Blir verkligheten ”mindre verklig” genom en kamera?

Jag läser inlägget ”Is Smartphone Photography Killing Our Memories and Experiences?” som handlar om hur vi i avgörande ögonblick söker dokumentera dem med hjälp av våra smart-phones-kameror. Kolla in filmen:

Frågan som ställs om kameran förstärker vår upplevelse och hjälper oss att minnas dem bättre eller om de distanserar oss i de ögonblick som vi upplever, så vi inte upplever utan bara ägnar oss åt att dokumentera.

Frågan är intressant, men jag undrar lite över den och om vi skapar ett problem som inte finns, för om vi tittar på den yrkeskår vars arbete är att berätta, dokumentera om viktiga händelser genom olika medieformer som: text, film eller bild vi kanske kan fråga dem om de upplever verkligheten som mindre, eller om de minns händelser sämre för att han/hon använder teknik för att uppleva, dokumentera händelsen? Dödade tekniken deras minnen eller deras upplevelser?

Så fort det är ”allmänheten”, eller var mans egendom att kunna göra samma sak så blir det ett problem, eller snarare ett potentiellt problem. Vi kanske upplever verkligheten ”mindre”, vi kanske ägnar oss mer åt att dokumentera den för att imponera på andra, vi kanske ”dödar” våra minnen genom att vi dokumenterar det som sker, men om det är så lär vi inte veta skillnaden för att det blir  normen och i och med det också så vi kommer uppleva verkligheten och minnas den.