månadsarkiv: februari 2012

Hur får du kommentarer på din klassblogg?

Hur är det med alla rädslor som finns kring att arbeta, publicera sig och skolarbete på Internet? Är det verkligen så att finns det på nätet så är det publikt, så kan alla se det du har gjort, det kommer alltid att följa dig.

På ett sätt är det kanske sant, men samtidigt så är det inte riktigt så enkelt.

Det är som en av mina vänner konstaterade. Om jag lägger upp bilder på flickr så får jag en eller två views och jag kan med lätthet säga vilka det är som har tittat på mina bilder. Det är min granne, och hennes man.

Ett enkelt och tydligt exempel. Det är inte så lätt alla gånger.

I mitt arbete möter jag många lärare som vill ha kommentarer på klassbloggar, elever som använder Internet för att marknadsföra sina Unga företagsidéer, lärare som använder Internet för att de vill synliggöra det som sker i skolan. Men som sedan säger att de inte får några kommentarer, att det inte är så många som besöker deras webbplats.

Jag brukar säga att du behöver sprida det som dina elever gör, du behöver länka och på så sätt koppla ihop dig med andra webbplatser, andra bloggar, du och dina elever kanske ska kommentera på andras bloggar. Sedan behöver det som publiceras fyllas med sökbar information sk. metadata så att sökmotorer hittar materialet. Inget händer av sig själv, inte ens på Internet.

Kort och gott så handlar det om att dela och sedan handlar det om kunskap och litet arbete.

Att lära är att härma

Idag läste jag Jessica Parland von Essens inlägg från Imitation till copy-paste kultur och slogs av några saker, som alla borde ta med sig i sitt sätt att se på lärande:

Hon skriver så här:

För länge sedan vara imitation en ädel konst. Jag avser inte nu det härmande och apande man idkar på scen i underhållningssyfte, utan konsten att efterlikna någon erkänt duktig förebilds alster i tal, skrift eller annan konst. Främst gällde det stil, att kunna bemästra olika stilgrepp på ett kreativt sätt. Skickligt gjorda pasticher och parafraser var uppskattad konst, hedrande för ”offret”, alltså förebilden. Det var hedersbetygelser. Om publiken sedan inte identifierande förebilden bevisade den ju bara hur obildad den var.

Att man lär sig tekniken genom att härma, genom att göra så som andra har gjort tidigare. Det är en pedagogisk vinst med det.

Man började med att kopiera rakt av för att lära sig tekniken, för att sedan mogna i sin egen uttryckskonst och färdighet, så att man kunde ta sig lite större friheter och imitera. Detta gällde som pedagogisk metod i ämne som ämne i sekler. Komplexa saker, som brev och tal med otaliga retoriska element och nivåer, eller tavlor eller kompositioner, analyserades samtidigt som de kopierades. Också det man inte medvetet registrerade lärde man sig av exemplets och upprepningens kraft att intuitivt omfatta som estetiskt eller bra.

Så lärande bygger på kopiering och imitation, utifrån det kan man skapa eget, och bli sin egen, men till en början måste man få kopiera. Egentligen inget nytt, men ändå …

 

Vad är egentligen personlig information på Internet?

I mina nätverk ringlar nyheten om att Google spårar oss som använder Safari och som valt att spärra tredje parts cookies. Och här har jag tappat några av mina läsare, så jag tar lite bakgrund innan mina funderingar.

Vad är en cookie? (kaka)

Enkelt uttryckt är en cookie är liten liten bit information som sparas i din webbläsare. Den gör till exempel att du kan logga in på flickr och sedan lämna webbplatsen för att återkomma och fortfarande vara inloggad. Cookies eller kakor som det kallas på svenska används också för att spåra ditt surfbeteende på nätet, så att annonsörer, så som Google eller Facebook kan sälja skräddarsydda annonser gentemot dig och utifrån den webbhistorik som din webbläsare ger om dig.

I Safari är det automatiskt inställt så att jag som användare spärrar cookies från tredje part. Google ska alltså inte kunna lämna en cookie/kaka i min webbläsare för att kunna spåra hur jag rör mig på webben.

Vad har Google gjort?

Nu har det visat sig att Google utnyttjat ett känt kryphål som finns i Safaris webbläsare för att ändå spåra hur Safari användare rör sig på webben. Och sedan förklarar Google att de bara:

the company used the information mainly to tailor ads based on the websites you visited. The cookie doesn’t track personal information, such as your address or phone number.

De har bara samlat information för att skräddarsy annonser, baserat på vilka webbplatser jag besöker. Kakorna spårar ingen personlig information, såsom din adress eller ditt telefonnummer.

Jag undrar stilla är inte vilka webbplatser som jag besöker personlig information? Berättar inte min surf-historia vem jag är som person, vilka intressen jag har, vilket arbete jag har? Innebär inte ett insamlande av information om hur jag surfar också att Google samlar in personlig information? I mitt tycke är det så, men det tycks inte Google tycka.

I min värld blir problemet med Google, Facebook, är inte annonserna utan all den information som jag knappt vet att dessa företag samlar om mig och mitt beteende på nätet.

Klargörande: jag anser att okunskapen om insamlandet och användandet av informationen  är det stora problemet, annonser har vi sett och hanterat tidigare. Informationen som samlas in om mitt/ditt surfande-dina närvanor används sedan inte bara till att styra annonserna som vi ser utan även vilken världsbild vi får ta del av och det skrämmer mig.

Blogga med elever – föreläsning om att använda bloggen i undervisningen

Webbstjärnan har tillsammans med Lärarförbundet en satsning på att stärka lärarnas roll och arbete med digitala verktyg i skolan. Jag föreläste igår om att använda bloggen tillsammans med elever. Naturligtvis spelades det in och ligger på webben, så du kan ta del av min föreläsning.

Inspiration för att använda Internet i skolan – föreläsningar för lärare

Vi på Webbstjärnan kommer att tillsammans med Lärarförbundet hålla i en föreläsningsserie kring att använda Internet i skolan.

Imorgon på alla hjärtans dag drar vi igång i Malmö. Jag ska prata om att blogga tillsammans med elever. En föreläsning som kommer att ge en inblick i styrkor och svårigheter med att arbete med ett bloggverktyg som WordPress i skolan. Eftersom vi på .SE strax kommer att ge ut en ny Internetguide om källkritik, kommer jag också att ta upp aspekter på hur du kan arbeta med bloggen som utgångspunkt för att arbeta med elever kring källkritiska övningar.

Sedan fortsätter vår föreläsningsserie till Stockholm där Marie Andersson (Öpedagogen) kommer att ta vid stafettpinnen och prata kring Geocaching i skolan och sitt arbete tillsammans med elever kring entreprenöriellt lärande och måluppfyllelse enligt den nya läroplanen Lgr11.

Veckan därpå är vi i Göteborg den 21 feb och här kommer Jacob Möllstam att prata kring att använda Internet och arbeta med en till en med elever. Jag som varit på besök hos Jacob vet att hans arbete har tydlig utgångspunkt i sociala medier, och de arbetar tydligt med att använda dessa som läromedel.

Sedan avslutar vi föreläsningsserien i Luleå den 22 feb där jag återigen pratar om att blogga tillsammans med elever.

Vet du vad det bästa är, allt är gratis och kommer att sändas live på webben samt du har möjlighet att ta del av det i efterhand genom att titta på nätet. Men än finns det även möjlighet att anmäla sig och komma och träffa oss offline, så är du i Malmö, Stockholm, Göteborg eller Luleå, se till att passa på. Kom och träffa mig, Marie och Jacob samt lär dig mer om Webbstjärnan, bli inspirerad att använda Internet i skolan, det är skoj, utmanande och berikande, så passa på.

Källkritik på Internet – mars Internetguide

I mars kommer .SE ut med sin nästa guide. Den heter Källkritik på nätet är skriven av mig och handlar om vikten av att ha en kritisk hållning i vår digitala vardag. Den är naturligtvis gratis, och kommer att finnas att läsa på webben och vara möjlig att ladda ner gratis. Den  kommer också att ges ut i en begränsad upplaga så om du vill vara helt säker på att få ett eget tryckt ex så måste du beställa ett genom att skicka ditt namn och din adress till publikationer@iis.se, så kommer det ett ex i brevlådan.

Låt diskussionen kring Facebook i skolan få ett pedagogiskt perspektiv

Tidigare idag läste jag Jockes post om Lärare, elever och Facebook- hur hänger det ihop? och jag håller med honom. Det handlar inte om online kontra offline, det handlar om att vara 100% människa. Skolan, lärare och elever bör kunna förhålla sig till Facebook och samtalet kring om lärare kan vara vänner med sina elever är begränsande. Därefter borde jag inte behöva kommentera skola och Facebook mer. Men jag vill gärna komma med ett perspektiv på frågan, en aspekt, min sida av myntet, där jag står idag.

Facebook liksom många andra sociala plattformar används i skolan, eller inte används i skolan av olika skäl. Men diskussionen kring skola, sociala medier och lärande behöver komma till en annan nivå. Jag tycker att det pedagogiska samtalet kring sociala medier bör handlar om just lärande, kring vilka pedagogiska för och nackdelar olika sociala plattformar medför för lärandet. Vilka är begränsningarna? Vilka är förtjänsterna? Samtalet slutar nästan alltid i en diksussion kring om vi kan vara vänner eller inte, vilket ansvar en ”vänskapsrelation” mellan elever och lärare medför eller inte medför.

I bästa fall kommer samtalet till slutsatsen att Facebook är en grym plattform för där finns eleverna och då blir det lättare att motivera eleverna att göra skolarbetet.

Jag skulle vilja att samtalet kom längre, och kanske kan samtalet göra det om vi börja titta på Facebook och andra sociala plattformar mer nyanserat. Vad fungerar och vad fungerar inte? Sedan behöver vi fundera kring hur vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg, och kanske om vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg? Är Facebook ett pedagogiskt verktyg? Om ja, när? Alltid, ibland eller aldrig och om så för vilka syften?

I mina ögon kan skolarbete ske på alla delar av Internet så länge pedagogen som leder skolarbetet medvetet gör ett val utifrån de syften och de mål som arbetet i skolan har.

Jag kan ha invändningar mot Facebooks affärsmodell och därför tycka att det är olämpligt att skolarbetet sker inom ramen för den plattformen. Mina invändningar mot Facebooks affärsmodell är att den liksom Facebook eller Googles bygger på att mitt innehåll kopplas till ett tydlig annonsinnehåll. Mina invändningar mot att använda Facebook, handlar också om att jag inte tycker att skolarbete ska ske på de villkor där jag jag förväntar mig att eleverna skapar ett avtal med en tredje part för att jag ska kunna ta del av deras skolarbete.

Men samtidigt kan jag se pedagogiska förtjänster med att använda Facebook som utgångspunkt för att arbeta med just samma perspektiv.

Jag tycker att affärsmodellen i sig är intressant för att titta på den och se hur annonser kopplas till skolarbetet på Facebook, för jag tycker att vi behöver diskutera och medvetandegöra oss själva och eleverna kring hur Facebooks affärsmodell ser ut. Att skolarbetet används för att profilera dig för eventuella annonser, eller för att du ska köpa annonser. Det är ett samtal som vi vuxna bör föra, som kan undersökas med hjälpa av Facebook. Sedan tycker jag att allt skolarbete på Facebook bör diskutera vilka effekter ”facebooks vokabulär” spelar för skolarbetets insats och innehåll. Vi vill bli gillade, vi vill bli omtyckta, att ”gilla” är gilla och inte rekommendera, och kanske bör lärare diskutera skillnaden, skulle det innebära en skillnad i vår förhållningssätt om vi rekommenderade bilder som vi klickar på istället för att vi som nu är ”gillar” dem.

Jag önskar att samtalet kring Facebook och skolan skulle handla mer om när, hur och i vilken omfattning Facebook ska vara ett pedagogiskt verktyg, och att diskussionen kring att göra skolarbete på Facebook handlade de pedagogiska syftena, och om målen och effekterna. Jag önskar att samtalet om Facebook i skolan handlade om avtal, övervakning och vilka effekter det kan ha. Jag anser att Facebook är en utmärkt plattform för att arbeta med källkritik till exempel, så låt samtalet kring skola och Facebook lämna vänstadiet för att komma in på ett samtal kring pedagogiska vinster/förluster som Facebook eventuellt medför i det pedagogiska arbetet.

Framtidens lärare – behöver läsa Kirkegaards ödmjukheten

I många sammanhang som jag befinner mig i pratas det om framtiden. I fredags var jag på en halvdags konferens kring framtidens lärare. Dagen avslutades med att vi fick reflektera över vilka egenskaper en god ”framtida” lärare bör ha.

Mina tankar kring framtidens lärare och de kunskaper som en god lärare ska ha är mycket sammanfattade i Kirkegaards nedanstående text. Det handlar om ödmjukhet, att se den andra, finna den andra och börja där den andra är.

I skolan vet jag att det är massor med lärare som just arbetar så, och tar elever till de mål som finns med skolan. Verktygen som sedan ska användas måste vara de som hjälper den andra att nå målen. I debatten kring vilka verktyg skolan ska använda behövs också ödmjukhet, och inte bara en vilja att härska.

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måsta jag först finna henne
där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.

Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.

 

Sören Kirkegaard

Internet är som skapat för att tjuvlyssna…

Jag blev bloggad igår, det händer ibland. Den här gången av Jay Mug. Ett collage av några av mina bilder från 2011. Fint 🙂

Bland kommentarerna står följande jag citerar:

Lightroom_rl
-Why no link to kalexanderson at Flickr – as these are her photos? Or at least mention where they come from?

Lame!

Sandra Snan
Wait, these were made by Kristina Alexanderson. Why no link?

Sandra Snan
Guess a lot of people (myself included—I even posted a comment (since deleted) asking for prints to buy) thought you made these since Gruber linked to you—I guess you didn’t mean for that to happen. Again the “via” circus of the modern web—“who told me” becomes more important than “who made it”. http://loldwell.com/?p=1183
http://www.flickr.com/photos/k…

Simon
Hm, I don’t like this: Where is the acknowledgement of the original photographer (K Alexanderson)? I think not including that is bad style, to be honest.

Кабель HDMI
You can’t just take a picture from another site and cut off the bottom.

Me
Wait – everyone calling for kalexanderson to be credited…
That flickr link has the following under the photo:
”Found it on Facebook :)”
Shouldn’t we be calling for attribution to the *original* source???

Ianjulie
The ”Found it on Facebook” just means that someone else made the collage and posted it. The original photos in the collage are all kalexanderson’s. Flickr s

Nofare
Wait a minute – these are Kalexanderson’s photos from Flickr – why didn’t you mention that?

Jag tjuvlyssnar, eftersom jag aldrig vet vad som har hänt utan kommer som bäst sent in i bilden. Jag hittade posten genom att bloggaren länkade upp till min fotoström. Tjuvlyssna är spännande, man får en bild av verkligheten då.