Dagsarkiv: 25 juni 2013

Har jag hackat Star Wars universum?

thx for helping me

thx for helping me

I ett mejl om mina bilder, om mina leksaksbilder, ska jag väl tillägga fick jag en rad frågor. Frågor som handlade om bilderna och tankarna bakom bilderna, men också om mina bilder i förhållande till det universum som de lånat figurerna från – Star Wars. Bland frågorna fanns en som jag stannande upp vid och har sedan funderat mycket kring. Det är frågan:

The universe of Star Wars has been embraced primarily by boys. Is this why you hacked it, turned it into something else by the poetry of your images?

Det finns mycket i frågan som jag smickras av, men också förvånas av. Är Star Wars universumet främst omfamnat av pojkar/män? Jag som alltid sett Star Wars som en del av mitt vardag, en del av min verklighet, en del av den populärkultur som jag tog av som barn, ungdom och vuxen, en del av den kultur som mina barn tar del av. Är Star Wars något som pojkar främst omfamnat och jag är en hackare som förändrar detta universum med mina bilder…

När jag frågar barnen om jag skildrar Star Wars säger de ”men det där ju inte Star Wars” och de menar att jag något annat, det är kanske ett hack, men det känns märkligt. Allt jag gjort är att ha lagt in vardagen, livet och kanske en och annan känsla till de bilder som hämtat karaktärer från Star Wars universum.

För att svara på frågan: Nej, jag har inte hackat Star Wars för att det är ett manligt universum, utan för att det är en kultur som jag känner igen och som jag känner att jag har en relation till.

Blir verkligheten ”mindre verklig” genom en kamera?

Jag läser inlägget ”Is Smartphone Photography Killing Our Memories and Experiences?” som handlar om hur vi i avgörande ögonblick söker dokumentera dem med hjälp av våra smart-phones-kameror. Kolla in filmen:

Frågan som ställs om kameran förstärker vår upplevelse och hjälper oss att minnas dem bättre eller om de distanserar oss i de ögonblick som vi upplever, så vi inte upplever utan bara ägnar oss åt att dokumentera.

Frågan är intressant, men jag undrar lite över den och om vi skapar ett problem som inte finns, för om vi tittar på den yrkeskår vars arbete är att berätta, dokumentera om viktiga händelser genom olika medieformer som: text, film eller bild vi kanske kan fråga dem om de upplever verkligheten som mindre, eller om de minns händelser sämre för att han/hon använder teknik för att uppleva, dokumentera händelsen? Dödade tekniken deras minnen eller deras upplevelser?

Så fort det är ”allmänheten”, eller var mans egendom att kunna göra samma sak så blir det ett problem, eller snarare ett potentiellt problem. Vi kanske upplever verkligheten ”mindre”, vi kanske ägnar oss mer åt att dokumentera den för att imponera på andra, vi kanske ”dödar” våra minnen genom att vi dokumenterar det som sker, men om det är så lär vi inte veta skillnaden för att det blir  normen och i och med det också så vi kommer uppleva verkligheten och minnas den.