”Saknar din röst – dina tankar i skoldebatten”

-Visst du tar fina bilder och så, men jag saknar din röst i diskussionen. Sa en själsfrände i fredags till mig.

Orden fick mig att fundera, är jag tyst och om så varför? Det beror inte på att jag inte har något att säga, utan det beror på olika faktorer.

En är tid, den enda rättvisan i världen är att alla endast har 24 timmar att disponera på dygnet, och jag har prioriterat annat.

En annan orsak är att diskussionen blommar så gott utan mig.

En tredje är att jag inte riktigt ser var och hur jag ska bidra i en diskussion som främst handlar om varumärken och tjänster, och pedagogiska metoder som ser sina vinster med tekniken. Jag kan inte säga vilka appar som ska användas. De appar, som jag tar del av övar mest färdigheter – och jag tänker var finns samtalet om de kritiska apsekterna kring teknikens begränsningar. Visst behöver barn få öva och öva igen med ett verktyg som inte tröttnar. Det är en av fördelarna med it. Men jag har svårt att se att det leder till kreativitet eller kritiskt tänkande. Jag tänker att de som kan appar, och använder dem, vet vilka som skapar samarbete och som fördjupar elevers digitala kompetens. De lärarna är medvetna om hur tekniken ska använda samt för vad. Jag följer inte den diskussionen, och kan inte bidra med mer än frågor…

I samtalet kring it:s vara eller inte vara, är jag inte en som säger att digital verktyg har ett värde i sig. De måste vara bättre, eller enklare än de analoga för att de ska användas. Och i det samtalet finns en stark argumentation kring att it, eller digitala verktyg skulle vara en easy-fix för skolan, men alla lärare som jag pratar med, säger att de är hjälpmedel med sina för- och nackdelar. Det är inte så att skolarbete med en dator, en ipad eller med rätt app per automatik blir mer relevant, mer spännande eller mer intressant. För att skolarbete ska bli det behövs eftertanke och en pedagog som vet varför och hur han/hon vill använda tekniken i undervisningen och för lärande. Jag tvivlar lika mycket på att it eller digitala verktyg i sig skapar skolutveckling, utan för skolutveckling krävs en vision och en ledare som vet vad han/hon vill och som styr mot det målet.

När jag tittar på varför jag är tyst så slås jag av att jag redan sagt det så många gånger: it, digitala verktyg i sig har inget egenvärde om det inte används för det syfte som leder till att stödja, förbättra elevers lärande och kunskapande. Jag tror att vi behöver titta på vilka färdigheter, kunskaper som skolan ska uppnå, samt hur it, digitala verktyg är ett stöd för detta.  Jag lyssnar, eftersom jag känner att det jag har att säga har jag sagt så många gånger, ställ frågan vad du vill uppnå och sök sedan det verktyg som stödjer det arbetet. Ibland kommer en app att vara svaret, ibland ett digitalt verktyg, ibland ett vanligt samtal och ibland något helt annat.

6 reaktion på “”Saknar din röst – dina tankar i skoldebatten”

  1. Karin Brånebäck

    Det är så rätt tänkt. Det handlar inte om att inför IT i skolan oavsett vad. Det handlar om pedagogiken!
    I punkt 4 i ett av mina senaste blogginlägg är inne på just det här.

    ”Undervisning med hjälp av IKT i skolan får aldrig bli beroende av den hårdvara vi har tillgång till. Gör en mental flipp och utgå från pedagogiken istället. Det flippade klassrummet sätter pedagogiken i fokus och sorterar in hård- och mjukvara efter det pedagogiska behovet. Inte tvärs om.”

    http://kilskrift.blogspot.se/2014/02/flippat-klassrum-och-de-fem-misstagen.html

  2. Pingback: Saknar din röst – dina tankar i skol...

  3. Pingback: ”Saknar din röst – dina tankar...

Kommentarer inaktiverade.