Citaträtten och upphovsrätt – spännande och utmanande svårt

H is for Homage H is for Homage by Wrote CC (by, nc)

Jag har följt diskussionen kring uppsättningen av Fursten. Argumenten kring intrång eller inte och tycker att det är spännande och intressant. I synnerhet om hur man ska se på Malin Lagerlöf citat ur Per Anderssons bok om Stenbeck. I sin essä Konsten att stjäla en bok till teatern på DN-kultur skriver Andersson:

Citaträtten, som är den viktigaste inskränkningen i upphovsrätten, går ju ut på att man får använda material ur ett upphovsrättsskyddat verk för att belysa, diskutera, kritisera osv. Grundkravet på ett korrekt citat är, förstås, att man talar om att det är ett citat och uppger källan.

 

Just precis det som Malin Lagerlöf och Uppsala stadsteater inte gör; de tar material ur min bok och utger det för att vara deras. Det är inte citat, det är textstöld.

Men även här kommer Susin Lindblom med en precisering:

”Malin Lagerlöf har i sin pjäs framför allt använt citaträtten för att citera huvudkaraktärens egna uttalanden.”

 

Det tog mig många läsningar att förstå hennes elastiska

tanke.

Susin Lindblom menar att när Malin Lagerlöf använder sig av Jan Stenbecks repliker ur min bok, då citerar hon inte min bok utan hon citerar Jan Stenbeck.

På samma sätt som hon menar att när Malin Lagerlöf använder sig av större och mindre delar av min bok, mina tolkningar och mitt berättande, då är det inte mitt upphovsrättsskyddade verk hon använder utan den verklighet det skildrar och verkligheten kan ju inte skyddas av upphovsrätten.

Jag tycker att det är spännande med citaträtten, och hur den får användas och inte användas. Naturligtvis ska Andersson anges som källa, och refereras till, annars kanske vi inte kan hävda citaträtten, men vi kanske ska se avsaknaden av referens som ett utslag av vår tid och den tid som vi är en del av, på gott och ont. Mycket av de kulturella uttryck som vi tar del av är remixer, eller ”sampling” eller intertextuella referenser, sk. intertextualitet.

Jag tycker att det är bra att Andersson hävdar sin rätt, att bli erkänd. Det ska han självklart bli men det jag undrar över om han i och med att hävda sin upphovsrätt, också menar att han har rättigheter i förhållande till Lagerlöfs verk? Ska han får bestämma om, när, var och hur verket får framföras? Eller vad innebär hans krav:

Detta började med att jag ville ha rättmätigt erkännande och ersättning för det unika material pjäsen ”Fursten” har knyckt ur min bok.

Naturligtvis ska hans verk erkännas, men vad är en rimlig ersättning och är han medskapare eller en källa? Och om han som källa ska ha ersättning, ska då vi andra som använder källor utan att ange vilka de är också riskera att får ersättningskrav på oss om vi använder dem utan att ange vilka våra källor är.

Skärmdump från Mathias Klang- research, copyright and Creative Commons

Frågan vi måste ställa oss är vad får vi göra med källor? Hur får vi använda dem och hur får vi använda andras skapande i vårt eget skapande? Upphovsrättens syfte kan inte vara att lägga hinder för andras skapande utan för att uppmuntra och stimulera kulturella uttryck.

9 reaktion på “Citaträtten och upphovsrätt – spännande och utmanande svårt

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Ellen

  3. Pingback: annostman

  4. Elisabeth

    Du lyfter en högaktuell fråga som bara blir, som jag upplever det, alltmer komplex och mångfacetterad. Att vara noggrann med källor tycker jag är oerhört viktigt, men var går gränsen för att vara nyskapande. Inte helt lätt idag. Hoppas detta inlägg får mycket respons, vore väldigt intressant att följa diskussionen.

  5. Pingback: KristinaAlexanderson

  6. Pingback: Birgitta Wikström

  7. Pingback: Anders Wockatz

  8. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.