månadsarkiv: juli 2013

Webbstjärnan hjälper dig med att arbeta mer medvetet med Internet i skolan

I mitt arbete på Webbstjärnan får jag möjligheten att hjälpa lärare igång, med ett arbete för att få deras elever att bli mer medvetna Internetanvändare. Och jag tänker att det kanske kan behövas när jag hör Mary Meeker, som pratar om trender på Internet.

Det är spännande att statistik som att antalet Internetanvändare växer, och sedan är statistiken kring hur användandet av Internet ser ut väldigt intressant. Att det blir mer och mer mobilt, att vi anammar ”the tablet” (läsplattan) som plattform. I hennes trender är det mycket som jag känner igen från skolan, många arbetar med ipads, men det finns också intressanta aspekter som tas upp som följande citat, som på ett tydligt sätt visar hur Internet förändrats:

1993 sa Joe Louis ”On the Internet nobody knows you’re a dog” som 2013 har blivit ”On the Internet, everybody knows you’re a dog”. Spännande utveckling, men det innebär också att det ställs mer krav på oss som Internetanvändare att fundera på hur vi vill framstå, att vara medveten som Internetanvändare.

Sedan slås jag av det som Mary Meeker säger om trenden att vi delar mer bilder, video, ljud och data, det bygger på en inställning: ”om jag hjälper dig, så hjälper du mig och vi hjälper alla tillsammans andra.”

Jag tänker ofta att det är just den inställning som som driver mitt arbete i Webbstjärnan om vi hjälper dig, så hjälper du oss och tillsammans så gör vi gott för skolan. Det vi vill att lärare tillsammans med sina elever ska uppnå är att bli mer medvetna användare av Internet, för alla vet om du är en ”hund”. Men jag slås också av trenden att vi delar mer bilder, mer rörlig bild och ljud, hur påverkar det förmågan att skriva, att

Webbstjärnan drar igång igen den 14 augusti kl 11.00 och om du vill så hjälper vi dig igång (gör en intresseanmälan). Vi har också massor med utbildningar från Boden i norr till Ystad i söder, kring hur man kan arbeta med att publicera skolarbete på Internet, alla är kostnadsfria.

 

 

 

Erkänner du upphovsmannen när du använder Creative Commons licensierade bilder?

Enligt Foters infografik (se nedan) är det bara 10% av de som använder CC-licensierade bilder som gör det. Tillhör du dem?

Om inte så kan du lätt åtgärda det genom att ta del av Foters infografik och/eller vår film som vi gjorde för Webbstjärnan förra hösten.

När jag pratar om Creative Commons så återkommer många till att ett korrekt erkännande kräver så mycket av den som ska använda bilden. Det tar emot att berätta vad bilden heter, det tar emot att säga vad fotografen heter och det tar emot att berätta vilken licens som bilden har. Men det går ofta snabbare än att fotografera bilden själv och om vi som använder andras bilder inte gör det, vad händer då?

Jag funderar mycket kring hur det urholkar viljan att använda licenserna, när de som använder ens bilder inte ens vill berätta att det är jag som tagit bilden.
Creative Commons Photos

How To Attribute Creative Commons Photos by Foter

 

Varför är det så svårt att tycka om sig själv på bild?

Jag fotograferar just nu i och med projektet Ser du mig mycket människor, skapar bilder av människor som jag känner och personer som jag inte alls känner och ofta väldigt ofta möter jag ett avståndstagande från den som jag fotograferat när jag ska visa resultatet, eller visa bilderna. Jag känner igen mig och är på många sätt likadan när jag tittar på mina egna bilder av mig själv.

Jag har funderat mycket på varför vi inte tycker om den bild som ett fotografi ger av oss. Samt när vi lär oss att se på bilder av oss själva så kritiskt och skeptiskt. Ibland undrar jag om det beror på att vi tror att kameran likt spegeln ska fånga det som vi ser?

När jag inledde mitt självporträttsprojekt ”Ser du mig” så var det bland annat med en tanke om att  jag skulle bli bättre på att acceptera bilden av mig själv, lära mig tycka om att se mig själv på bild. Jag tänkte att jag skulle lära mig att tycka om mig själv på bild, och tanken var att när jag kommer gör det så kommer kanske jag att kunna få andra att tycka om de bilder som jag tar på dem…  Naivt, jag inser det.

Lite mer än ett halvår in på mitt andra 365-projekt (självporträtten på Serdumig.se) så inser jag att jag inte alls har lärt mig tycka om mig själv på bild, men jag har lärt mig andra saker, som hur jag kan ta självporträtt, jag har lärt mig en del om att berätta med mig själv som motiv. Jag tror att jag fått en och annan insikt om om varför jag inte tycker om andras bilder av mig. Jag brukar förklara det med att jag har svårt för de berättelser som andra med sina bilder berättar om mig. Att en annans bild är inte stämmer överens med min berättelse om mig. Eller så är det som någon sa: de flesta har ingen tanke bakom de bilder som de tar.

Att ta självporträtt och vara sin egen modell har också fått mig att fundera mycket kring vad ett självporträtt är och varför ”selfie-trenden” väcker så starka känslor. Diskussionen kring att att de som fotograferar sig själva lider av narcissism eller att jag skulle bära en bild av att jag verkligen tycker att jag är värd att beskåda. Jag tror inte att jag lider av det ena eller anser det andra, jag skapar bilder, försöker berätta berättelser, kommunicera med kameran som min penna. Jag använder mig själv som modell i brist på andra, i sökande efter det som jag vill berätta med just de här bilderna.

Men projektet kring Ser du mig har också fått mig att fundera mycket kring: När lär vi oss att tycka illa om den bild som andra skildrar av oss? När och varför är det så svårt att tycka om sig själv på bild är frågor som jag brottas med och kommer att brottas med under resten av 2013.

Varför är det så svårt att tycka om sig själv på bild?