Dagsarkiv: 28 juli 2012

Är att skärmdumpa – ett sorts fotografi eller är det bara en kopia (ett plagiat)?

Via PetaPixel tar jag del av Jon Rafman spännande foto-projekt 9 eyes.com. I korthet innebär hans fotoprojekt att Jon genom Google Street View tar han skärmdumpar på platser i Street View. Hans metod är att titta igenom bildmaterialet och sedan välja ut bilder som han tar skärmdumpar på platser som fångast av Googles kameror. Ett projekt som han i en artikel i Independent beskriver med följande ord:

”There’s also an excitement in possibly being the first person to ever gaze upon a scene,” Rafman says, sounding for a moment like Cecil Rhodes. He describes his project as a poor relation of the Romantic quest: ”A virtual search for the sublime.”

Personligen fascineras jag av flera saker, och ställer mig flera frågor kring hans sätt att arbeta, vad innebär fotografi på Internet? Är en skärmdump ett sätt att fotografera, i Jon Rafmans projekt kan man säga att det blir det, eftersom han reser genom Google Street View med syftet att finna de bilder som talar till honom och till oss. Vad är skapande? Vad är fotografi? Vad är mitt skapande? Är Jon fotografen eller är det Google?

Kolla in hans tumblr, den är hur cool som helst.

Var går gränsen, när blir min skärmdump, ett eget skapande, och när är den bara en ren kopia, ett rent plagiat av någon annans bild. Är han skapare, eller är han bara den som tar sig tid att se? För att sedan dokumentera? Och blir det konst först om man är den förste som gör detta? Alla andra som kommer efter gör bara billiga plagiat?

Om jag förstår artikeln i Independent rätt så finns det ett visst mått av crowd-sourcing bakom detta sätt att arbeta:

 But when the images he’d collected went viral online, he began to take submissions from other users, too. Some had collected images of prostitutes at work, others presented car accidents, even dead bodies left by the side of the road – and, presumably, ignored by Google’s drivers.

Det får mig än en gång fundera kring hur vi ser på artisten, skaparen, som en ensam, person som skapar utifrån sin egen fantasi. Min upplevelse är att skapande sker i sammanhang, tillsammans med andra och det är genom att ta del av andras intryck, upplevelser som vi växer som människor och skapare. Vi behöver samarbeta.

Men det som jag tycker är mest spännande är hur han beskriver sig själv, som en artist på Internet:

As might be expected of an artist whose medium is the internet, Rafman found an enthusiastic following for his work not in any one city, but online. ”I’m not known in Montreal as a famous international artist,” he says. ”I’m famous with Tumblr kids; they’re my demographic.”