Dagsarkiv: 27 november 2011

Det minsta du kan göra är att erkänna upphovsmannen #creativecommons

När jag lägger upp mina bilder på Internet så gör jag det medvetet med en Creative Commons licens, för att jag vill att bilderna ska få spridas, bearbetas och användas. Jag använder licensen Erkännande, icke-kommersiellt, dela lika. I korthet innebär det att du får sprida, remixa, bygga vidare på bilderna utan att fråga mig först så länge du anger att jag är upphovsman, och så länge du inte tjänar pengar på mina bilder, och att om du remixar, bearbetar eller skapar nya verk med mina bilder som utgångspunkt och du vill sprida ditt verk vidare så ska du sprida det nya verket (remixen eller vad det nu är) under samma licens.

Det är underbart att ta del av hur mina bilder sprids, att de bloggas lite här och lite där, att de används i presentationer, att Creative Commons som fungerar. Mitt fotoprojekt blir ett exempel på det och det gör mig extra stolt.

Jag kan inte hålla koll på om andra gör rätt, så jag tar för givet att de som använder mina bilder följer villkoren som kommer med bilden, själva licensen. Sedan blir jag alltid lika förvånad när jag får reda på att de finns de som inte gör det. Jag fick via Facebook reda på att någon postat en av mina bilder på Instagram, bearbetat en av mina bilder så att säga. Härligt, men denne någon hade inte angett mig som upphovsman, inte heller delat bearbetningen med samma villkor.

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, ska jag bli arg, upprörd eller bara hedrad, för att någon vill förknippas med mina bilder?

Jag tror att jag blir mest hedrad över de som står upp för mig, för mina bilder och uttryckligen säger att om du använder någon annans arbete så bör du berätta vems arbete du bearbetar. Så ett stort tack för att Du berättade Scott Francis, och ett ännu större tack för att du stod upp för min sak. Tack!

Till er andra vill jag låna Scotts ord:

You’re very welcome. It seems to be all too common in this digital age for creative works to be passed freely about, shared and enjoyed for their brilliance, with nary a thought given to acknowledging the artists toiling behind the work. Being an artist myself, I can only hope that someone else out there would stand up for my intellectual property rights if they saw a similar situation occur with my work. And while I have your ear, I have to say, a large circle of people I know are Star Wars nerds (myself included) who thoroughly enjoy your work (number 305 is my personal favorite). Kudos to you for this brilliant set of images, and might I suggest that you watermark them for attributions sake? 🙂

 

Jag vet att jag kommer att göra det, kommer du?

Tillägg 2011-12-03

Läste just Maja Larssons inlägg Copycat och tomma människor, på samma tema, passar bra i detta sammanhang.

Statistiken som både lockar och skrämmer…

En av de saker som jag funderar mycket kring är all statistik som vi kan få i förhållande till vår närvaro på Internet,, min blogg, de till olika tjänsterna som jag använder. Alla dessa views, klicks, likes, impressions, sökord, retweets etc. Det är fantastiskt att se att man får genomslag, att det jag skriver blir läst, det jag fotograferar blir sett, och uppskattas genom att jag kan mäta genomslag i

likes på Facebook
views på flickr
kommentarer eller avsaknaden av desamma på bloggen
retweets på twitter 

 

Innan har jag aldrig haft den möjligheten att ta del av vad andra gillar, i alla fall inte så enkelt och inte så lättåtkomligt. Här ser jag reaktionerna i realtid.

Det är fantastiskt, om jag säger det med ett ord, och lockande, vi kan ge återkoppling på engång, eller inte. I skolan ger Internet som medium lärare möjligheten att inte vara den enda som tar del av skolarbetet, inte vara den enda som återkopplar. En effekt som är önskvärd, och användbar. Med hjälp av statistik kan du som lärare mäta effekten av elevernas arbete. Utan krav kan du lätt se om någon tar del av det. De får kommentarer, de får statistik, de kan mäta, du som lärare kan mäta.

Lärare kan med hjälp av kommentarerna också vidga klassrummet, få mer input, mer kunskaper, pröva olika källor, träna källkritik etc.

Men Samtidigt undrar jag vad som händer om vi låter det vi gör styras av siffror, av algoritmer, av gillanden, av views? Av utomståendes kommentarer, som kan ämnesplaner, centralt innehåll etc.

Jag tänker ibland att min blogg lätt skulle kunna bli en bildblogg, när jag försjunker in i statistiken och inser att sökningarna på mig är inte kopplade till skola och Kristina Alexanderson utan snarare

– Kristina Alexanderson och Star Wars

Vem frågar efter skola? Vem söker efter Creative Commons här? Få, eller ingen kommer hit för det, ska jag då skriva om det? Att se effekten av det man gör är positivt men den styr också mig och mitt sätt att skriva, positivt och negativt. Den gör det lätt att strunta i att skriva om statistik, tvivel och svårigheter, eftersom ingen tycks efterfråga det. Mina tvivel kvarstår, min lust att prata om digital kompetens finns kvar, men jag kanske inte ska skriva om det här.

Det är värt att tänka på när man arbetar med Internet i skolan, fundera på hur statistiken och kommentarerna eller de uteblivna kommentarerna påverkar arbetet, era elever och deras arbete. Samt hur lärare ska förhålla sig till kommentarer eller brist på sådana.