Dagsarkiv: 03 november 2012

Klok, klokare och klokast – om lärande av @itmamman

Jag har just tittat igenom Christina Löfvings presentation från Bokmässan. Jag vill verkligen tipsa om det. Så titta, lyssna på henne och inspireras av hennes insikter, hennes klokskap. I synnerhet i hur du ser på lärande, styrs du av en talanginställning eller en steg för steg inställning… Utmana dig själv, dina elever och lärandet i ditt arbete. Christina är en viktig förebild och du bör lyssna på hennes föreläsning om sociala medier i skolan, undervisningen

The star of today (Christina Löfving) Av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Christina har i veckan också tilldelats Guldäpplejuryns särsilda pris för sina pedagogiska insatser.

Kräver skapande originalitet och autenticitet?

Fick tips om senaste avsnittet av Nya Vågen och deras program som gick den 31 oktober som handlar om plagiat och upphovsrätt. Samtalet utgår från det dramatiska verket Fursten, som Malin Lagerlöf skrivit och som Uppsala stadsteater satt upp. Malin Lagerlöf använder i sitt manus delar av Per Andersson biografi, utan att ange hans verk som källa. Diskussionen har pågått på DN-kultur om upphovsrättsintrång, en intressant debatt kring upphovsrätten och vikten av att bli erkänd. Om ett citat kan vara ett citat utan att det anges, om biografiska texter uppnår verkshöjd etc. Värd att ta del av, läs på DN. Konsten att stjäla en bok till teatern och Verkligheten är inte upphovsrättsskyddad

I nya vågen fortsätter diskussionen och de tar även upp andra exempel som det om Johan Jönsson, en poet som bland annat pratar om att sampla andras verk i sina dikter.

Johan Jönsson diktsamling Livdikt inleds med att han samplar ett avsnitt ur en radiodokumentär som Marie Lundström har gjort. Det är spännande att ta del av Marie Lundströms reaktion kring Jönssons diktsamling. Hon berättar att hon blir upprörd, smickrad och sköljs över av en känslostorm, när hon inser att inledningstexten till Jönssons diktsamling är en kopia av de ord som sägs i den dokumentär som hon redigerat. När Johan Jönsson tillfrågas om användningen av avsnittet från Lundströms dokumentär  som säger han att när han hittade formuleringen så tyckte han att det var en perfekt början till hans bok, och sedan berättar han om sitt intresse att sampla, andras text. Han beskriver det som oproblematiskt, och han säger: ”jag ber aldrig om lov,/…/ för språket tillhör oss alla”. Marie Lundström menar att hon inte tycker att Johan Jönsson borde inleda sin diktsamling med ett samplat avsnitt från hennes dokumentär för hon ”förväntar sig en annan initaialkraft hos en poet än att sno två minuter ur ett program, för det förklenar hans egen insats.”

Johan Jönsson svarar på detta: ”Jaha, jag har aldrig gjort anspråk på någon särskild originalitet eller autenticitet tvärtom så brukar jag sätta sånt i spel bland annat genom sån här dubblering och bejakande av dubblering av samplade partier”

Det spännande i Marie Lundströms uttalande är hennes sätt att se på skapande, att det är ”förklenande att sno två minuter ur någon annans program”. Jag tänker att det är en hyllning, ett bevis på hur mycket arbete och vilken insats som poeten gjort genom att hitta just de rätta orden, som inte är Marie Lundströms utan en sköterska som berättar om  vad som sker när man dör. Jag vill också mena att det är sammanhanget som avgör hur orden kommer till rätta, men Lundström menar att Jönsson borde ha frågat henne innan han använder hennes arbete. Jag tänker också givetvis på intertextualitet, och att poeten blinkar till din belästa läsare… något självklart och naturligt i den post-modernistiska kontexten. Men det är likväl ett intrång om verket som det refereras till har en upphovsrätt.

I samtalet efter reportage ställs intressanta frågor kring t.ex. vem som har upphovsrätt i en intervjusitutaion, om det är den som blir intervjuad eller den som intervjuar. Det finns tydlig ett rättsfall kring en artikel efter JAs-kraschen mellan Aftonbladet och Expressen som säger att det är den som gjort det ”stora arbetet som har upphovsrätten till intervjusituationen” den som fäst den vid papper, den som först fått orden tryckta…

I Nya vågen närmar de sig flera av de frågor som är svåra med upphovsrätt, att det inte är idéerna som är skyddade utan utformningen av idéer som är skyddad. Men som vanligt kommer man inte fram till att det finns några enkla svar, utan att olika fall är unika och bedöms var och en för sig. Men att det är svårt att veta vad som är ok och inte…