månadsarkiv: november 2012

Tänk om alla förlag använde Creative Commons…

Webbstjärnan har vi under två veckors tid väntat på svar på frågan om elever får publicera bokomslag på bokbloggar eller inte. När vi inledde arbetet så hade vi en föreställning om att det skulle vara ganska enkelt och att vi skulle få svaret att det går nog bra…

Vi tänkte att det finns en gemensam standard eftersom det på många förlags webbplatser finns omslagsbilder som fritt får användas i redaktionell text. På Semic står det följande:

Observera att pressbilderna bara får publiceras i samband med redaktionell text om respektive bok!

Till lärare finns det till och med en lärarhandledning om romanen Bronsdolken som de kan ladda ner, men hur är det med omslagsbilderna och räknas elevers texter/recensioner kring böcker som redaktionell text? Det framgår inte, och det var den frågan som vi på Webbstjärnan ställde oss. Vilka svar fick vi?

Svaret vi fick är att det inte är så enkelt, och att alla förlag gör olika. Läs inlägget: Bokomslag på bloggen- vad får vi publicera?.  Att det finns många intressenter. Personligen tycker jag att svaret från Bonniersförlagens svar är mest spännande:

Det är inte tillåtet att publicera omslagen, utan att först fråga formgivaren om lov. Däremot får man, enligt Bonnier, fotografera av boken – exempelvis när den ligger på ett bord eller när någon håller i den – och använda det materialet fritt. Skillnaden är att man då återger ”boken som bok”, och inte omslaget (verket) som sådant.

Jag tänker bara, tänk om alla förlag använde Creative Commons som verktyg för att sprida sina omslag på webben, så mycket enklare det skulle vara. Då skulle elever fritt kunna använda omslagsbilderna. Ett härligt exempel på användning av en Creative Commons bild på ett omslag är Pelle Stens berättelse om ”från höstsemester till bokomslag” om hur bilder under Creative Commons kan komma till användning. Eller tänk om det i svensk upphovsrättslagstiftning fanns ”fair use”, då skulle omslagsbilderna få användas…

Till min stora lycka insåg vi dock att Bonniers hade ett samarbete med Wikimedia och att en del av deras författarbilder delas fritt på Wikimedia Commons under en Creative Commons licens, mer sånt önskar jag av jultomten.

Sex eller sju saker som vi behöver lära elever om sociala medier

Jag läste Edudemics bloggpost ”6 thing to teach students about social media”  och det slog mig att detta är viktigt att sprida. 6 saker som du behöver lära dina elever om sociala medier:

1. Online Reputation:

One of the best things teacher can teach students about is how to manage your online reputation. An online reputation can effectively keep high school students from landing a good job during school. More and more employers do a quick search on Google before making a decision regarding potential employees. Students should understand that what they put on the Internet is out there for the public, unless it is properly protected.

Naturligtvis behöver vi lära eleverna att det som de gör på nätet påverkar hur andra ser på dem. Att det som du skiver, delar kommer att kopplas till dig och det är bra att fundera kring vilket avtryck som vi vill ge. Vi behöver vara medvetna om att våra framtida arbetsgivare kommer att Googla oss. Kanske kommer dina elever liksom en av mina lärarvänner få ägna en del av din anställningsintervju åt att berätta varför det finns en Facebook-grupp skapad till din ära.

2. Privacy:

Teach students the importance of maintaining a professional public appearance online, and show them how to use the privacy settings on popular social networks to keep personal things private to your inner circle. Protecting your privacy can mean the difference between an unintentionally posted, inappropriate photo being leaked online and keeping it private before your can delete it.

Lär dina elever vikten av integritetsproblematiken online. Vikten av att ta del av villkoren på de olika sociala medietjänster som används samt hur och var man ställer in vad och hur man delar med andra. Fundera kring vad som du ska dela och vad som är privat. Jag tycker också att en viktig del är att lära eleverna mer om data-mining och hur sociala medie-tjänster lever på vår data och hur de använder den för att sälja annonser. Men prata också om säkerhet – lösenord, inställningar etc

3. Keep Connections:

While students may not understand it now, their classmates and teammates may become a valuable connection down the road. Encourage your students to connect with one another on social media, and to stay connected even after they stop going to school with one another.

Lär dina elever vikten av att hålla sina nätverk vid liv, dina klasskamrater är delar av ett nätverk som kan hjälpa och stötta dig i framtiden.

4. Establish Your Expertise:

If students know what they want to do with the rest of their life, they can begin, even now, establishing themselves in their field. Encourage your students to start blogging about their passion and getting involved in that online community. You never know what opportunities that may open for you down the road.

Uppmuntra dina elever att utveckla och visa upp sin expertis genom att de bloggar om det, eller vlogar (video-bloggar) om det. Kanske kan du liksom jag imponeras av en kollegas elever över söndagskaffet, när du ser vilken samhällssatir som han skapat med hjälp av tekniken, samt hur han använder Internet för att sprida sina kunskaper och sina åsikter. Hans satir av idol är värd att ta del av.

5. Use it to Your Advantage:

Aside from these benefits, there are also monetary benefits of being Internet savvy. College students can find the cheapest used textbooks online. Teach them where to find these and how much money it will save them when they enroll in school/

Att dina elever har kunskaper om Internet, och hur Internet fungerar bör de sedan kunna använda för många fördelar, för att hitta de bästa erbjudandena, både monetära såväl som ickemonetära

6. Stay Updated:

Staying current on new trends will help you get ahead of the crowd and show that you are a go-getter and on top of new things. Staying updated will keep you from falling behind the times, which seem to change very quickly in an online world.

Vikten att fortsätta vara nyfiken och lära elever omvärldsbevaka för att hålla sig uppdaterad, är en kunskap som inte är att föringa.

Stormtroopers varför då?

Jag fick frågan för inte så länge sedan: Varför är Stormtroopers så populära? Vad är så tilldragande med dem?

are you here, why?

Ärligt talat så kan jag inte prata för någon annan än mig själv, och jag vet inte om jag tycker att de är tilldragande. De är ju inte speciellt snygga, men jag vet att jag är väldigt förtjust i hjälmen och formen på hjälmen. Välavvägd, balanserad och mjuk i formen. Jag tycker också om att det inte går att säga om personen bakom hjälmen är glad, arg, ledsen, förtvivlad eller likgiltig. Med en hjälm framför ansiktet ser vi inga känslor. Ett riktigt pokerfajs. I hjälmen finns utmaningen, kan betraktaren se, känna, uppleva att en plast-leksak är mänsklig, med hjälm kan eller ens förmår att visa känslor? Kan jag lura mig själv, kan jag lura betraktaren med hjälp av min kamera.

Jag dras till Stormtroopern av andra skäl också: att det är en manlig figur, som ägnar sig åt  att var soldat. Jag dras till dem för att de tillhör eller arbetar för den mörka sidan, samtidigt tror jag att de är ”vanliga människor”. I mina ögon är de ganska löjliga figurer hämtade från Star Wars sagan, min minnesbild är att de lyckas aldrig träffa, eller är särskilt effektiva, eller pricksäkra.

Sedan finns det ännu en sak som jag tycker om, och det är historien om Stormtroopers hjälmen och George Lukas, den om upphovsintrånget och vem som har rätt till kostymen. Vem som har rätt att använda dräkten, tjäna pengar på repliker… och tillverka den. Sedan ska jag väl säga att jag dras till skorna också…

Klassbloggen – en möjlighet att följa barnens vardag i skolan

Dagarna går så fort, men det finns intryck som består. Den tredje dagen på Internetdagarna hade jag äran att moderera en session kring den öppna skolan och vem som efterfrågar den. I panelen satt Johan Ronnestam och Eva Lilliestierna. Båda två var lysande och gav personliga och insiktsfulla perspektiv på skolan och Internet i skolan.

Johan pratade om vikten av att ha aktuell teknik, att våga byta, våga se nya möjligheter, att inte låsa sig vid ett system. Eva rörde alla besökare och mig fullständigt genom sin berättelse om hur hon arbetat med sina elever. Hon presenterade sig själv och sin relation till datorer på följande sätt:

Min relation med datorer och internet var långtifrån lättsam. Jag kunde nog skriva ett mail och skicka det, men definitivt inte bifoga något. Kort sagt: Jag gillade inte datorer. Jag hade faktiskt rykte om mig på skolan att det räckte med att jag kom in i ett rum så strejkade datamaskiner. Med det utgångsläget kändes det knappast självklart att starta en blogg.

Men efter tjat från hennes dotter, en av mina underbara kollegor så bestämde sig Eva för att delat i Webbstjärnan och skapade en klassblogg tillsammans med sina elever och ta in Evas ord när hon beskriver sin och elevernas relation till sitt skolarbete med följande ord:

Tänk er lyckan när de första bilderna hamnade där de skulle, när den första länkningen funkade, att lyckas lägga in en filmsnutt med ljud. Det är fantastiskt att lära sig saker som man trott varit omöjligt.

Jag var omåttligt stolt och tvingade alla i bekantskapskretsen att lotsas av mig genom sidorna i vår blogg.

Jag blev nog till och med lite asocial under en period, satt hemma på helger och kvällar och fixade med vår sida. Min man gick omkring därhemma och muttrade: internet connecting people! Men det var ju så himla roligt! Och det var inte bara jag som tyckte det utan även barnen, deras föräldrar och deras släktingar.

Ungarna var otroligt stolta när de hade skrivit och ritat eller fotat något som de kunde lägga ut på bloggen. De började tänka blogg i alla olika sammanhang och påminde om att kameran skulle med varje gång vi gjorde något kul. Mitt i en aktivitet kunde någon säga; det här ska jag skriva om på bloggen.

Så ska det vara att arbeta med Internet i skolan, att arbeta med skolarbete i skolan. I Evas ord skiner det av stolthet, en lärares stolthet, och sedan fångar hon barnens stolthet och samt hur den sammansvetsade föräldrarna.

Något som överraskade oss var gensvaret vi fick från föräldrar och anhöriga. Helt otroligt! Jag tror att vi fick från februari till början av juni, alltså fyra månader, nästan 300 kommentarer. Mammor och pappor, deras far- och morföräldrar, kusiner, mostrar och morbröder alla möjliga lämnade kommentarer och glada tillrop. De kände väl att de nu hade möjlighet att följa barnens vardag i skolan.

Jag önskar att alla, och då menar jag alla skulle kunna få möjlighet att ta del av Evas berättelse, om klassbloggen, om skolarbetet, om deras arbete. Möjligheten finns genom att du tar del av vår gerilla-sändning från Internetdagarna. Se längst ner eller klicka på länken till Bambuser, men du kan också läsa Evas egna ord om sitt arbete, för nedan finns Evas presentation (som jag har fått tillstånd att publicera.)

Eva ä snel åocså jälpsam ho ä gråhåri .

Eva ä bra som lärare och ho ser te at vi jör vårat jobb

Eva ä tjöti och snäl sköji och roli och ho hitar på så roliga saker heja heja Eva.

 

Så presenterade några av mina skolbarn mig på vår blogg. Själv så skulle jag vilja presentera mig så här:

Jag heter Eva Lilliestierna och arbetar på en liten skola utanför Mariestad i Västergötland. Den lilla byn som skolan ligger i heter Tidavad och vi har 100 barn från förskoleklass till åk 6. Själv är jag klasslärare i en åk 1-2.

 

Att jag står här idag är ett under av mod. Jag menar alltså anledningen till att jag står här. Att jag vågade starta en klassblogg med mina barn.

Det var väl inget tänker ni, men för mig så var det faktiskt det. Min relation med datorer och internet var långtifrån lättsam. Jag kunde nog skriva ett mail och skicka det, men definitivt inte bifoga något. Kort sagt: Jag gillade inte datorer. Jag hade faktiskt rykte om mig på skolan att det räckte med att jag kom in i ett rum så strejkade datamaskiner. Med det utgångsläget kändes det knappast självklart att starta en blogg.

Det var min dotter (hon jobbar på .SE) som la ner timmar på att övertala sin mamma i början på det här året. Hon fick det att låta så enkelt och lovade att ställa upp med support. Nu visade det sig att Webbstjärnan ställde upp med all support man ville ha, men det visste jag ju inte då. Vad jag däremot visste var att jag skulle bli tvungen att ställa de simplaste och mest korkade frågor man kunde tänka sig.

I det här skedet såg jag nog bara en stor vinst med en klassblogg och det var att det antagligen skulle sporra en del elever till att komma igång och skriva lite mer. Jag hade några som tyckte att det var väldigt jobbigt och helst ville göra så lite som möjligt. Så det var nog detta som fick mig att ta steget. Att det sen skulle ge så otroligt mycket mer det hade jag inte en aning om då. Och att jag själv skulle tycka att det var så roligt…..det hade jag ju aldrig trott.

Nåväl var jag övertygad och då återstod det för mig att få min kollega med på noterna också. Det visade sig vara väldigt enkelt. Konstigt att den yngre generationen är så orädd av sig. Hon var ju också långt ifrån någon datanörd, men det bekymrade inte henne. Så då var det bestämt!

Tänk er lyckan när de första bilderna hamnade där de skulle, när den första länkningen funkade, att lyckas lägga in en filmsnutt med ljud. Det är fantastiskt att lära sig saker som man trott varit omöjligt.

Jag var omåttligt stolt och tvingade alla i bekantskapskretsen att lotsas av mig genom sidorna i vår blogg.

Jag blev nog till och med lite asocial under en period, satt hemma på helger och kvällar och fixade med vår sida. Min man gick omkring därhemma och muttrade: internet connecting people! Men det var ju så himla roligt! Och det var inte bara jag som tyckte det utan även barnen, deras föräldrar och deras släktingar.

Ungarna var otroligt stolta när de hade skrivit och ritat eller fotat något som de kunde lägga ut på bloggen. De började tänka blogg i alla olika sammanhang och påminde om att kameran skulle med varje gång vi gjorde något kul. Mitt i en aktivitet kunde någon säga; det här ska jag skriva om på bloggen.

En person på skolan som jag vet uppskattade vår blogg väldigt mycket var vår kock. Han är mycket uppskattad av barnen för att han lagar så god mat och självklart ville de skriva om honom. Våran kok heter Peter, han ä den bästa koken., Jag tror jag sprengs av Peters goa mat, och andra liknade kommentarer gjorde förstås honom till en av våra trogna supportrar.

Jag vet att även hela hans bekantskapskets fick stå ut med guidning genom våra sidor.

Något som överraskade oss var gensvaret vi fick från föräldrar och anhöriga. Helt otroligt! Jag tror att vi fick från februari till början av juni, alltså fyra månader, nästan 300 kommentarer. Mammor och pappor, deras far- och morföräldrar, kusiner, mostrar och morbröder alla möjliga lämnade kommentarer och glada tillrop. De kände väl att de nu hade möjlighet att följa barnens vardag i skolan.

Redan några månader efter att vi startat så började föräldrarna komma med förslag att vi skulle kunna förbättra sidan så att den blev mer lättillgänglig för dem att läsa. Många kom också och uttryckte sin glädje över att äntligen kunna följa med på allt som barnen gjorde i skolan. Det är ju så att många glömmer vad som hänt under dagen när de kommer hem på kvällen.

Jag tror att deras engagemang, föräldrarnas alltså, kom sig av att barnen var så himla stolta över sin blogg. Och att de var det, berodde säkert på att vi lärare var så himla stolta. Vi hade alla fått något gemensamt som vi arbetade kring.

Naturligtvis sporrade själva tävlingen ganska mycket också men egentligen kom det först på slutet. Vi trodde ju inte att vi skulle gå vidare.

Jag har haft många klasser men jag har aldrig tidigare känt att pedagoger, barn och föräldrar varit ett så´nt starkt team som alla strävat mot ett gemensamt mål. Nämligen vinst i Webbstjärnan.

 

Jag är tjänstledig från skolan i år men vet att klassen kommer fortsätta med sin blogg. Dessutom är det två lärare till på skolan som allvarligt funderar på att börja.

På vår vänskola i nästa lilla by, är det också flera som är intresserade och däribland förskoleklassen.

Man får verkligen säga att det spridit sig som ringar på vattnet.

Ytterligare ett plus med bloggadet var att i våras när vi skulle lämna in vår kvalitetsredovisning hänvisade vi bara till vår sida. Varsågoda alla som är intresserade av vad vi gjort. Gå in på tidavadsbarn.se, där står allt.

Det kändes otroligt skönt att slippa lägga tid på den dokumentationen kan jag säga!!

Vi vet ju, alla vi som jobbar i skolan, att det är tillräckligt mycket av den varan ändå.

I april månad blev det riktigt spännande när det hade gjorts två gallringar och vi fortfarande var kvar i tävlingen. Jag fick rapporter från barnen att det ibland var lite svårt att sova eftersom det killade så i magen. Och det gjorde det på mig också. Jag fick nypa mig för att förstå att det faktiskt var sant. Vi i lilla Tidavad skulle åka till den stora kungliga huvudstaden och kanske vinna ett pris.

Vad var det som var så bra med vår blogg??

Vi tittade förstås på många av de andra lagen och tyckte att alla bidrag var väldigt proffsiga. Mycket snitsigare än vårt. Men kanske var det glädjen med arbetet som lyste igenom. Jag vet fortfarande inte.

I alla fall så slutade det med att jag och min kollega fick ta med oss två sjuåringar och åka x-2000 till Stockholm. Det var inga problem, rektor betalade gärna. Det var ju jättebra reklam för skolan!

Väl i Stockholm så vann vi allmänhetens pris, tack vare våra engagerade föräldrar, plus priset för att vi blivit nominerade. Men framför allt så vann vi all den ära som det innebar att ha kommit så långt i tävlingen som de nybörjare vi var.

Vinstpengarna finns fortfarande kvar men jag vet att klassen planerar en spännande resa nu i höst.

 

Tack för att ni har lyssnat, men nu tror jag att ni är mätta på mig och på tal om att vara mätt så ska jag be att få avsluta med några visdomsord från en sjuåring som jag satt bredvid i matsalen en gång.

Han hade ganska mycket mat kvar på tallriken och jag undrade om han inte skulle äta upp. Han svarade: hä när ja ä mätter så är jag mätter. Dä ä me mek som ena resväska. Dä ä så möe en vill ha å en plöckar på å plöckar på. Å sän går´nte löcket på. Å så ä dä mä mek öj, när ja ä mätter så ä jag mätter.

Kloka ord eller hur?

Tack för mig!

Citaträtten och upphovsrätt – spännande och utmanande svårt

H is for Homage H is for Homage by Wrote CC (by, nc)

Jag har följt diskussionen kring uppsättningen av Fursten. Argumenten kring intrång eller inte och tycker att det är spännande och intressant. I synnerhet om hur man ska se på Malin Lagerlöf citat ur Per Anderssons bok om Stenbeck. I sin essä Konsten att stjäla en bok till teatern på DN-kultur skriver Andersson:

Citaträtten, som är den viktigaste inskränkningen i upphovsrätten, går ju ut på att man får använda material ur ett upphovsrättsskyddat verk för att belysa, diskutera, kritisera osv. Grundkravet på ett korrekt citat är, förstås, att man talar om att det är ett citat och uppger källan.

 

Just precis det som Malin Lagerlöf och Uppsala stadsteater inte gör; de tar material ur min bok och utger det för att vara deras. Det är inte citat, det är textstöld.

Men även här kommer Susin Lindblom med en precisering:

”Malin Lagerlöf har i sin pjäs framför allt använt citaträtten för att citera huvudkaraktärens egna uttalanden.”

 

Det tog mig många läsningar att förstå hennes elastiska

tanke.

Susin Lindblom menar att när Malin Lagerlöf använder sig av Jan Stenbecks repliker ur min bok, då citerar hon inte min bok utan hon citerar Jan Stenbeck.

På samma sätt som hon menar att när Malin Lagerlöf använder sig av större och mindre delar av min bok, mina tolkningar och mitt berättande, då är det inte mitt upphovsrättsskyddade verk hon använder utan den verklighet det skildrar och verkligheten kan ju inte skyddas av upphovsrätten.

Jag tycker att det är spännande med citaträtten, och hur den får användas och inte användas. Naturligtvis ska Andersson anges som källa, och refereras till, annars kanske vi inte kan hävda citaträtten, men vi kanske ska se avsaknaden av referens som ett utslag av vår tid och den tid som vi är en del av, på gott och ont. Mycket av de kulturella uttryck som vi tar del av är remixer, eller ”sampling” eller intertextuella referenser, sk. intertextualitet.

Jag tycker att det är bra att Andersson hävdar sin rätt, att bli erkänd. Det ska han självklart bli men det jag undrar över om han i och med att hävda sin upphovsrätt, också menar att han har rättigheter i förhållande till Lagerlöfs verk? Ska han får bestämma om, när, var och hur verket får framföras? Eller vad innebär hans krav:

Detta började med att jag ville ha rättmätigt erkännande och ersättning för det unika material pjäsen ”Fursten” har knyckt ur min bok.

Naturligtvis ska hans verk erkännas, men vad är en rimlig ersättning och är han medskapare eller en källa? Och om han som källa ska ha ersättning, ska då vi andra som använder källor utan att ange vilka de är också riskera att får ersättningskrav på oss om vi använder dem utan att ange vilka våra källor är.

Skärmdump från Mathias Klang- research, copyright and Creative Commons

Frågan vi måste ställa oss är vad får vi göra med källor? Hur får vi använda dem och hur får vi använda andras skapande i vårt eget skapande? Upphovsrättens syfte kan inte vara att lägga hinder för andras skapande utan för att uppmuntra och stimulera kulturella uttryck.

Klok, klokare och klokast – om lärande av @itmamman

Jag har just tittat igenom Christina Löfvings presentation från Bokmässan. Jag vill verkligen tipsa om det. Så titta, lyssna på henne och inspireras av hennes insikter, hennes klokskap. I synnerhet i hur du ser på lärande, styrs du av en talanginställning eller en steg för steg inställning… Utmana dig själv, dina elever och lärandet i ditt arbete. Christina är en viktig förebild och du bör lyssna på hennes föreläsning om sociala medier i skolan, undervisningen

The star of today (Christina Löfving) Av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Christina har i veckan också tilldelats Guldäpplejuryns särsilda pris för sina pedagogiska insatser.

Kräver skapande originalitet och autenticitet?

Fick tips om senaste avsnittet av Nya Vågen och deras program som gick den 31 oktober som handlar om plagiat och upphovsrätt. Samtalet utgår från det dramatiska verket Fursten, som Malin Lagerlöf skrivit och som Uppsala stadsteater satt upp. Malin Lagerlöf använder i sitt manus delar av Per Andersson biografi, utan att ange hans verk som källa. Diskussionen har pågått på DN-kultur om upphovsrättsintrång, en intressant debatt kring upphovsrätten och vikten av att bli erkänd. Om ett citat kan vara ett citat utan att det anges, om biografiska texter uppnår verkshöjd etc. Värd att ta del av, läs på DN. Konsten att stjäla en bok till teatern och Verkligheten är inte upphovsrättsskyddad

I nya vågen fortsätter diskussionen och de tar även upp andra exempel som det om Johan Jönsson, en poet som bland annat pratar om att sampla andras verk i sina dikter.

Johan Jönsson diktsamling Livdikt inleds med att han samplar ett avsnitt ur en radiodokumentär som Marie Lundström har gjort. Det är spännande att ta del av Marie Lundströms reaktion kring Jönssons diktsamling. Hon berättar att hon blir upprörd, smickrad och sköljs över av en känslostorm, när hon inser att inledningstexten till Jönssons diktsamling är en kopia av de ord som sägs i den dokumentär som hon redigerat. När Johan Jönsson tillfrågas om användningen av avsnittet från Lundströms dokumentär  som säger han att när han hittade formuleringen så tyckte han att det var en perfekt början till hans bok, och sedan berättar han om sitt intresse att sampla, andras text. Han beskriver det som oproblematiskt, och han säger: ”jag ber aldrig om lov,/…/ för språket tillhör oss alla”. Marie Lundström menar att hon inte tycker att Johan Jönsson borde inleda sin diktsamling med ett samplat avsnitt från hennes dokumentär för hon ”förväntar sig en annan initaialkraft hos en poet än att sno två minuter ur ett program, för det förklenar hans egen insats.”

Johan Jönsson svarar på detta: ”Jaha, jag har aldrig gjort anspråk på någon särskild originalitet eller autenticitet tvärtom så brukar jag sätta sånt i spel bland annat genom sån här dubblering och bejakande av dubblering av samplade partier”

Det spännande i Marie Lundströms uttalande är hennes sätt att se på skapande, att det är ”förklenande att sno två minuter ur någon annans program”. Jag tänker att det är en hyllning, ett bevis på hur mycket arbete och vilken insats som poeten gjort genom att hitta just de rätta orden, som inte är Marie Lundströms utan en sköterska som berättar om  vad som sker när man dör. Jag vill också mena att det är sammanhanget som avgör hur orden kommer till rätta, men Lundström menar att Jönsson borde ha frågat henne innan han använder hennes arbete. Jag tänker också givetvis på intertextualitet, och att poeten blinkar till din belästa läsare… något självklart och naturligt i den post-modernistiska kontexten. Men det är likväl ett intrång om verket som det refereras till har en upphovsrätt.

I samtalet efter reportage ställs intressanta frågor kring t.ex. vem som har upphovsrätt i en intervjusitutaion, om det är den som blir intervjuad eller den som intervjuar. Det finns tydlig ett rättsfall kring en artikel efter JAs-kraschen mellan Aftonbladet och Expressen som säger att det är den som gjort det ”stora arbetet som har upphovsrätten till intervjusituationen” den som fäst den vid papper, den som först fått orden tryckta…

I Nya vågen närmar de sig flera av de frågor som är svåra med upphovsrätt, att det inte är idéerna som är skyddade utan utformningen av idéer som är skyddad. Men som vanligt kommer man inte fram till att det finns några enkla svar, utan att olika fall är unika och bedöms var och en för sig. Men att det är svårt att veta vad som är ok och inte…

Erkännande enligt Creative Commons


Jag har försökt att förklara, jag har försökt att visa, jag har skrivit om det. Vi har även texter på Creative Commons webbplats om hur man gör.

Tillslut valde vi på Webbstjärnan och Creative Commons att göra en film, som förklarar hur du gör. En del två till vår film som heter introduktion till Creative Commons. Den ligger på Youtube, är illustrerad av Jesper Wallerborg @entapir och filmade av Göran Thorén. Min uppmaning till dig är att ta del av den, sprid den, bearbeta den, remixa den, öva, titta och lär och använd och pröva med andras innehåll, visa på möjligheterna med Creative Commons.

Om du vill ha en grundläggande duvning i Creative Commons så kan du alltid ta del av del 1 igen, om inte annat nedan. Som komplement till filmen finns en illustration som du kan ladda ner.