Dagsarkiv: 11 september 2011

Fusk – fotografi och äkthet

 

I samtal kring äkthet och plagiat finns ofta ett tydligt rätt och fel. I vår tid ska skapande vara originellt, unikt och uttrycket för en enskild konstnärs sätt att skildra världen. I veckan har det pågått en debatt kring fotografiet äkthet, efter avslöjandet om att en erkänd naturfotograf klipp och klistrat ihop bilder med Lo-djur. Och genast sätter det fart på en diskussion kring äkthet, plagiat och klipp-klistra kulturen.

Hela diskussionen landar i ett tydligt avståndstagande. När jag läser om vårt sätt att se på fotografi och att lika lite som andra konstformer är de en avbildning av verkligheten så som den där.

Även om kameran i en mening fångar verkligheten, och inte bara tolkar den, så är fotografier i lika hög grad en tolkning av världen som teckningar och målningar är det.

Som Susan Sontag uttryckt det. Vi söker sanningen och den ska vara originell och äkta, inte resultatet av klipp och klistra. Eller ett resultat av att jag inspirerats av någon annans skapande, använt andras skapande i mitt skapande. Bland ytterligheterna finns Helene Hegermann och hennes roman Axolotl Roadkill, som är ett resultat av klipp och klistra, och hennes sätt att se på skapande (hämtade från Svante Weilers krönika i SR (min fetstil):

En uppmärksam bloggare berättade att han upptäckt att det fanns stora likheter mellan vissa passager i romanen och en annan roman, publicerad bara nåt år tidigare på ett litet förlag av en okänd författare som dessutom skrev under pseudonym. Har kritiken och publiken fallit för ett rent plagiat, frågade bloggaren.

Javisst, svarade författarinnan själv, i en av de märkligaste texter om litteratur och upphovsrätt som jag någonsin läst.

Normalt sett finns det inget värre för en författare än att anklagas för plagiat, det är inte vanlig stöld, inom kulturen är det ett hedersbrott och för det ska man normalt straffas med evig tystnad. Författare, ja alla konstnärer, är ju själva sinnebilden för individualismen. Vi vanliga människor, vi har rätt att likna alla andra, tycka som alla andra, prata som alla andra. Sen kan vi trösta oss med att det ju i alla fall finns konstnärer som vägrar att anpassa sig, som är originella, alldeles egna.

Det är slut med det, skriver Hegemann i sitt försvar för rätten att sno vad hon vill, från vem hon vill.  Om nu min roman är så representativ för oss unga på noll-nolltalet, som ni skriver i alla era recensioner, säger hon till alla oss som är lite upprörda över plagiatet, då får ni faktiskt stå ut med att romanens tillkomsthistoria också är ett uttryck för detta årtionde, alltså med den urholkning av hela den här överdrivna upphovsrätten som skett genom vår rätt att kopiera och förvandla.

Det är så fräckt att man inte kan låta bli att bli imponerad. I stället för att lamslås av skuldkänslor för att ha blivit ertappad som tjuv, spottar hon tillbaka allt i ansiktet på oss andra. Det finns ingen originalitet, skriver hon, bara äkthet. Och jag skiter i varifrån människor har fått sina egenheter, jag är bara intresserad av vart de tar vägen med dem. Och vem är förresten jag, skriver hon, annat än en produkt av er. Jag hyr bara i andra hand i min egen hjärna.

En fantastisk formulering, som radikalt sammanfattar det postmodernistiska budskapet: det finns inga individer kvar, det finns inget som heter egen röst, vi är bara ekon av varandra, verklighetens folk är bara kopior av verklighetens folk, Göran Hägglund är samplad. Egendom är stöld, ta vad ni vill ha. Piratpartiet – here we go.

Är ni rädda för mig, säger Helene Hegemann, borde ni vara skräckslagna inför anblicken av er själva. Allt som är jag har jag fått från er. Det påminner, faktiskt,  om en av de starkaste låtarna från mitt eget 70-tal: Nationalteaterns Är du rädd för ditt eget barn , lilla mamma?

Med Hegermann blir plagiatet en konstform. Och kanske är inklippta Lo-djuren också ett uttryck för vår tid?

Mitt skapande sker dock med intryck av andras skapande, som dagens bild som har föddes som idé när jag såg följande bild av KW Gullers

Min bild blev följande