Dagsarkiv: 28 oktober 2012

Varför vill Facebook att jag granskar något som de redan vet?

Jag har länge, ända sedan jag startade mitt Facebook konto haft ett ambivalent förhållningssätt till Facebook, av många skäl och min ambivalens har också ändrats över tiden. Till en början handlade det om att bilden av en värde på Facebook ofta förknippades med hur många vänner man har på Facebook.

Sedan handlade det om det vi är ”privata” på Facebook eller inte. Jag tycker inte att vi kan vara privata på en arena som är en annonsplattform, allt vi skriver, allt vi delar har funktionen att tydligt koppla ihop mig med potentiella försäljare, med annonser som passar mina behov, medvetna eller omedvetna.

Samtidigt tycker jag om de möjligheter som Facebook innebär, och förstår jag de som vill använda Facebook för att hålla kontakt med personliga vänner. Men privat kan vi inte kalla det som sker på Facebook.

Min Ambivalens handlar också om denna marknadsföring som sker i tid och otid på radion (SR) eller tidningar (Aftonbladet mfl). för Facebook , med argument som att ”alla” eller ”väldigt många” eller en majoritet redan är på Facebook, då kan vi nå våra läsare/våra lyssnare via Facebook. De behöver bara logga in på Facebook så kan vi nå de som vill prata med oss/ som är intresserade av vårt innehåll. Men Facebook är inte en plattform som delar allt du gör till alla de som gillar det du gör, ca 16% av dina vänner ser en av dina statusuppdateringar. Jag når kanske 16% av de som gillar min ”fan-page” på Facebook, jag har inte följt upp siffrorna. Algoritmen som styr vilka uppdateringar du får ta del av beror på ditt agerande på Facebook, vad du gillat tidigare, vilket innehåll som dina vänner/fanpages delar etc.

Möjligheterna finns men styrs av Facebook, vi är alla facebooks användare, det är inte mina ”fan” det är Facebooks användare, mina vänner är också facebooksanvändare.

I fredags när jag loggade in väckte Facebook än en gång min ambivalens. Jag loggar in och i huvudet på min ”vägg” så står följande:

Jag ska granska mitt mobilnummer och se till att det är rätt, varför? Facebook vet att det är mitt mobilnummer, inte för att jag har skrivit in det, utan för att de genom sin app, samlat in den datan om mig. Mitt mobilnummer – det är inte hemligt, men det är mitt. Det finns på Eniro, och det är sökbart på nätet. En sak som jag vet är att jag inte vill ha det kopplat till min profil på Facebook. Och jag har inte tänkt ”granska” review” det, för att se till att det är rätt, av flera skäl, men jag vet att Facebook vet att det är rätt, för jag vet att numret är hämtat via min mobil och den Facebook-app som jag använder, jag brukar säga att det är kostnaden för att använda Facebooks-app gratis.

Facebook är inte min plattform, den är facebooks, och min data i mobilen, har jag genom avtalet, som jag inte läst tillräckligt väl samtyckt till att facebook får hämta, men jag tänker inte medge till att numret stämmer, eftersom jag vet att Facebook redan vet att det stämmer, och jag tänker inte lämna ut fler nummer, eller lägga det offentligt. Jag har en tid undrat över hur min data säljs/får användas av samarbetspartners, och när jag kommer att få facebooks relateras reklam-banners, eller sms i min telefon, troligen är det redan här, jag har bara inte förstått att jag godkänt den ändringen av avtalet.

Samtidigt använder jag Facebook dagligen, för att hålla kontakt med mina vänner, min familj, och med mitt nätverk, men min ambivalens till Facebook tycks bestå…

Ska vi lära barn att hantera ”copyright”?

Lessig #ind12 by K.Alexanderson CC (by)

Det var en av många frågor som ställdes till Lawrence Lessig i tisdags förmiddag på Internetdagarna. Lawrence Lessig är en av de fäderna till Creative Commons. Under sitt key-note-anförande pratade Lessig om upphovsrätten/copyrighten måste justeras för en tid där Internet finns, och fungera så att barn inte kriminaliseras genom sitt agerande på Internet, genom att de remixar, delar och skapar utifrån andras skapande. Ett argumentet som Lessig framförde var att en förändring av upphovsrätten behövs för att den ska fungera så att 15-åring kan förstå den.

Med bakgrund av detta var det intressant att få Lessig svar på frågan om och eventuellt hans insikter om eller hur upphovsrätt/copyright ska läras ut till barn.

copyright-hacking by entapir (Jesper Wallerborg) cc (by)

Svaret som vi fick var, att det inte är upphovsrätt som ska läras ut, utan förståelse och kunskap om konstnärernas kunskaper och deras arbete. Istället för att lära ut ”lag” så bör vi lära ut en förståelse för den arbetsinsats som konstnärerna lagt ner för att skapa ett verk. Lessig menade att detta kunde ske genom att låta elever arbeta med att skapa parafraser, försöka att skapa ett eget ”konstnärligt verk” med utgångspunkt i en konstnärs verk. Jag förstod det så att elever/barn/ungdomar kan lära sig att förstå Pollocks storhet och hans arbetsinsats genom att inom ramen för skolan göra en egen Pollock. Genom att söka skapa ett eget konstnärligt verk så kommer eleverna förstå att det kräver mycket arbete och en rejäl insats, och då kommer eleverna också utveckla en förståelse och respekt för den arbetsinsats som finns bakom andras skapande.

Jag tror att lärande sker genom imitation, genom att härma, och jag tror att elever/barn/ungdomar kan få insikt om hur mycket arbete som ligger bakom ett verk genom att själva söka skapa en kopia. Jag tror också att barn genom insikten om den arbetsinsats som ligger bakom ett verk lär sig respektera konstnärens kunskaper. Sedan behöver vi lära ut att de ska erkänna upphovsmannen.

Jag instämmer i Lessigs slutsats att upphovsrätten behöver fungera för barn där Internet är en naturlig del. Jag instämmer också i att skolan kan lära ut respekt för andras skapande. Jag tycker att barn ska få sprida sina parafraser, sina försök, de ska lära sig vara stolta över sitt skapande och stolt få sprida de förebilder som de har för sitt lärande, och det kan inte alltid ske i med den lagstiftning som finns, och i förhållande till det behöver skolan lära ut de grundläggande reglerna som finns kring upphovsrätten, åtminstone så länge lagstiftningen inte revideras för en vardag där Internet är en naturlig del i skolan och vardagen.

Du kan ta del av Lessigs keynote via Youtube, eller här nedan.