Att fotografera med fisheye – en kort reflektion

Jag älskar fisheyen. Den bjuder in till möjligheter, och samtidigt så utmanar den. Jag har under vintern valt andra objektiv. Av flera skäl mest för att jag vill kontrollera eller snarare avgränsa den del av verklighet som kameran fångar. Det blir så mycket verklighet när man fotograferar stilleben utomhus, och då är det det skönt att kunna styra vad som ska avbildas, i synnerhet när man arbetar ute på vintern, det blir fort kallt när man arbetar med små saker i snön.

Igår kom den fram fisheyen, som är ett extremt vid-vinkel-objektiv, och jag insåg vad jag saknat. Det är möjligheten att gå nära, så att allt förvrängs, förbättras, men samtidigt ger mig möjligheten att sätta in saker i en miljö. Men samtidigt, så betyder det att jag inte lika lätt kan styra vad som kommer med i bilden, vilket i sig kan vara frustrerande. Det är många bilder där fingrar, skor och annat som jag inte tänkt få med dessvärre kommer med, mest pga slarv.

Men med mitt små-pryl-fotografi är det underbart att fisheyen ger mig möjlighet att gå väldigt nära, men bara i motljus eftersom jag inte kan dölja min skugga. Det blir mycket motljus-fotograferande med fisheye. Men det kan man väl leva med i vårsolen