Hanterar du stressen att ständigt behöva vara duktig – som @martinfernstrom?

Jag frågade Martin Fernström om han kunde tänka sig att bidra med en text för att hjälpa lärare att hantera nedlåtande kommentarer från kollegor. Det som vi har valt att kalla för skol-jante. En inställning som handlar som kanske kan sammanfattas med orden: ”du ska inte tro dig vara någon”. Martin är lärare på Årstaskolan, en grym lärare som jag beundrar mycket och till min stora lycka sa Martin:

-Javisst, det gör jag gärna.

I fredags hade Matin skrivit klart sin text ”Lasses Requiem över duktigheten”. En text som är så underbar, så fylld av goda råd och som säger så mycket om hur det är att vara lärare, hur det är att hantera läraryrket. Martin skriver:

Det står mig långt upp i halsen att göra ett av Sveriges mest fantastiska/otacksamma/mest givande och kreativa/slitigaste yrken så gott jag bara kan medan valfri politiker med klädsam dialekt men utan pedagogisk utbildning , som utgjuter sig över att jag inte är duktig nog. Jag är inte duktig.

Och sedan följer Martin upp det med följande ord:

Jag är en innovatör och kreatör. Jag är mentor och uppfostrare. Jag är till och med en ganska bra förebild för mina elever och andra i vissa lägen. Jag är prisbelönt. Mina elever når goda resultat och når ibland ett förändrat lärande. Jag är prisbelönt. Men vid min skandinaviska näve knuten i min luddfyllda ficka, jag är inte duktig. Jag är trött småbarnsförälder, notoriskt disträ, nörd och vresig ibland också. Det tänker jag fortsätta vara åtminstone så länge som min son är liten. Sedan bara förälder. Men inte duktig. Glöm det.

Duktig är ett trubbigt ord som innefattar att göra rätt, odefinierbart rätt.

Martins text Lasses Requiem över duktigheten är stark, full med passion, med vilja och ett driv att lärare är viktiga, betydelsefulla och behöver våga… Läs hans text, ta del av hans ord och fundera på hans ord, om de kan vägleda dig…

Våga…

Personligen är det för mig en text som är lika stark som Taylor Malis dikt What Teachers make och jag kommer att läsa Martins text om och om igen, för den säger så mycket om lärarskapet.