månadsarkiv: oktober 2011

Hur kommer det sig att dina bilder får så många ”views”?

Jag fick en fråga via mejl för någon vecka sedan som löd:

I wanted to ask you how come you have so maaaaaaaaaany views.And by the way, your photos are my favourite

Ja, hur kommer det sig?

Jag svarade som jag så ofta svarar: Jag tror det beror på att jag delar mina både på twitter, och Facebook ofta även på Google +, sedan tror jag det spelar roll att jag använder Creative Commons licenser på mina bilder för det gör att andra använder mina bilder när de bloggar, eller att de delar dem vidare.

Sedan försöker jag vara social, i förhållande till andra som är mina kontakter på ”flickr” som är den plats där jag främst delar mina bilder och det gör att andra tittar på mina bilder.

Publicerad, men vad är det, när man själv dagligen publicerar?

Jag blev tillfrågad via mejl för en tid sedan om jag kunde tänka mig att samarbeta med en brittisk mediebyrå som gärna ville få möjlighet att sälja mina bilder och historien kring mina bilder. Jag nöp mig hårt i armen.

Veckorna har gått och inget har egentligen hänt, jag publicerar mina bilder och får kommentarer på flickr, tills i förra veckan då det började komma andra kommentarer, mejl och journalister som ville veta mer, som gillade bilderna. I söndags blev jag publicerad i Storbritanniens näst största tidning, tillsammans med mina bilder. Och idag i Aftonbladet.

Det känns konstigt för jag publicerar bilder varje dag, men inte med det genomslag som Daily Mail eller Aftonbladet får, så jag sitter här häpen och är lite Star Struck. Paff över att intresset för mitt bildprojekt kan bli så stort.

För er som vill kolla in alla bilder så finns de på flickr i mitt 365-set, Stormtrooper-bilderna har dessutom ett eget set där det finns också en mängd med andra bilder.

Vad händer med det som vi inte gillar?

Jag erkänner, det är något magiskt med att kunna mäta, att kunna säga att man gör intryck, avtryck i sin vardag, men samtidigt skrämmande. För vad betyder egentligen gillar? Att någon pratar om min fan-page, att någon retweetar mitt inlägg? Vad betyder:

-gillar
-talking about this
-retweetar
-delar
-+1

Vad blir kvar av mig om allt jag gör bara är värt något om jag hela tiden få fler som gillar, delar, retweetar, klickar på etc. Vad kommer då att skapas? Kan det skapas något som vi inte gillar? Vad blir kvar av det som vi inte gillar? Det vi inte delar?

Det är underbart att vi kan mäta, och det är roligt att få uppskattning, men till syvende och sist så kan väl allt som vi tar del av inte bara vara sånt vi gillar, sånt som inte faller oss på läppen, det vi inte valt att ”gilla”, sånt som få oss att växa, se annat pröva andra perspektiv eller?

Lär av Ystads exempel -vilka webbplatser och vilken kommun!!!

 

Det är med stor lycka jag ser hur Ystads kommun (genom Joachim Thornström och Martin Ekholm, mannen bakom både Vi lär varandra och den grymma bokbloggen Backaboken) har sammanställt alla de bidrag som de har i Webbstjärnan. På så sätt blir det tydligt vilka som deltar. Det är underbart att se, för vi kan lära av deras exempel, se vad de gör, och alla besökare och de som deltar kan lära av varandra genom att man på sidan få en enkel översikt över de lag som är med i Webbstjärnan och finns geografiskt nära. Och jag vill åka och besöka dem…

När jag drömmer om Webbstjärnans framtid brukar jag tänka att vi ska ha lag i alla kommuner, i alla stadier och inom varje skola, mellan olika skolor delar de sitt skolarbete på webben så att alla kan lära av andra, inspireras av andra och deras sätt att arbete med att nå de mål som finns i läroplaner och ämnesplaner. Jag drömmer om att fler kommuner ska sammanställa sina bidrag för att stolt visa upp för att visa vad deras lärare och elever gör i skolan. Och visa att webben är ett enkelt redskap för att göra just det.

I mina ögon är Ystad kommun en god förebild för alla kommuner som har flera tävlande lag, och det är några andra kommuner som har flera bidrag… Jag utmanar er!!! Passa på att visa upp dem så att vi kan se bredden och så att andra kan lära av era exempel.

Den underbara klassajten I vår kikare blev dessutom både en nyhet i Ystads allehanda och veckans lag på Webbstjärnan (kolla på Webbstjärnan.se), jag vet att det händer stordåd inte bara på webben utan även i klassrummen i Ystad.

Kolla in deras andra coola bidrag:

Supercoolt säger jag stolt!!!

Vad betyder en lärare?

Jag fick frågan idag om att berätta om en bok som jag inte skulle kunna leva utan, och mina tankar for igenom mitt huvud, vilka böcker skulle jag inte vilja leva utan. Jag stannade en stund vid Proust, vid Eyvind Johnsson, vid Eva Ström, vid Tove Jansson men valde Faulkner. Jag skulle inte vilja leva utan min läsning av Stormen och vreden.

Varför skulle jag inte vilja vara utan läsningen av Stormen och vreden?

Jag fick romanen av min svensklärare på gymnasiet. Hon gav mig den med orden:

-Jag tycker att du ska läsa den här.

Sedan gav hon mig en månad för att förbereda en presentation av min läsning av romanen. Jag prioriterade annan läsning med tanke på att romanen var ganska tunn och mitt ögonmått sa att romanen skulle ta tre dagar att läsa, vilket var den tid som jag lade på att läsa och för att sedan förbereda min presentation. Men när jag sedan skulle redovisa min läsning av romanen var jag tvungen att erkänna att :

-Jag har just läst den, men jag fattade ingenting, så jag behöver mer tid innan jag kan redovisa.

Min svensklärare svarade då:

-Aha, Faulkner leder på poäng, men jag vet att du tar honom Kristina, så kom tillbaka om tre veckor.

Det var de tre veckorna som fick mig att inse att text kan och ska läsas olika beroende på hur den berättas. Att en berättelse kan skildras på flera olika sätt beroende på vem som berättar berättelsen. Jag fick också en insikt om att vissa texter ska man bryta tillsammans med andra, i samtalet kring min läsning kom jag längre, såg mer och fick fler insikter om vad Faulkner vill berätta.

Det tog tre veckor att närma sig berättelsen, men insikten om att det inte finns en sanning eller en berättelse har jag tagit med mig från Faulkner. Insikten om att vissa texter kräver mer av sin läsare och vikten av att ha förebilder, som tror på en, kan göra att man faktiskt ger texten/uppgiften en andra chans. I mitt fall var det min lärare, min svensklärare, som utmanade mig och min läsning, men hon fick mig också att tro att jag skulle kunna ta in på Faulkners försprång, även om jag aldrig kommer att komma ikapp honom.

Min svensklärare utmanade mig. Hon fick mig att tro att jag skulle kunna förstå, det som till att börja med var obegripligt och det fick mig att ta mig an romanen en andra gång och inte ge upp. Jag har ofta undrat varför hon valde Stormen och vreden åt mig. Jag undrar hur hon såg på mig som läsare, vad fick henne att tro att en 18-årig flicka skulle kunna förstå Faulkner, vilja ta sig an hans berättelse? Jag har ofta undrat, men sedan tänkt hon förstod något som jag inte förstod. Men att det är en lärares uppgift, att se när och hur han/han ska utmana sina elever…

Och hennes sätt att ha tilltro till mig och min förmåga har alltid följt mig i mitt arbete som lärare.

Gratis är gott, men inget är väl gratis

Färg - Fotosöndag /color - Photo Sunday
Färg av Kristina Alexanderson CC (by, sa)

Jag har funderat mycket kring gratis och vad det innebär. Vilka krav jag kan ställa på en tjänst som är gratis. Jag vet att det är gratis eftersom Facebook, Google etc tjänar pengar på att sälja annonser och att det är annonsörerna som betalar och då kan det vara gratis för mig som användare. Och jag förstår att om jag inte är nöjd kan välja bort, säga, jag slutar med Facebook, jag slutar googla, men går det? Kan jag välja bort Facebook om jag inte är nöjd… men kan jag välja att stå själva när ingen annan är där, väljer vi socialt utanförskap… Jag tror inte det, men valet finns där, jag vet.

Men om de som annonserar betalar för att jag ska kunna använda Facebook, vad styr då det jag får ta del av?

Vad styr vilka toppnyheter som jag får ta del av?

Jag funderar mycket kring är hur Facebooks och Googles affärsidé med att sälja annonser påverkar deras tjänster. Jag vet att både Google och Facebook samlar information om mig och mitt beteende på nätet, inte för att hålla det emot mig, eller för att säga att nu var du bra dum Kristina, utanför att de ska kunna rikta just ”rätt” annonser gentemot mig, så att jag alltid kan köpa varor/tjänster som jag är intresserad av. 

Men det jag har funderat mycket kring är hur denna affärsidé påverkar den informationen som jag får ta del av, när jag googlar eller när jag Facebookar. Vad är det som styr resultaten när jag googlar? Länkar, och/eller pengar, men hur vet jag att resultaten efter de sponsrade länkarna beror på det som Facebook och Google säger att de gör, antalet länkar, nyckelord etc, men hur placeras de i sökningen för att resultatet ska vara relevant och vad är ett relevant sökresultat för ett multinationellt företag som lever på annonsintäkter. Vill de inte alltid att jag ska sök än en gång, så att de får möjlighet att få mig att klicka på ännu en annonslänk. Jag tänker att Google i sin design ger mig precis lagom mycket information för att jag ska kunna avgöra om det är bland de första tio länkarna som jag kommer att hitta svaret, för annars googlar jag väl igen. För det är väl det som Google lever på, och det är så de kan skapa en tjänst som inte kostar något annat än lite information. 

Jag undrar samma sak på Facebook, vad är det som blir ”toppnyheter” på Facebook? Och hur designen styr oss, att vi får reda på lite mer än vi kanske behöver men det får oss också att stanna kvar, och kanske lockade av att klicka på en annons eller två i högermenyn.

Jag har inte undersökt saken närmare, men bilder tycks hamna högt upp bland mina toppnyheter och inlägg som får mycket kommentarer, likes etc. Ju fler ju längre tycks inlägget vara en toppnyhet. Varför är det så?

Jag undrar också ofta hur Facebook påverkar vårt sätt att vara tillsammans med andra. Jag vet att jag väljer vad jag delar på Facebook och att det bitvis beror på vad mina vänner gillar och inte gillar… Men vad får oss att gilla? Vad får oss att kommentera? Sedan kopplas naturligtvis annonserna efter det. Krasst är det ju vi som skapar innehållet som Facebook, Google sedan tjänar sina pengar på. Facebook lever på att jag loggar in och ”håller kontakt med mina vänner”, skapar innehåll, delar bilder, länkar, information både om mig själv och mina relationer, samt mitt beteende som sedan Facebook kan sälja annonser kring och med hjälp av.

Krasst så kanske jag skulle vara avlönad av Facebook, vi borde i alla fall fundera på hur Facebook och Googles affärsmodeller används, och vad de innebär, samt vilken information vi får ta del av genom Facebook och vilka sökresultat vi får genom Google och varför det är så…

Hur presenterar du din klassblogg?

 

Lilla Stjärnan

Bilden är hämtad från Stjärnan och publiceras med tillstånd av ansvarig lärare för bloggen

Hur presenterar man sin klassblogg? Hur möter man sina besökare? Idag har jag tittat igenom alla Webbstjärnans bidrag och speciellt på klassbloggarna. På ett sätt är de lika och samtidigt olika. De är personliga, uttrycksfulla och ger en god inblick i vad som sker i skolan.

Jag gillar Stjärnans sidhuvud för det är så uttrycksfullt och visar precis så mycket att jag kan läsa lappen, förstå vad barnhänderna gör och sedan fylla resten med skola. Så som en bra klassblogg också är.

Spana in de grymma klassbloggarna i Webbstjärnan. De förtjänar att ni tittar in dem, och njut av hur de med enkla medel presenterar sitt skolarbete på webben.

Bloggen i svenskundervisningen – ett försök till sammanfattning

Inbjuden som talare kring att använda bloggen i svenskundervisningen ställde jag mig i morse på scen inför 150 svensklärare, och det var som att komma hem. Fick frågan om jag kortfattat kunde sammanfatta min föreläsning. Här kommer sammanfattning:

Jag inledde med att prata om tekniken, och i fall verktyget kräver att man ska vara teknisk expert eller inte. Min uppfattning är att använda internet eller bloggar i svenskundervisningen kräver inte att läraren behöver vara en teknisk expert eller ens intresserad av teknik. Det som krävs är att man är pedagog och vill använda verktyget för att arbeta för att nå de mål som finns i förhållande till den kurs som man som lärare arbetar med.

Mitt arbete med bloggar startade inte i ett intresse för teknik, som jag brukar uttrycka det, i min värld finns det inget mer sövande verktyg än PowerPoint. Verktyget bjuder in till att somna.

Sedan pratade jag kort om WordPress som verktyg, att jag startade med att närma mig bloggverktyget genom att undersöka vad jag skulle kunna använda Internet till. Att jag med ett arbete med Internet fick möjlighet att få mina elever att arbeta med texter mot riktiga mottagare, att texterna i och med att de blev publika fick tydligare krav på att ha ett tydligt syfte, ett tydligt tänk på vem som ska läsa texten och ett tänk på struktur.

Att i ett arbete med publika texter är det A och O att arbeta med textens syfte, mottagare och hur du strukturerar ditt stoff för att den utomstående besökaren ska kunna ta del av informationen.

Sedan kom jag att prata mina erfarenheter av hur du lyckas med skolarbete vikten av att vara tydlig, med vad ni gör, att det handlar om att definition av vad man skapar och vad man använder verktyget till. Vad är en blogg? Vad förväntar jag mig att ni ska göra? Hur vill jag att ni ska göra det? Vilken roll har jag som lärare? Vad ska ni göra? Hur startar vi? Varför startar vi så som vi gör?

Jag pratade kort om hur jag startat alla mina bloggprojekt med att låta mina elever berätta vilka de är, vem är du och varför ska jag tro på dig? Vad är du för källa? Hur skapar du trovärdighet?

Sedan pratade jag kort om hur ett bloggsamtal kan se ut, hur det trevande utvecklas. Och att samtalet sker med mig som åhörare, men inte med mig som enda mottagare. Jag visade även på andra exempel på hur jag arbetat med bloggar i svenskundervisningen, vinster med att arbeta med ett multimedium.

Jag närmade mig kort, eftersom tiden började rinna iväg även utmaningar och de ska man alltid se som möjligheterna, vilka är möjligheterna med att arbeta med digitala medier, jo det är copy-paste, det är källor, källkritik etc. Här kan jag lätt fastna, men tiden bara rann iväg, så jag slutade med att prata om vikten att fundera kring vad som är de centrala färdigheterna som vi vill utveckla och med att trycka på att bloggen är ett verktyg för att nå dessa.

Självklart så avslutade jag med att prata om mina bilder, om Cclones och under vilka villkor jag får använda mina barns leksaker, förlåt min mellansons leksaker, att jag får fotografera dem om jag… etc.

Samarbete ser inte ut så här…

Sociala medier underlättar samarbete, eller kanske är det så att sociala medier gör samarbetet synligt. Vad samarbetar vi om, hur samarbetar vi, vad tillför jag, vad tillför ni? I skolan har jag under mina år som lärare alltid haft svårt att få till ett bra och genomtänkt samarbete. Ofta har det som jag kallat grupparbeten blivit arbeten där eleverna arbetar vid sidan av varandra, inte tillsammans och inte gemensamt. De har inte haft verktyg för att samarbeta.

Jag har försökt att skapa de bästa förutsättningarna för samarbete, för att elever ska få en möjlighet att lära av varandra, tillsammans i dialog. Genom att bryta erfarenheter, genom att skapa tillsammans. Genom att bygga grupper som liknar varandra, genom att skapa övningar som gör att man måste prata med varandra, hjälpa varandra…Och många gånger om inte de flesta har jag misslyckats. Elever har inte lärt tillsammans, utan lärt sig delar, var och en för sig, i ett arbete bredvid varandra.

I mitt arbete med bloggar i skolan blev det tydligt att det är lättare att samarbeta om man kan göra det online och inte är beroende av att träffas på en bestämd tid, för att arbeta just då. En annan sak som underlättar samarbetet är också att det eleverna tillför finns kvar, och alla kan se, och ta del av allas delar, bidrag.

Det förvånade mig, att det blev så tydligt att mina elever samarbetade, att de prövade på varandras idéer, tankar, byggde vidare, gav exempel, lade till och förbättrade, och att verktyget, bloggen gjorde det möjligt.

Idag pratade jag på en svensklärarkonferens i Stockholm, och det var spännande, roligt och underbart. I samband med att jag pratade om samarbete visade jag följande bild, som illustration…

Life online

Och efteråt kom en lärare fram och berätta att just bilden som illustrerade samarbete, väckte en del känslor, för samarbete är väl något vi gör tillsammans. Inte ensamma.