Att dela lika – låter bra – lite besvärligt är det.,… eller?

I mitt senaste 365-projekt lade jag den 15 oktober upp två bilder som ofrånkomligt kan till Creative Commons villkor, dels med bilden Inga bearbetningar (på Ser du mig?) och bilden dela lika som jag lade på flickr.

I kommentaren från en av mina vänner på flickr får jag följande reflektion kring bilden:

Ja, ett av dina bästa, att se mellan fingrarna… (Share alike låter så bra – men vad händer med ersättningar till proffs då? Det finns en koppling, lite besvärligt är det., eller?)

Jag läser och inser att min vän på flickr ser precis det som jag är bra på, att se mellan fingrarna, men det handlar inte om den ekonomiska ersättningen, utan den ersättning som jag faktiskt kräver när jag använder Creative Commons, nämligen ersättningen i att du ska respektera den licens som jag använder, och följa villkoren. Det mest grundläggande är att jag vill bli erkänd i samband med användningen av mina bilder.

Jag har tänkt länge på detta, och tänker på det ofta, vänder och vrider på frågan. Jag ser mellan fingrarna på villkoren, tror mig vara generös, vill inte vara den som är den… Tänker ofta: är det är mitt ansvar, att berätta, att säga till? Och inser att jag bör nog göra det, säga till, för jag vill bli erkänd, jag vill att du berättar när du använder mina bilder att jag tagit bilden!!! Och, ja det är besvärligt!!!!! Det är frustrerande, varje gång jag ser att någon använder mina bilder utan att erkänna mig som fotograf, för det naggar på min föreställning om att Creative Commons fungerar. Jag vill att det ska vara lätt att använda, och inspireras av andras skapande. Jag vill att ni ska använda mina bilder, men jag vill att ni berättar att det är jag som gjort den.

Jag återkommer om och om igen till Sandra Snans kommentar på reaktionen om att jag inte omnämns i publiceringen av mina bilder ”Why no link to kalexanderson at Flickr – as these are her photos? Or at least mention where they come from?” Hennes kommentar på beteendet tycker jag fångar så mycket av hur vi hanterar information på nätet:

Guess a lot of people (myself included—I even posted a comment (since deleted) asking for prints to buy) thought you made these since Gruber linked to you—I guess you didn’t mean for that to happen. Again the “via” circus of the modern web—“who told me” becomes more important than “who made it”.
http://loldwell.com/?p=1183
http://www.flickr.com/photos/k…

Jag vrider och vänder på frågan: ska jag behöva uppfostra alla som använder mina bilder att de ska erkänna mig som fotograf?

Den enda ersättning som jag vanligtvis kräver för att du ska kunna använda mina bilder, är att du berättar att jag är fotografen, och det gäller även när jag tar bilder av dig, eller någon annan, eller Stormtroopers!

Jag funderar, tänker igen, försöker ta ställning, funderar på hur jag skulle kunna vara tydligare, om och när jag ska vara besvärlig, när jag ska kräva, påpeka att jag faktiskt inte bara delar hur som helst, jag delar lika, eller jag delar på följande villkor:

-berätta att det är jag som är fotograf genom att skriva ut mitt namn, ge mig och mitt arbete en länk… (Du kan länka till min webbplats 😉 till min om-sida 😉 pinga mig på twitter 😉 på facebook, eller var du nu använder bilden. Men jag vill, liksom alla fotografer som jag känner veta, och för det mesta blir jag stolt).

Sedan vill jag att du i användandet följer de andra villkoren som jag sprider mina bilder under att inte använda bilderna kommersiellt. Mina porträtt delar jag numera under villkoret inga bearbetningar, för jag vill inte att de ska bearbetas… och jag kommer säga till.

2 reaktion på “Att dela lika – låter bra – lite besvärligt är det.,… eller?

  1. Margareta Sarring

    Ja, jag tänkte på det, men också på dem som lever på att fotografera, eller göra musik eller andra konstarter. Genom att göra era bilder med mera allmänt tillgängliga så öppnar det inte bara för att bekantas bekanta använder dem i sina bloggar och facebooksidor. Även företag och myndigheter letar illustrationer till olika kampanjer och då smakar förstås gratis bra. Sedan bearbetas bilden att passa deras verksamhet och övrig reklam, oavsett vilka villkor du anger. Flera av mina amatörmässiga bilder från resor har blivit kidnappade av hotellbokningssajter och turistverksamheter innan jag bestämde mig för att göra alltihop ”All rights reserved” . En musiker och sångare som vi känner uppträder på fester för 500 kr/kväll, han är en relativt välbärgad pensionär och gör det mest för att få en anledning att öva, och för att träffa folk. Men en yrkesmusiker måste ta minst 3000 för en kvälls underhållning, för att betala omkostnader och skatt och sin egen tid.
    Ja, sådär kan man hålla på och fundera hit och dit. Faktum kvarstår, som kanske har framgått av några hundra kommentarer från min sida, att dina bilder är skitbra och dina avsikter med licenstänkandet är hedervärda. Men lite besvärligt är det ju.

Kommentarer inaktiverade.