månadsarkiv: mars 2012

En animerad film om Creative Commons på svenska

Om du har missat det så har vi på Webbstjärnan idag lanserat en kortfilm som kort och gott förklarar Creative Commons. Den finns att ta del av på Youtube. Eller nedan.

Till stöd finns en PowerPoint som jag fått hjälp av Anki Demred att göra som komplement. Den finns att ta del av här. Bilderna och illustrationerna är gjorda av Jesper Wallerborg (@entapir)

Creativecommons barn

Sprid, kopiera, bearbeta och använd!

Några korta reflektioner kring plagiat och undervisningens syfte

Jag har varit i Sundsvall och pratat om källor, källkritik och Internet för en grupp gymnasielärare. Det är alltid spännande att stanna av och fundera. Idag har mina tankar fastnat kring att hanterar plagiat, och jag vet att det är fel, fult och hemskt att plagiera. Men lättheten i att ”kopiera” gör det till en utmaning. Vad kan vi lära av att härma? Frågan är om vi kan lära utan att kopiera? Utan att härma? Utan att göra lika som de vi beundrar?

Hur ska man förhålla sig att elever plagierar, eller bara klipper och klistrar ihop sitt skolarbete med hjälp av andras arbete, utan att ange de källor som de använder? Kan elever lär sig något på det?

Lite har jag tänkt att Olof Sundins sentens om Wikipedia:

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snararefel på frågan!

Jag har tänkt mycket om svaret på min uppgift redan finns på Internet, skrivet av någon annan kanske det är viktigare att uppgiften handlar om lära sig hitta svaret, eller för mig att formulera en fråga som gör att mina elever kan använda andras svar, andras lösningar för att själva växa, lära sig, få insikter och kunskaper. Allt skapande bygger på andras skapande. Vi lär oss genom att plagiera, härma, bygga vidare på andras idéer. Det är så lärande går till.

Jag tror inte att kraven på eleverna kan vara att de ska skapa allt själva utan att de ska kunna använda andras material och tydligt redogöra för hur de använder andras idéer, material och vara tydliga med vad de själva bidrar med eller inte.

Att fotografera med fisheye – en kort reflektion

Jag älskar fisheyen. Den bjuder in till möjligheter, och samtidigt så utmanar den. Jag har under vintern valt andra objektiv. Av flera skäl mest för att jag vill kontrollera eller snarare avgränsa den del av verklighet som kameran fångar. Det blir så mycket verklighet när man fotograferar stilleben utomhus, och då är det det skönt att kunna styra vad som ska avbildas, i synnerhet när man arbetar ute på vintern, det blir fort kallt när man arbetar med små saker i snön.

Igår kom den fram fisheyen, som är ett extremt vid-vinkel-objektiv, och jag insåg vad jag saknat. Det är möjligheten att gå nära, så att allt förvrängs, förbättras, men samtidigt ger mig möjligheten att sätta in saker i en miljö. Men samtidigt, så betyder det att jag inte lika lätt kan styra vad som kommer med i bilden, vilket i sig kan vara frustrerande. Det är många bilder där fingrar, skor och annat som jag inte tänkt få med dessvärre kommer med, mest pga slarv.

Men med mitt små-pryl-fotografi är det underbart att fisheyen ger mig möjlighet att gå väldigt nära, men bara i motljus eftersom jag inte kan dölja min skugga. Det blir mycket motljus-fotograferande med fisheye. Men det kan man väl leva med i vårsolen

Wikipedia – skolans främsta sociala medium!

Jag behöver bara säga det, använd Wikipedia mer i skolan, vilken resurs. Undersök källan, webblatsen, grotta in er i den. Den är fri att bearbeta, fri att sprida, fri att bygga vidare på.

Jag fick nedanstående infografic i min mejlbox och när jag tittar på den slås jag av några korta fakta som är intressanta.

-studenter använder wikipedia mer än bibliotek…
-99% hamnar på top tio i Googles-page-rank (spännande och intressant, Google + wikipedia = <3 )
- att det fortfarande är så många lärare som förbjuder Wikipedia (73%)…
- wikipedianerna är män (varför?)

Men coolast är att källorna är angiva, lycka, transparens så nu kan jag kolla om det stämmer, vilka källor de använder för att presentera sin världsbild och det kan du också.

Men mitt råd till alla lärare är använd Wikipedia i skolan, lär genom och av Wikipedia, som källa som verktyg för att skapa en källa, för att skapa fakta, för att förstå CC-licenserna, för att samarbeta, för att hitta fakta, för att hantera källor, etc. Men sluta inte där: utan granska Wikipedias världsbild, sajtens värderingar, stämmer de överens med hur sajten byggs upp, fungerar wikipedia på samma sätt i olika språkversioner? Det finns så mycket man kan djupdyka ner i när det kommer till WIkipedia, så gör det och gör det tillsammans med era elever.

Wikipedia
Via: Open-Site.org

Sociala medier i undervisningen – korta reflektioner kring två föreläsningar

Jag har under dagen haft två föreläsningar en om källkritik och digitala medier samt en kring sociala mediers roll i undervisningen. Så här på kvällen vill jag stanna av för att reflektera kring sociala medier och hur pedagoger kan förhålla sig till dem, att vi behöver fundera kring hur tekniken och teknikens funktioner styr oss och vårt beteende. Vi bör vara medvetna om att teknikens syfte och semantik styr vårt sätt att kunna använda den samt hur vi använder den. När de sociala medierna är de pedagogiska verktyg som vi ska använda och när de inte är rätt pedagogiska verktyg.

Jag anser att man behöver titta på de sociala mediernas roll och syfte innan vi väljer vilket vi ska använda för vilket syfte. Den första frågan som varje lärare som vill använda sociala medier i skolan behöver ta ställning till är om en lärare kan ställa krav på att eleverna ska ingå ett avtal med tredje part för att de ska kunna redovisa sitt skolarbete.

Sedan behöver den lärare som vill arbeta med sociala medier fundera kring hur de sociala medierna fungerar för att ta ställning till vad och hur ett socialt medium som Facebook kan eller ska användas. Följande citat tydliggör vår roll i förhållande till ”gratis”:

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Ett pedagogiskt samtal kring sociala medier behöver ha sin utgångspunkt i vad vi kan använda dessa tjänster till samt hur. Vilken är användarnas roll och hur hanterar vi det? Jag tycker personligen att det här väcker många intressanta frågor som en pedagog kan diskutera tillsammans med elever.

Våra realtioner i sociala medier behöver vi prata kring. Vi behöver vara närvarande i de sociala medierna, delta i samtalen, ta samtalen, prata med elever kring hur de värden som vi gemensamt formar vår vardag kring. Det som i skolan kallas värdegrundsfrågor, sociala medier och olika ”fall” är alltid bra utgångspunkter för att prata kring värdegrundsfrågor. Jag tog upp några exempel i min föreläsning.

Sedan tycker jag att vi behöver titta på och fundera kring semantikens roll och hur den styr vårt sätt att vara i dessa sociala medier. Det är frågor som vi kanske inte funderar så mycket på men som styr vårt sätt att samspela med andra i dessa forum. Semantiken spelar roll på gott och ont. Idag har vi en hel Facebook-mänsklighet som ”like-ar” saker, alla som känner till Facebook vet vad det innebär att ”gilla” eller ”like-a”. Har du ställt dig frågan, vad du gillar och om knappen hetat, rekommendera, hade du rekommenderat samma saker som du ”gillar”?

Sedan måste varje pedagog fundera kring hur denna semantik påverkar lärandet och vilken information samt vilka källor som vi tar del av i sociala medier. Jag tycker att diskussionen kring privat och offentlig behöver stuvas om. Vi är inte privata i medier som bygger på att du ska dela och bearbeta andras material. Sociala medier är publiceringsplattformar, där du kan styra mer eller mindre vilka du vill dela information med, men du kan inte alltid styra vem eller vilka som delar din information.

Sociala medier kan fungera som ypperliga verktyg för lärande, för samtal, samarbeten, för att bryta kunskaper tillsammans, reflektera tillsammans, för att dokumentera lärande, för att lära av varandra, men det kräver en pedagogisk tanke och en pedagog som vet hur han eller hon vill använda verktygen samt för vilket syfte, och där tog jag några exempel från min egen undervisning samt från Webbstjärnan, för att belysa hur du kan arbeta med bloggar som pedagogiska verktyg.

Jag hann inte riktigt avsluta, men jag vet att det enda sättet att lära sig att hantera sociala medier är genom att använda, reflektera, och försöka förhålla sig kritiskt. Jag brukar avsluta så, prova, var inte rädda, ge er hän.

Utbildningens syfte glöms bort i diskussionen kring Facebook i skolan

Jag läser Privatlivets helgd av Morrica och hennes reflektioner kring lärare och elevers relationer i sociala medier. Personligen tycker jag att Morrica fångar en spännande fråga i diskussionen kring lärares relation till elever. Hon skriver:

 jag får inte riktigt ihop kopplingen mellan önskan att skydda sin egen integritet med dubbla konton samtidigt som man förväntar sig att eleverna glatt skall koppla sina privata Facebookkonton till ens offentliga och med detta släppa in sin lärare och skolan långt in i sin privata sfär? I synnerhet om möjligheten “att ha koll” är en av orsakerna till att skolan önskar ha denna kontakt. Var blir elevens integritet av? Är inte den minst lika viktig att skydda som lärarens?

Jag vet inte, för mig känns det lite udda om gränsen mellan privat och personlig går på olika ställen för olika personer, men jag anar att man kan se på saken från olika håll?

Jag vet att relationen mellan elever och lärare i sociala medier (läs Facebook) är komplicerad, men varför glöms eleverna bort? Varför pratas det inte om elevers önskan? Vilken rätt har elever att säga nej? Kan de säga nej?

Jag undrar också om argumentet kring ”att ha koll”. Hur ser det ut har skolan rätt att övervaka barnens liv på Facebook? Ska lärare övervaka elevernas agerande på Facebook? Medför möjligheten att övervaka elevers agerande på Facebook att det rätt att lärare göra det?

-Storebror ser dig?

Sedan undrar jag varför rör inte diskussionen kring sociala medier kring frågor om elevers rättigheter, elevers skydd? Varför glömmer vi bort elever i samtalet kring Facebook och att vara personlig? Varför tror vi att elever vill vara personliga med alla sina lärare? Jag tycker att samtalet kring Facebook och sociala medier är smalt, och fokuserat på relationer.

Hur kan Facebook användas för att stärka utbildningens syfte?

Vi behöver lyfta blicken och ställa oss frågan hur och vad ska vi använda de sociala medierna till? Frågan kring Facebook i skolan eller inte måste utgå från en pedagogisk diskussion. Frågan måste vara vilken roll kan Facebook ha inom utbildningen vars syfte enligt lgr11 äratt elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”? Sedan är det viktigt att användningen av Facebook i skolan måste bygga på en respekt för både elever och lärare, samt de värden som skolan ska förmedla.

Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Lgr 11

 

Den uppkopplade generationen – ett hot eller en möjlighet #SEframtid

Jag sitter och läser Jan Kallbergs bok om Framtidens Internet som hot och möjligheter och fastnade i avsnittet som handlar nästa generations internetanvändare där han först beskriver den uppkopplade generationen med följande ord:

Tanken med den uppkopplade generationen är att de kan så mycket mer, har vidare vyer och ser allt vidare än tidigare människor på den här planeten. De har fått gåvan, de har slickat sargen på den heliga vinkalken och de är de smorda.

Men sedan frågar sig om det:

faktiskt kan vara så att den uppkopplade generationen kan vara den mest insnöade generationen någonsin? Genom sociala media, filtrerad information, selektivt informationssökande, exklusiva uppkopplade bekanta som delar preferenser och värderingar byggs en isolerad, enkelspårig och obildad verklighet upp. /…/

 

Tanken med mycket av de tjänster som den uppkopplade generationen återkommande hänger sig åt att utnyttja fångar upp deras preferenser och skräddarsyr tjänster som direkt motsvarar det lagrade valen de gjort tidigare. Det låter underbart. Äntligen kan vi få vad vi vill ha, enbart det vi vill ha och inget hindrar oss från att nås av den information som vi verkligen söker. Problemet är bara att det fungerar som att avla på de dummaste kossorna, efter ett antal generationer får du tämligen konstiga djur.

 

Den uppkopplade generationen kommer om dessa antaganden stämmer att återupprepa vad de redan tycker, de filtrerar bort information som inte passar deras weltanschauungen och syn på verkligheten, de prenumererar på information som är redan designad för att passa deras preferenser och val. Detta gör att de sakteliga glider in i en bekväm, omsluten och välkonfigurerad fiktiv verklighet. Vi blir eremiter i vår egen verklighet när vi låter Internet vara verkligheten – och utestänger den reella verklighet som omger oss.

Ja, hur ser framtiden ut för den kommande generationen och hur påverkar det vårt samhälle. Den uppkopplade generationen och deras världsbild kan vara en utmaning, men samtidigt en möjlighet och kanske är något av båda ”sanningarna” en realitet.

Det vi vet är att tekniken är här och vi måste hantera den. När jag läser om sociala medier och filtering så tänker jag genast. Kunskap! Vi måste sprida kunskap, kring hur sociala medier fungerar, hur filterna styr den information vi tar del av. Vi måste lära ut hur man värderar informationen som sköljs över oss. Skolan, föräldrar måste ta sin roll på allvar att ge en bredd av perspektiv, det är en utmaning, som Jan inte är ensam om att belysa du kan läsa mer om den i Filterbubblan. Frågan vi måste ställa oss är vilken verklighet tar vi del av genom sociala medier, och hur styrs den information som vi tar del av våra tidigare val…

Möjligheterna är  ta del av en mångfald av perspektiv, världsbilder, möjligheter finns ju också på Internet, den möjligheten måste vi kunna erbjuda.

Ta del av .SE:s seminarium kring framtidens internet (del 1 och del 2), där bland annat Jan Kallberg pratar och ikväll är Jan Kallberg gäst hos studiobronx och du kan ta del av hans tankar kring framtidens internet live 17.30

Framtidens Internet möjligheter och hot #seminarium

Imorgon kommer vi på .SE att hålla i ännu två spännande och aktuella evenemang kring frågor som rör Internet. På förmiddagen är jag moderator för ett samtal kring Framtidens Internet hot och möjligheter. Eftermiddagen kommer att handla om Öppen data.

Samtalet kring Internets framtid kommer att ha sin utgångspunkt i Jan Kallbergs bok Framtidens Internet som hot och möjlighet – Ett tjugoårigt perspektiv till år 2030. Det är en spännande skrift som tar ett grepp på framtidens internet i stort och smått.

För att få flera perspektiv på Internets framtid och de hotbilder samt de möjligheter som vi kan se har vi bjudit in en fantastisk panel som ska bryta sina framtidsperspektiv tillsammans med Jan. Det är:

  • Anna Caracolias, som kommer att ge ett perspektiv på framtidens internet utifrån ett mobilt perspektiv.
  • Gustaf Josefsson, en ung framgångsrik entreprenör, VD för Guff Innovation Lab som kommer att ge sitt perspektiv på framtidens internet
  • Anna Kelly som kommer att ge ett perspektiv på framtidens e-samhälle, är expert på e-förvaltning och e-tjänster samt strategier kring dessa.

Jag ser fram emot en livlig diskussion i en väldigt pratglad panel. Publiken som är på plats kommer att ställa frågor på de perspektiv som vår panel belyser, och du kan själv ta del av samtalet live via Stiftelsens kanal på bambuser. Vi startar klockan 9.00.

Efter lunch har vi ett annat seminarium som min kollega Pernilla Rydmark kommer att leda kring öppen data Öppen data öppnar möjligheter. I den panelen ingår:

  • Helena Bengtsson, Sveriges Television, Databasredaktör för SVT Pejl,
  • Peter Krantz, Fristående konsult, Initiativtagare till opengov.se,
  • Magnus Kolsjö, PwC, e-förvaltningsexpert med erfarenhet från politik och praktik,
  • Martin Eriksson, VD Artilect, byggmästare åt openAID.se,
  • Alexander Nilsson, Handläggare VINNOVA, Ansvarig för FOI-satsningar inom IT-användning och tjänster

Jag vet att jag har tänkt hänga kvar även på eftermiddagen för det samtalet också, det sänds också live på Bambuser, så väl mött!

Fånga ljuset – mitt ljus? – en kort reflektion kring mina bilder

Det händer att jag tidigt på morgon tänker: Attans, jag borde gå ut, typ nu för att fånga ljuset. För att fånga ljustet som skapar långa skuggor, ett lätt dis av ljusstrålarna. I mitt fotograferande triggas jag av ljuset som vi möter när solen står lågt, på morgonen, kvällen eller korta vinterdagar.

Holding tight

Holding tight av Kristina Alexanderson

För mig tog det lång tid innan jag insåg hur jag skulle göra för att få fram ljuset, få det att bli just sådär skimrande som det kan vara, jag har alltid trott att det beror på att jag så ofta ligger på marken när jag fotograferar, men inser att det handlar om teknik, kunskap och erfarenhet också. Liksom allt annat blir man bättre av att träna.

På flickrs blogg med inlägget ”hunting the light” inser jag att jag långt ifrån är ensam i den där jakten på ljuset, som vi söker fånga med hjälp av vår kamera. Kolla in, hur andra gör.