera det svar som läraren kan tänkas vilja ha. Och om det är så vilka färdigheter lär skolan eleverna? Är det att tänka fritt, att förhålla sig kritiskt? Onekligen är twittraren i mitt exempel kritiskt inställd, och jag hoppas att han står upp för sin åsikt, argumenterar och utreder trovärdigheten i wikipedia som källa, drar slutsatser, belägger dem med exempel och försöker belägga sin bild av Wikipedia som källa.

Jag hoppas också att hans lärare möter hans undersökande, kunskapande öppet och nyfiket, prövar hans argument … för det måste väl ändå vara intentionen med skolan och med lärande, att vi ska träna på centrala färdigheter som att verkligen analysera källan, vrida och vända på dem eller som det står i läroplanen för grundskolan:

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därige­ nom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

Jag tror att uppgiften att värdera Wikipedia som källa handlar om just det att stimulera kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt viljan att pröva egna idéer och lösa problem.

Fusk – fotografi och äkthet

 

I samtal kring äkthet och plagiat finns ofta ett tydligt rätt och fel. I vår tid ska skapande vara originellt, unikt och uttrycket för en enskild konstnärs sätt att skildra världen. I veckan har det pågått en debatt kring fotografiet äkthet, efter avslöjandet om att en erkänd naturfotograf klipp och klistrat ihop bilder med Lo-djur. Och genast sätter det fart på en diskussion kring äkthet, plagiat och klipp-klistra kulturen.

Hela diskussionen landar i ett tydligt avståndstagande. När jag läser om vårt sätt att se på fotografi och att lika lite som andra konstformer är de en avbildning av verkligheten så som den där.

Även om kameran i en mening fångar verkligheten, och inte bara tolkar den, så är fotografier i lika hög grad en tolkning av världen som teckningar och målningar är det.

Som Susan Sontag uttryckt det. Vi söker sanningen och den ska vara originell och äkta, inte resultatet av klipp och klistra. Eller ett resultat av att jag inspirerats av någon annans skapande, använt andras skapande i mitt skapande. Bland ytterligheterna finns Helene Hegermann och hennes roman Axolotl Roadkill, som är ett resultat av klipp och klistra, och hennes sätt att se på skapande (hämtade från Svante Weilers krönika i SR (min fetstil):

En uppmärksam bloggare berättade att han upptäckt att det fanns stora likheter mellan vissa passager i romanen och en annan roman, publicerad bara nåt år tidigare på ett litet förlag av en okänd författare som dessutom skrev under pseudonym. Har kritiken och publiken fallit för ett rent plagiat, frågade bloggaren.

Javisst, svarade författarinnan själv, i en av de märkligaste texter om litteratur och upphovsrätt som jag någonsin läst.

Normalt sett finns det inget värre för en författare än att anklagas för plagiat, det är inte vanlig stöld, inom kulturen är det ett hedersbrott och för det ska man normalt straffas med evig tystnad. Författare, ja alla konstnärer, är ju själva sinnebilden för individualismen. Vi vanliga människor, vi har rätt att likna alla andra, tycka som alla andra, prata som alla andra. Sen kan vi trösta oss med att det ju i alla fall finns konstnärer som vägrar att anpassa sig, som är originella, alldeles egna.

Det är slut med det, skriver Hegemann i sitt försvar för rätten att sno vad hon vill, från vem hon vill.  Om nu min roman är så representativ för oss unga på noll-nolltalet, som ni skriver i alla era recensioner, säger hon till alla oss som är lite upprörda över plagiatet, då får ni faktiskt stå ut med att romanens tillkomsthistoria också är ett uttryck för detta årtionde, alltså med den urholkning av hela den här överdrivna upphovsrätten som skett genom vår rätt att kopiera och förvandla.

Det är så fräckt att man inte kan låta bli att bli imponerad. I stället för att lamslås av skuldkänslor för att ha blivit ertappad som tjuv, spottar hon tillbaka allt i ansiktet på oss andra. Det finns ingen originalitet, skriver hon, bara äkthet. Och jag skiter i varifrån människor har fått sina egenheter, jag är bara intresserad av vart de tar vägen med dem. Och vem är förresten jag, skriver hon, annat än en produkt av er. Jag hyr bara i andra hand i min egen hjärna.

En fantastisk formulering, som radikalt sammanfattar det postmodernistiska budskapet: det finns inga individer kvar, det finns inget som heter egen röst, vi är bara ekon av varandra, verklighetens folk är bara kopior av verklighetens folk, Göran Hägglund är samplad. Egendom är stöld, ta vad ni vill ha. Piratpartiet – here we go.

Är ni rädda för mig, säger Helene Hegemann, borde ni vara skräckslagna inför anblicken av er själva. Allt som är jag har jag fått från er. Det påminner, faktiskt,  om en av de starkaste låtarna från mitt eget 70-tal: Nationalteaterns Är du rädd för ditt eget barn , lilla mamma?

Med Hegermann blir plagiatet en konstform. Och kanske är inklippta Lo-djuren också ett uttryck för vår tid?

Mitt skapande sker dock med intryck av andras skapande, som dagens bild som har föddes som idé när jag såg följande bild av KW Gullers

Min bild blev följande

 

 

 

Vilken CClone-bild är din favorit?

Jag har funderat mycket på vilken av alla bilder som jag publicerar på leksaker som jag skulle säga är min favorit. Jag vacklar, favoriter kommer och går igår var det bilden där de fotograferar tillsammans, eller om det var den där hemlängtan får ett bildligt uttryck. Nej det var nog bilden där skorna finns med av många skäl… Nej, det är nog den med spindelnätet eller… jag kan nog inte bestämma mig…

Jag fick i natt ett mejl med frågan om en bloggare skulle kunna få använda några av sina bilder på sin blogg. Jag svarade som jag brukar. Det är ok, så länge du erkänner mig som skapare och jag vill gärna ha en länk till projektet eller min blogg.

Nu på eftermiddagen fick jag ett mejl om att posten var klar, och när jag läser så är Marc Camerons inlägg ”Family guy: Stormtrooper’s family photos revealed” blir jag lycklig och glad. Inlägget börjar med följande ord:

As a small child, I went through the traumatic experience of losing my much-treasured Star Wars Imperial TIE Fighter Pilot while out playing during the school lunch break.

It was particularly painful on two levels: A: He was my favourite toy of all time (sorry, evil He-Man and Cobra Khan) B: When I ventured out during final lesson of the day to try and retrieve my lost toy, my teacher gave me the worst bollocking of my life (I was only five) – something that still haunts me to this very day.

Det är inledningen till en berättelse om vikten av våra leksaker, hur förlusten följer oss och sedan en koppling till mina bilder som är så rörande och fin om att mina bilder berättar historien om vad som händer med en förlorad leksak.

De växer upp, skaffar barn och familj. Bloggposten är underbar och avlutas med att Marc berättar vilka bilder de gillar bäst och sedan undrar han

Darth Vader tobogganing with a baby Stormtrooper and the Stormtrooper chilling on a giant water lily are our personal favourites. Let us know which of Kristina’s pics you like the most.

Det undrar jag med, vilken av alla bilder gillar du bäst? Frågan kanske ska besvaras på Fotoraters blog, men berätta för mig också jag är nyfiken

Hur hittar du Creative Commons material?

Jag träffade en grupp lärare häromdagen och vi pratade om att publicera skolarbete på webben. Ganska snart flöt samtalet in på frågan om var man hittar material på nätet som man får använda fritt.

En av lärarna berättade med lystna ögon om Flickr och att där hittade hon bilder som hon kunde använda i undervisning och för skolans webbplats. Hon berättade om alla dessa bilder som finns på flickr. Hon berättade att det finns bilder som är spärrade, dvs inte går att ladda ner. Men också att det finns andra som hon kan ladda ner och använda, att det fanns fantastiska bilder, och bildskatter, som finns på flickr och det är bara ladda ner och använda.

En liten stund senare frågade jag om hon kände till Creative Commons och svarade då:

-Nej.

Hmmm, men om jag förstod henne rätt så laddade hon ju ner bilder från flickr, bilder som med största sannolik ligger under olika Creative Commons licenser, men sedan har hon aldrig hört talas om Creative Commons? Kanske använder hon dem bara på sin hårddisk, och gör en privat kopia, men om hon publicerar dem igen… då…

Men, men, men, flickr har något att lära…

Det finns massor med bilder, musik, texter, filmer, animationer etc på nätet som ligger under Creative Commons och som är fria att använda, men om och när du använder verk som är licensierade måste du följa licensen och de villkor som följer med verket. Det är inte så svårt, men det kräver kunskap och förståelse för licenserna.

Creative Commons är ett licenssystem som bygger på upphovsrätten. Upphovsrätten innebär i korthet att den som skapat ett verk har ensamrätt att bestämma hur han/hon vill att det han/hon skapat ska få spridas/publiceras/visas/kopieras etc. Och om Du vill använda verk som skyddas av upphovsrätten så måste du fråga upphovsmannen om lov innan du får sprida verket. Den stora förtjänsten med Creative Commons är att du slipper fråga först, du får använda …

Creative Commons, som är ett licenssystem som bygger på upphovsrätten. Det innebär att den som skapat ett verk och har upphovsrätten till det låter dig fritt sprida, kopiera bygga vidare på verket som han/hon har skapat utan att du i förväg måste be om lov. Den som skapat verket har fortfarande kvar sin upphovsrätt och den som vill använda verket måste följa de villkor som följer med verket genom Creative Commons licensen. De olika Creative Commons licensen berättar hur man får sprida verket, om du får bearbeta verket eller inte. Om du får använda verket i kommersiella sammanhang eller inte.

Men frågan var: Var och hur hittar man Creative Commons material på nätet?

Det enklaste sättet är att använda Creative Commons sök, som hjälper dig att hitta material, verk av olika karaktär som är licensierade under Creative Commons.

CC-Search by Creative Commons

Sedan kan du använda olika deras sök-tjänst för att hitta musik, animationer, filmer etc, svårigheten brukar bli att välja. Men jag vill påstå att använda verk som är licensierade bygger på förtroende och som användare tar man på sig ansvaret för att faktiskt följa de villkor som upphovsmannen lagt på sitt verk, och att göra ett erkännande av upphovsmannen är det mest grundläggande.

365-projektet fick sig en injektion #tack

365 pic! and today I got blog twice thx

1. Even Imperial Stormtrooper need break

2. Stormtrooper Sunday Boing Boing

My pics are on flickr

365-bilder på Star Wars leksaker är mycket, innan jag började kändes projektet oövervinnerligt, omöjligt, svårt.

Det är svårt, det är ibland omöjligt, ibland lätt, ibland riktigt roligt. Vissa dagar känns det dock mer som ett arbete än som lust. Men när jag tittar bakåt, och det gör jag ibland inser jag att jag har lärt mig mycket. Om bilder, om komposition, om mig själv, om hur jag svarar på andras åsikter, tyckande och icke-tyckande.

Jag har till och med lärt mig att våga prata om mina bilder, fast blir fortfarande generad. Idag blev jag dubbelbloggad…

Först med den grymma bloggposten Stormtrooper som behöver en paus… Och sedan att bli boingboingad stormtrooper sunday, en andra gång trodde jag inte ens var möjligt.

Sociala medier skapar en likvärdig utbildning

Jag blir twitterpingad av Peter Andersson om Huddinge-kommuns avslag i frågan om att använda sociala medier i skolan. Jag läser följande utlåtande:

Förskolenämnden, Grundskolenämnden och Gymnasienämnden anser att riktlinjerna för hur kommunen ska använda sociala medier är genomarbetade och ligger på en bra övergripande nivå.

 

Nämnderna har dock några synpunkter att framföra. Kommunens förskolor och skolor har enligt skollagen ett ansvar att erbjuda alla barn och elever en likvärdig utbildning. Om sociala medier används som ett pedagogiskt verktyg faller det inte inom ramen för likvärdighet, eftersom alla barn och elever inte har tillgång till sociala medier. Barn och utbildningsförvaltningens IT enhet undersöker möjligheten att ta fram en internetbaserad kommunikationslösning som uppfyller de krav som lagen ställer.

Jag brukar också hänvisa till rätten till en likvärdig utbildning, som ett argument för att skolan ska arbeta med digitala medier, med internet, med sociala medier. Likvärdig utbildning, alla behöver få kunskap, erfarenheter. Kunskap om Internet et ska inte vara socio-ekonomiskt beroende. Jag undrar var loopen gått fel… för i utlåtandet säger nämnden att

”Om sociala medier används som ett pedagogiskt verktyg faller det inte inom ramen för likvärdighet, eftersom alla barn och elever inte har tillgång till sociala medier”

Vad menar de? Men om sociala medier används som pedagogiska verktyg innebär det ju att skolan ger eleverna tillgång till sociala medier, genom att skolan till exempel sätter upp en multi-user wordpress-blogg på en egen domän, se på Sollentuna. Eller så använder lärare Webbstjärnan, som ger lärare möjlighet att få en egen .se-adress och ett webbhotell och bloggar kring skolarbetet som t.ex eleverna i Eskelhem med Detektiven Emil och vi. Sociala medier som en blogg är ett utmärkt sätt att kommunicera och samtal kring kunskapande, ett verktyg för att lära och bearbeta stoff tillsammans. Att lära sig och kunna förhålla sig till sociala medier är färdigheter och kunskaper som skolan behöver arbeta med och något som skolan ska arbeta med, digital kompetens ska genomsyra alla skolan ämnen.

Alla elever kanske inte har tillgång till ett eget Facebook konto, men att använda sociala medier som pedagogiska verktyg behöver inte innebära att skolan använder kommersiella verktyg som Facebook, Twitter, flickr etc.  Bloggar är också sociala medier, så även wiki-sar, eller Wikipedia

Men nämnden kanske menar att inte alla barn i Huddinge har tillgång till Internet? För i stort sett alla som har en internetuppkoppling kommer i kontakt med sociala medier i en eller annan form. Att använda dem  skolarbetet, innebär att de är pedagogiska verktyg, men det får kanske inte barnen i Huddinge göra? Sociala medier som plattformar, wiki-sar, bloggar etc kan användas för att bearbeta och kommunicera kring kunskap, som pedagogiska verktyg.

Frågan som man ställer sig är om alla skoldatorer med internet uppkoppling i Huddinge skyddade från Wikipedia, från Youtube, från Flickr?  Och om det är så hur garanterar då skolorna i Huddinge att eleverna uppnår grundläggande digital kompetens. Hur lärs elever, och garanterar Huddinge kommun att elever

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska för­ medla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Lgr11 sid 10

”Skolan ska förmedla beständiga kunskaper som utgör den referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde.” Internet och sociala medier ingår i informationsflödet.