Att lära är att härma

Idag läste jag Jessica Parland von Essens inlägg från Imitation till copy-paste kultur och slogs av några saker, som alla borde ta med sig i sitt sätt att se på lärande:

Hon skriver så här:

För länge sedan vara imitation en ädel konst. Jag avser inte nu det härmande och apande man idkar på scen i underhållningssyfte, utan konsten att efterlikna någon erkänt duktig förebilds alster i tal, skrift eller annan konst. Främst gällde det stil, att kunna bemästra olika stilgrepp på ett kreativt sätt. Skickligt gjorda pasticher och parafraser var uppskattad konst, hedrande för ”offret”, alltså förebilden. Det var hedersbetygelser. Om publiken sedan inte identifierande förebilden bevisade den ju bara hur obildad den var.

Att man lär sig tekniken genom att härma, genom att göra så som andra har gjort tidigare. Det är en pedagogisk vinst med det.

Man började med att kopiera rakt av för att lära sig tekniken, för att sedan mogna i sin egen uttryckskonst och färdighet, så att man kunde ta sig lite större friheter och imitera. Detta gällde som pedagogisk metod i ämne som ämne i sekler. Komplexa saker, som brev och tal med otaliga retoriska element och nivåer, eller tavlor eller kompositioner, analyserades samtidigt som de kopierades. Också det man inte medvetet registrerade lärde man sig av exemplets och upprepningens kraft att intuitivt omfatta som estetiskt eller bra.

Så lärande bygger på kopiering och imitation, utifrån det kan man skapa eget, och bli sin egen, men till en början måste man få kopiera. Egentligen inget nytt, men ändå …

 

3 reaktion på “Att lära är att härma

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Henrik Birkebo

    Så tänker även jag! I mina ämnen – svenska – och engelska – finns det en uppenbar fara att man emellanåt hastar vidare till nästa text med eleverna, nästa uppgift istället för att dröja kvar och låta eleverna göra den lästa texten till sin egen. Det som bland annat talar mot detta sätt att förhålla sig till andras texter och uttryck är multitasking och ett splittrat sinne.

Kommentarer inaktiverade.