Att leka med lego, som flicka och som vuxen

Jag tycker om lego, kanske skulle jag kunna säga att jag älskar lego. Har alltid gjort, och kommer troligen alltid göra. Det tog lång tid innan jag såg att ”lego-gubbarna” som jag lekte med var män, i uniform, i hattar, i kepsar, i hjälmar och att det saknas kvinnor/barn. Men som barn minns jag inta att jag saknade det, eftersom barbie fanns, dockor fanns och erbjöd andra lekar. Mer ointressanta [åtminstone för mig] som handlade om att ”sköta barn” eller ”sköta sitt yttre”. Jag ville jobba, jag ville vara någon och det blev jag genom lego, genom att jag fick konstruera, köra bilar, genom att jag fick skapa, vara kreativ.

Jag såg det aldrig som att jag var tvungen att vara man för att vara det, för gubbarna och klossarna och gubbarna var lika mycket mina som någon annans.

Jag leker med lego även som vuxen, men idag är leksaken mer komplicerad, men jag undrar om det beror på att jag som vuxit upp, lärt mig problematisera. Se på världen fyllt med genus och idag undrar jag liksom Malins Ströman var finns de kvinnliga förebilderna, och jag kan även undra varför de är så ”stereotypa”?Jag kan undra varför jag tycker att de kvinnliga stereotyperna är tråkiga, och främst skildras som några som ägnar sig åt att vårda sitt yttre eller sin publik. Jag vet inte, men jag har liksom många andra svårt för  uppdelningen mellan ”pojk-” och ”flickleksakerna” mellan de rosa hyllorna och de coola actionhyllorna.

Jag skulle att det handlade om leken som leksakerna erbjuder. Leksakerna bör svara på frågan: vilken lek jag vill leka? och inte vilket kön jag tillhör. Jag vill leka pirat, jag vill bygga, skapa och konstruera och jag vill ha fart och fläkt…

Jag vill att mitt val av lego som leksak handlar om den lek som erbjuds, och att jag i den leken tillåts vara människa …

3 reaktion på “Att leka med lego, som flicka och som vuxen

  1. Pingback: malin ströman

  2. Pingback: Helena Roth

  3. Pingback: Barnverket

Kommentarer inaktiverade.