Intertextualitet, fan-fiction, mina fotografier och några reflektioner

Det här är ett inlägget är de tankar som Camilla Lindskoug tweet om att genom mina bilder introducera begreppet intertextualitet för sina elever. Det här mina reflektioner kring mitt fotoprojekt kring att arbeta med Star Wars figurer i allmänhet och Stormtroopers i synnerhet. Men också hur jag förhåller mig till andras texter, bilder genom mina bilder.

Mina bilder – ett exempel på lärande

Jag brukar använda mina bilder som ett konkret exempel på hur lärande går till. Mina bilder, mitt val av kamera och teknik kan illustrera hur lärande kan se ut. Hur utveckling sker genom övning. Det är bara att titta på mina första försök och jämför med de senaste (samma stövlar, samma skor, samma omgivning), sedan kan du ta egentligen vilken bild däremellan för att se vad som händer. Men det är en annan ingång. Det här inlägget har sitt ursprung i ett samtal med Camilla kring hur hon med en av mina bilder tänkte sig att öppna en lektion kring begreppet intertextualitet. En spännande tanke, att min bild där Troopern prövar skor skulle hamna någon annanstans. Historien bakom bilden är att den är en beställingsbild, till en kollega som skulle gifta sig. Hon hade förälskat sig i en tidig version av Troopern i Barbie-skor, det finns tidigare, det finns senare, jag tycks återkomma  till samma situation, skorna och troopern som provar. När kollegan visade sin förälskelse öppet så valde jag att göra en ny version, ett plagiat (!?), en kopia av bilden  till henne, eller ska jag kalla det en ny version? Den nya versionen är gjord med mer kunskap, med bättre ljussättning, men historien är densamme och idén om att ta en Stormtrooper bort från det som vi vanligtvis förknippar dem med. Kan en Stormtrooper ha rosa högklackade skor? Och om de har de vad händer då? Vilka normer utmanar det? Kan en soldat ha högklackat och rosa? Vad är manligt? Vad är kvinnligt?

Bilden finns i olika versioner…

I mina bilder, i mitt foto återkommer gärna till samma berättelser eller samma motiv. Det är historier som berör mig, saker som jag vill berätta om och om igen. Jag vet att långt ifrån alla ser de berättelser, som jag vill berätta och långt ifrån alla förstår att jag skildrar något annat än en lego-gubbe och en Hasbroleksak.

Att kalla sig själv eller sitt fotografi för postmodernt, känns konstigt, men jag är ett barn av min tid och som litteraturvetare har jag alltid tyckt om det är begreppet intertexualitet. I korthet innebär intertextualitet att texter, litterära går i dialog med andra litterära texter. Intertextualitet innebär att texten/författare blinkar åt den bildade läsaren det finns mer här att se. Det finns fler lager med text i texten, det kan vara genom citat, genom allusioner, metaforer liknelser som kommer igen.

Fan-fiction

Den tydligaste referensen som finns i mina Stormtrooper bilder är att de är ett fan-fiction projekt. Att jag som Star Wars intresserad, eller som en del av Star Wars-generationen har skapat en serie bilder som bygger på dess film-karaktärer. Jag  bygger vidare på Star Wars historien och skapar en egen berättelse eller ett eget avsnitt. Fast det är också en tydlig blinkning till Toy Story och leksakernas hemliga värld. De har ett liv när vi inte ser, när vi ägnar oss åt annat, åt livet.

Stormtrooper – huvudkaraktären

I mina bilder är fan-fiction en tydlig del. Jag vill skildra en annan sida av Stormtrooper-karaktärerna. I ursprungsberättelsen är de i mina ögon ganska platta figurer: soldater, s.k. kanon-mat, som egentligen inte fyller någon funktion, annat än att vara just kanon-mat, och söka efter droids. Jag har lyft ut dem för att göra dem till huvudpersoner i mina berättelser. Jag bygger alltså mina bilder på att betraktaren har och känner till vad en Stormtrooper är, en soldat som strider på Rymdimperiets sida. Jag blinkar åt betraktaren och säger: Är detta din bild av en Stormtrooper? Vad gör en Stormtrooper på fritiden? Kan de ha barn? Har de känslor? Kan de uttrycka känslor?

Jag har dock insett att alla som tycker om mina bilder har inte ens sett eller ens förstått storheten med Stjärnornas krig, och det är spännande. Jag har dessutom funderat mycket kring vilken roll Brownings Ordinary men har spelat för mitt val av motiv.

Alla mina bilder som bygger på Star Wars har en koppling till filmen Stjärnornas krig från 1977. I och med att jag har valt att använda en känd karaktär, och placera dem i en ny miljö är inget nytt utan här sållar mina bilder sig till en tradition som är stark inom litteratur och konst. Det är inte collage, och det är inte citat. Men om ni läser t.ex. Eva Ströms dikt Törnrosa så ser ni att hon gör samma sak, genom sin dikt placerar hon tar sagans Törnrosa i en ny situation, en ny miljö, i en ny tid. Lite av det söker jag också göra med mina bilder.

Performance lifestile

Men jag alluderar även på andra texter vid sidan av George Lukas, Star Wars filmer. Jag kan inte låta bli. Jag skulle kunna ta fram massor med exempel, men väljer att visa på två. Ett exempel är Performance lifestile, som startade i en reflekterande text kring ett inlägg om kaffe, sociala medier och bilder som vi delar och kommunicerar med. Allt det förenades med myten om Narcissus i en bild. Jag förväntar mig inte att läsaren ska se alla dessa referenser, men jag leker med dessa ledtrådar och bygger upp bilder så och det finns ledtrådar som ger betraktaren hintar. Allt det brukar kallas intertextualitet.

The usual suspects

Ett annat exempel på hur en bild går i dialog med andra texter är bilden som heter I think it’s number two, den är en ren kopia, kanske ett plagiat eller en ny version av en scen från The Usual Suspects och en av de mest avgörande scenerna i den filmen. De som sett filmen ska känna igen sig. Och tänka åh… i det fallet vill jag att referensen ska vara tydlig, men för de som inte har referenserna ser förhoppningsvis annat, en bild, som de gillar eller inte, en historia, en berättelse om sig själv, om mig eller någon annat.

Nu då?

Frågan som du kan ställa sig är om du som betraktare ska se allt detta? Det kan jag inte svara på, men jag kan säga att texten, i mitt fall bilden ofta har flera lager och du som betraktare, eller den som ska närma dig texten måste våga titta närmare, undersöka flera aspekter och kanske låta din upplevelse av bilden ta tid, fundera kring vad bilden berättar för dig, kanske inte fundera så mycket kring vad jag vill berätta, men ibland kan det vara roligt att fundera på…

Du behöver närma dig bilderna på samma sätt som du närmar dig texter och ställa frågor kring bilden. Vad föreställer den? Vad heter bilden? Varför heter den så? Och vad vill egentligen fotografen säga? Ju fler frågor du ställer ju mer kommer du att se, förstå. Det är i sig en rolig lek, ibland svår. Ställ frågorna och sök svaren i bilden, våga tro…

7 reaktion på “Intertextualitet, fan-fiction, mina fotografier och några reflektioner

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Camilla Lindskoug

  3. Magda

    Då och då ser jag på dina bilder. De är fantastiska och väcker en rad funderingar och tankar. Många skratt och insikter. Kopplingar. Tack!

  4. itmamman

    Tack! Jag är ingen Star wars-fan men jag tycker mycket om dina bilder. Ser uttrycken i dem. Tack för att jag har fått se dig fotografera, höra dig prata om dina motiv och nu höra dina tankar om det.

  5. Anette Therén

    Hej Kristina

    Jag har tittat på dina bilder i många omgångar och tycker att de är helt geniala, speciellt i en genus-kontext men också för de många andra referenserna.

    Jag skulle väldigt gärna försöka arrangera någon sorts utställning med dina bilder i Östergötland så att fler får se dem och publiken får uppleva dem live. Tycker de är för bra för att stanna bara på skärmen. Tror du att det skulle vara intressant?

    Vänliga hälsningar
    Anette Therén

Kommentarer inaktiverade.