De digitalt kompetenta eleverna – vad medför den retoriken?

I många sammanhang beskrivs elever som digitalt kompetenta. Väldigt kunniga i att använda digitala medier. De kan hantera Internet, de har kunskaper, färdigheter och är väldigt kompetenta. Barn börjar använda Internet vid en tidig ålder redan häften av alla treåringar i Sverige har någon gång använt Internet.

Visst är det så att de unga som växer upp med digitala medier som en naturlig del av sin uppväxt de är kunniga, de kan. De förstår och ser de digitala medierna som självklara och naturliga, men frågan är vad digital kompetens innebär och vad vi som växt upp i en analog värld kan/bör tillföra.

Frågan som jag ofta ställer mig är: vad innebär beskrivningen av alla unga/ungdomar som digitalt födda, kompetenta för skolan/läraren/vuxna inställning och sätt att se på sig själva. Ger vi upp där? Kastar vi in handduken? Och säger:

-Äsch, det där med digitala medier det kan ju barnen redan.

I beskrivningen av de unga som kompetenta och kunniga glömmer vi att det finns aspekter på Internet som medium som vi behöver arbeta med tillsammans. Att det finns kunskaper, färdigheter som vi genom vår ålder, våra erfarenheter, våra misstag behöver förmedla till våra barn/elever.

Jag tror att i mötet med digitala medier behöver vi lära av varandra, tillsammans.

10 reaktion på “De digitalt kompetenta eleverna – vad medför den retoriken?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Morrica

    Många barn kan bokstäverna när de börjar skolan, somliga kan rent av läsa flytande och skriva små berättelser. Det innebär inte att de är redo att ge sig i kast med morgontidningarnas ledarsidor och göra politiska anlyser utifrån dessa. Många kan gå över gatan på övergångsstället, och cykla på cykelbanan till skolan. Det innebär inte att de är redo att ge sig ut på trafikerade gator på egen hand. Det förstår de flesta, och få tycker det är något underligt med den saken. Därför förvånar det mig alltid att höra människor prata om barns digitala kompetens som vore de vuxna och erfarna mjukvaruhanterare och sen obekymrat låta dem vingla sig fram på egen hand, utan stöd eller vägledning från vuxna. För mig är det en obegriplig hållning, Internet kräver lika mycket mognad, balans och vidvinkelseende som trafiken, och lika mycket översikt, erfarenhet och insikt som politiska analyser.

  3. Mats

    Det blir väl inte enklare för att det klumpas samman med en annan mystisk förmåga till ”digital mediekompetens”, så som en del lärarutbildningar försöker beskriva den här svårfångade förmågan.

    Frågan är väl om det ska kursifieras eller ingå som en del av alla utbildning. Diskussionen har inte rört på sig mycket sedan 20 år. De flesta tycks mena att datorkursernas tid är över men förfasar sig samtidigt över bristerna i baskunskaper.

    Men jag håller med Morrica – ibland blir bristerna väldigt uppenbara och det är lätt att fokusera på dem som utbildare.

  4. Sigfrid Lundberg

    Vi har enorma problem som kommer sig av att makten över de nya medierna ligger hos marketing avdelningarna hos Facebook, Apple, Google och Microsoft (i den ordningen). Det innebär bland annat att ungdomarna idag hellre skickar meddelanden inom (t ex) Facebook. Är det ett problem?

    Ja, e-mail ägs inte av någon; det är en standard. Alltmer ser vi hur generella lösningar byts ut av proprietära ”appar”, som gör det enklare för DRM-ägarna att skapa markets och stores. Jag ser varken mer mediakompetens eller informationskompetens, bara ökad godtrogenhet och det har nog med reklambyråernas och tankesmedjornas dominans att.

Kommentarer inaktiverade.