Ännu ett tips till dig som vill blogga med elever

Jag tänker ibland tillbaka på hur det var, innan jag kunde, innan jag visste och vad jag sökte efter. Jag sökte ständigt efter förebilder, någon annan som gjort något liknande det som jag ville göra, som hade tänkt att en blogg kanske man skulle ha.

Men jag hittade dem inte, inte för att det inte fanns förebilder, utan för att jag inte visste vad jag sökte. Jag visste inget om de möjligheter, de begränsningar och utmaningar som jag skulle stå inför, och jag tror inte att några av de skulle kunnat stoppa mig för min nyfikenhet och lust att pröva nytt drog mig vidare. Jag gav mig ut på djupt vatten, bära eller brista.

Jag gav mig ut på Internet tillsammans med mina elever, med mina elever som stöd. Det var i arbetet med mina elever som möjligheterna utvecklades, begränsningarna synliggjordes och utmaningarna angreps. Mina elever hjälpte mig i mitt arbete och utvärderade arbetssättet tillsammans med mig. Utan mina elever hade det inte fungerat, utan deras frågor, funderingar tankar kring svårigheter så hade jag inte hittat bloggen som verktyg, och sett kraften i möjligheterna att synliggöra skolarbetet på Internet.

Jag tänker ibland att naivt så finns det så mycket fler bloggar som har skolkoppling idag jämfört med då, det finns webbkurser, det finns handledningsfilmer, det finns …men jag inser att det kanske inte hjälper. Det kanske inte är ett stöd, för hur vet du att din idé bär, att dina elever och ert arbetssätt kommer att fungera med Internet som en arena?

Det vet du inte, inte jag heller… och det vet ingen annan heller, det är därför du måste pröva… hur mycket du än läser, hur mycket du än tittar, så finns det inga garantier… Du måste våga, pröva om det bär eller brister…

Så pröva och våga. Ge dig hän… lär av och tillsammans med dina elever, genom det som går bra och allt som går mindre bra. Det finns fallskärmar som du kan använda Webbstjärnan är en, den använde jag… och landade här.