Utbildningens syfte glöms bort i diskussionen kring Facebook i skolan

Jag läser Privatlivets helgd av Morrica och hennes reflektioner kring lärare och elevers relationer i sociala medier. Personligen tycker jag att Morrica fångar en spännande fråga i diskussionen kring lärares relation till elever. Hon skriver:

 jag får inte riktigt ihop kopplingen mellan önskan att skydda sin egen integritet med dubbla konton samtidigt som man förväntar sig att eleverna glatt skall koppla sina privata Facebookkonton till ens offentliga och med detta släppa in sin lärare och skolan långt in i sin privata sfär? I synnerhet om möjligheten “att ha koll” är en av orsakerna till att skolan önskar ha denna kontakt. Var blir elevens integritet av? Är inte den minst lika viktig att skydda som lärarens?

Jag vet inte, för mig känns det lite udda om gränsen mellan privat och personlig går på olika ställen för olika personer, men jag anar att man kan se på saken från olika håll?

Jag vet att relationen mellan elever och lärare i sociala medier (läs Facebook) är komplicerad, men varför glöms eleverna bort? Varför pratas det inte om elevers önskan? Vilken rätt har elever att säga nej? Kan de säga nej?

Jag undrar också om argumentet kring ”att ha koll”. Hur ser det ut har skolan rätt att övervaka barnens liv på Facebook? Ska lärare övervaka elevernas agerande på Facebook? Medför möjligheten att övervaka elevers agerande på Facebook att det rätt att lärare göra det?

-Storebror ser dig?

Sedan undrar jag varför rör inte diskussionen kring sociala medier kring frågor om elevers rättigheter, elevers skydd? Varför glömmer vi bort elever i samtalet kring Facebook och att vara personlig? Varför tror vi att elever vill vara personliga med alla sina lärare? Jag tycker att samtalet kring Facebook och sociala medier är smalt, och fokuserat på relationer.

Hur kan Facebook användas för att stärka utbildningens syfte?

Vi behöver lyfta blicken och ställa oss frågan hur och vad ska vi använda de sociala medierna till? Frågan kring Facebook i skolan eller inte måste utgå från en pedagogisk diskussion. Frågan måste vara vilken roll kan Facebook ha inom utbildningen vars syfte enligt lgr11 äratt elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden”? Sedan är det viktigt att användningen av Facebook i skolan måste bygga på en respekt för både elever och lärare, samt de värden som skolan ska förmedla.

Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Lgr 11

 

13 reaktion på “Utbildningens syfte glöms bort i diskussionen kring Facebook i skolan

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Stefan Pålsson

  3. Pingback: Maria Nordmark

  4. Pingback: Roslagslinks

  5. Pingback: cecilia Nilsson

  6. Pingback: Annika Aspling

  7. Pingback: Morrica

  8. Pingback: Christer Holmqvist

  9. Morrica

    Du formulerar den superviktiga frågan:

    Varför glöms eleven bort?

    Jag har alltid hållit elevernas integritet som en av de viktigaste nycklarna till framgångsrikt lärande. Den elev som känner ständig oro för att jag som lärare inte bara snokar i utan rätt som det är exponerar elevens privata sfär långt innanför de gränser eleven själv dragit upp har svårt att koncentrera sig på annat, tänker jag.

  10. Pingback: ett.se

  11. Peter Granholm

    Bra reaktion!

    Givetvis är det helt fel att elever skall ”tvingas” släppa in sin arbetsplats till ett forum eleven använder, i första hand, för sin privata svär. Då jag inte är i skolvärlden så visste jag inte ens om företeelsen. Så jag, som it-konsult, är minst sagt överraskad då jag läser detta. Som att tvinga ens anställda att bli vän med sitt företag för att jag som chef bestämt så? (Och om man inte addar så riskerar man att bli illa sedd som en bakåtsträvare eller bråkstake?)

    Detta klavertramp kan bara ha en orsak, som jag ser det: Okunskap och omognad samt en viss frustration över att inte lättanvända system finns inom skolan.

    Skolvärlden måste, liksom företag, skydda och hålla ihop sin kommunikation. Detta kan man göra med rätt verktyg. Förstår att här råder förvirring och missförstånd kring system som redan finns (likt Fronter) men att det, när mognaden är högre, kommer att finnas i framtiden. Vinsten är helt enkelt så uppenbar så investeringar görs, tror jag.

    Till dessa kan sedan eleverna koppla sig på olika sätt efter eget val. Vill eleven absolut kommunicera via Facebook, skall den kunna göra det, och informationen skall kunna flöda sömlöst. Vill andra få meddelanden till sin epost så reglerar de det via en inställning i sin profil, osv. Men viss kommunikation, som är av sådan typ att det bör hållas ”internt” inom skolan, syns t ex enbart i elevens egen personportal. Om jag förstått det rätt så är Fronter inte ämnat att vara detta allmänna ”projektkommunikationsverktyg”? Därför finns det utrymme för andra lösningar för elevportaler som integreras med lärplattformar likt Fronter eller motsvarande. Eleven och skolan måste komma överens om hur de skall interagera. Skolan måste tillhandahålla plattformarna med kanaler till andra samtida kommunikationsval. Att kräva att eleven skall ansluta sitt privata Facebook-konto kan inte ses vara annat än ett pinsamt feltänkt pga okunskap? JAG skulle vägra, om jag var i den sitsen. Varför? Det behöver jag faktiskt inte motivera. Sunt förnuft och litet integritetstänk borde räcka och släcka alla diskussioner, tycker jag.

    Alltså: Skolan måste mogna och se sin roll och sitt ansvar. De betyder att man t ex på ett nationellt plan skaffar en ”plattform” för hela skolväsendet. Där ingår moderna kommunikationslösningar där gemensamt data inte adderas i onödan utan dokument ligger i dokumenthanteringssystem (istället för att skickas runt likt bilagor i e-postlösningar). Gillar man Facebooks lösning så finns det liknande professionella system där kommunikation går att kontrollera liksom integriteten skyddas. Givetvis är detta inte gratis. Det är en investering likt de investeringar företag i övrigt gör för att nå en effektiv och skyddad kommunikation. Och tar vi frågan ytterligare ett steg så avgränsar man inte detta till enbart skola utan ser det som en nationell kommunikationsportal dit man har personlig tillgång via sitt medborgarkonto (är inte uppdaterad i hur det är i Sverige idag men i Finland är man en bra bit på väg http://www.suomi.fi/suomifi/svenska/index.html)

    Men att, från skolans sida, infiltrera sig i elevernas privatliv genom att adda dem via Facebook, vars enda affärsidé är att kartlägga personers vanor och köpbeteenden..? *suck*

  12. Pingback: Elisabeth Landström

Kommentarer inaktiverade.