månadsarkiv: mars 2014

Kränkande fotografering – vad innebär det? #blogg100

Om och när man får fotografera är en fråga som vi som bär runt en kamera i fickan behöver kunna ta ställning till. Jag har diskuterat det tidigare, från 1 juli 2013 har vi en lag som förbjuder kränkande fotografering och det kan vara bra att känna till när och om man får fotografera.

Enligt den lagen :

blir förbjudet att i hemlighet fotografera eller filma någon som befinner sig i sin privata miljö eller på en annan plats som är avsedd att vara privat, på en toalett, i ett omklädningsrum eller liknande. För att en fotografering ska vara straffbar krävs också att den sker utan tillåtelse från den som blir fotograferad.

I Medierådets kampanj mot näthat ”nohate” finns ett pod avsnitt om kränkande fotografering där Mårten Schultz (prof juridik) går igenom vad denna nya lag innebär. I kort format får du en tydlig genomgång. Bland annat är det hur tydligt som helst att man faktiskt får fotografera fritt på bussen, sedan får man inte alltid använda alla de bilder som man tagit hur man vill… men mer om det i podden.

Använd också Webbstjärnans infografik om att tänka på vilka bilder du delar…

 

Selfies som pedagogiskt verktyg #blogg100

När det kommer till självporträtt eller selfies finns det många åsikter, tankar och funderingar. Just nu har Friends en kampanj mot selfin som uttryckssätt. Jag under om var problemet med självporträttet som uttryck finns, är det inte fint nog?

Mina barn har i de tidiga skolåren alla fått i uppgift att rita av sig själva, ofta i samband med föräldrasamtal, eller som en del av en introduktion i samband med nya lärare. Eller som en del av ett projekt som handlar om människan. Det senaste självporträttet tog jag del av på min yngsta pojkes utvecklingssamtal, och jag frågade honom då om  teckningen var en bild av honom. Han tittade underfundigt upp på mig och sagt:

– Ja

En annan gång var en annan teckning utgångspunkt för ett annat skolsamtal, än en gång en teckning gjord av ett av mina barn, ett självporträtt och jag sa:

Vilken fin, är det du? Fick som svar:

-Det är inte särskilt likt!

I dessa exempel har självporträttet fungerat som ett verktyg i skolan, ett verktyg för att ge en bild av mig själv, vara en utgångspunkt för ett samtal, ett skolarbete eller något annat. Jag minns hur svårt jag tyckte det var att teckna av sig själv, när vi fick uppgifter att ge en bild av oss själva i skolan. Och än idag tycker jag att det är väldigt svårt det är att ge en bild av mig själv, en som stämmer överens med den jag vill vara som också kan ge en bild av hur andra ser på en.

I skolan används självporträttet som en genre att arbeta med, kanske mest i de tidiga skolåren, innan eleverna har mobiltelefoner och själva producerar selfies. När de har mobiltelefoner och själva frivilligt skapar självporträtt tycks dessa väcka en diskussion om att barnen är självupptagna och inte intresserade av sin omgivning. Jag undrar när blir det så att självporträttet slutar att presentera personen som avporträtterar sig, till att illustrera en generations självupptagenhet, något som vi (vuxna) ska se ner på… Blir självporträtt mindre värda när de tas med hjälp av mobiltelefoner med plutande läppar, jämfört när de skapas med pennor på papper, med en tunga som tittar fram i en leende mun?

I diskussionen kring selfies, finns det delade meningar, var jag stå är inte så svårt att gissa, men jag undrar ofta om de lärare som ber sina elever att göra självporträtt funderar på om de själva inte borde gör ett eget självporträtt också. Eller kanske använda mobilen som verktyg, för att den bild som skapas ska vara så lik som möjligt den man har av sig själv. Men de vuxna som ser ner på barn och ungdomars vilja att avporträttera sig själva borde fråga sig hur ser din självbild ut, hur ser du på barnen som finns runt om oss? Jag skulle vilja se fler pedagoger och vuxna som delade sina självporträtt med barnen, det ser jag alltför sällan.

Källkritik för källkritikens egen skull? #blogg100

Jag sitter på pendeln och tjuvlyssnar, som jag gör så ofta. Bredvid mig sitter två gymnasister som pratar betyg och skola. De delar sina erfarenheter av betygsättning och hur betygen eller avsaknaden av bra betyg ses som en anledning att inte plugga. Jag funderar på om det är ett svepskäl, eller om de verkligen tro att det är deras bristande resultat som gör att de inte lägger ner mer tid för att få ett bättre betyg nästa gång, och tankarna far i väg till tankar om betygen förstärker våra föreställningar om vad vi är bra på respektive mindre bra på.

Deras samtal pågår, och jag sitter slölyssnar och plötsligt säger en av ungdomarna:

– Jag hatar källkritik, jag förstår inte varför jag har valt det här programmet. Den andra fyller på, men om du hatar källkritik då blir det jobbigt i trean handlar allt om källkritik. Vi håller inte på med något annat, det är det enda som lärarna tittar på: det är källkritiken, själva uppgiften spelar ingen roll, bara källkritiken.

Jag funderar stilla på om det är så, att källkritiken kan vara själva huvudsaken och inte uppgiften som man ska lösa? Kan källkritiken vara viktigare än uppgiften som man vill lösa? Men då är väl uppgiften att lära sig källkritik och inte att lösa en uppgift, eller presentera en uppgift. Jag funderar på hur dessa uppgifter presenterats för eleverna och hur de förstått den.

Ett fantastiskt försök att visa på hur saker kan spridas på internet #blogg100

Vi ser dem med jämna mellanrum dessa pedagogiska ansatser som vi vill visa att bilder, texter och annat på internet lätt kan få spridning. Jag har sett flera ansatser i mitt Facebook-flöde. Ett pennskrin som delades med uppmaningen om att vi skulle dela vidare för att visa hur bilder lätt sprids utan att vi vet om det.

I det senast exempel är det en mamma som fick sin dotter att hålla upp en lapp med budskapet att:

Mom is trying to show me how many people can see a picture once it’s on the Internet

Naturligtvis fick bilden spridning. Den blev ett meme som andra byggde om och lade dit andra texter på. Syftet att visa på den spridningskraft som finns på internet, fungerade. Men är det alltid så? Är det alla bilder, alla texter som får denna spridning? Eller vad krävs?

Jag tycker att syftet är gott och dessa exempel kan visa på interners möjligheter, eller svårigheter för oss att se vad det vi delar tar vägen, hur det används och i värsta fall förvanskas och används i andra syften. Att bilderna sedan lagras lite över allt så att vi inte kan ta bort dem är en annan aspekt på det hela. Men samtidigt ger dessa pedagogiska exempel en bild av i stort sett allt du delar ses av hur många som helst och det är kanske inte riktigt sant varje gång 😉

En it-strategi för skolan kräver ett tydligt uttalat mål…

Vi jublar över nyheterna att Björklund bestämt sig för att skolan behöver en it-strategi. Bra där, men inte för att vara den som ser smolk i bägaren? Men, det är ju så att en strategi, endast är en beskrivning av vägen till ett tänkt mål, så återigen undrar jag om målet? Vilket är målet med it-i-skolan? Vad ska strategin leda till för mål?

Är målet att få in burkar för att effektivisera administrationen (inte alltför sällan har dessa burkar med sina system lett till merarbete… eftersom systemen sällan är anpassade för skolans vardag…, men det är ju en annan fråga) eller ska målet med it-strategin handla om skolans övergripande mål, funktion och stödja lärande, göra verksamheten meningsfull och förberedande för vår samtid. Ska en it-strategi för skolan leda till att skolan blir relevant och viktig och riktig för våra barns vardag…

Jag jublar när jag vet målet som strategin ska leda till, utan mål blir prat om strategi bara en slag i luften. Vad vill du nå för mål med dina tankar om en it-strategi, Björklund?

Bildens betydelse för presentationen #blogg100

Jag föreläser som en del av mitt arbete och uppdrag för .SE, även i rollen som projektledare för Creative Commons gör jag också en del presentationer. En viktig del av en presentation är bilderna. Jag väljer bilder med omsorg, för att de som ska lyssna på mig ska få lite skönhet att vila ögonen på. Bildspelet kompletterar mina ord och ska ge en extra dimension till presentationen.
Igår kom det ett mejl, kort, koncist och generande (jag blir generad av smicker, och det beror mest på att jag inte förväntar mig det). Vilket fall som helst så var mejlet ett citat av ett annat ursäkande mejl, som förklarade följande:

Hej

Är nu klar med Kristinas väldigt intressanta presentation. Det har tagit väldigt lång tid att redigera den. Orsaken är att hon har ett fantastiskt bildmaterial som skärmarna på Scandic Crown inte kunde återge särskilt bra. De blev i vart fall urkass vid filmningen. En del av hennes bilder är också väldigt ljusa och tunna och svåra att återge på vilken skärm som helst.

Hur som helst upptäckte jag att Kristinas presentation fanns på Torghandel så jag har gjort om dem så att de fungerar i filmformatet och lagt in dem. Det har tagit lång tid och jag hade inte gjort det om det inte hade varit för att presentationen är så viktig och så briljant framförd.

Nu är den i vart fall på väg upp på Internet.

Vill ni se arbetet, redigeringen, mina bilder kombinerade med min Zoombi-walk och mina ord. Kolla in filmen

Mina Slides hittar du här

Visionen för skolan måste vara meningsfull! #blogg100

Jag tar del av alla utspel som ska göra skolan bättre, utveckla undervisningen, öka måluppfyllelsen och får Sverige och den svenska skolan att bli världsbäst.

Men jag undrar hur våra politiker formulerar sin målbild när den sammanfattas med rubriken ”Vi vill ha betyg från fyran och externt rättade prov”. Vilken är visionen, är det att bli bättre på ett test (PISA)? Men hur tänker ni då? Hur stimulerar ett sådant mål de som arbetar i skolan? Är det en vision som de delar? Om ni vill nå målet med en bättre skola behöver vår politiker formulera en visionen för skolan som delas av de som arbetar och går i skolan. Jag har svårt att se att visionen.

Jag tycker att politikerna och de som leder och styr skolan ska fokusera på visionen för skolan, och formulera den med de som arbetar och går i skolan för ögonen, så att visionen för skolan kan leda till att skolans verksamhet upplevs meningsfull både för de som går där och att de som arbetar i skolan kan ge eleverna som går i skolan de bästa möjligheterna att klara sin och vår framtid på bästa möjliga sätt och med de bästa förberedelserna.

Om de som styr skolan inte kan formulera en bättre vision för skolan än ”betyg från fyran och externt rättade prov” då behöver de tänka om.

vill du vara med och översätta Cory Doctorows bok Little Brother?

Föreningen för Digitala fri och rättigheter DFRI har påbörjar ett översättningsarbete av Cory Doctorows bok Little Brother, och de behöver din hjälp. Ju fler som hjälper till ju snabbare går det.  Boken handlar om ett samhället där USA:s Department of Homeland Security, National Security Agency och andra myndigheter fått fria tyglar att övervaka samhället. Men några ungdomar börjar försvara sig mot övergreppen och tar saken i egna händer. Den är läsvärd.

Översättningen är ett crowdsourcing projekt och alla som är bekväma med engelska kan delta, allt du behöver göra är att skapa ett konto på Transifex, och bli medlem i projekt Lillebror. Lite mer om projektstatus och om vad vi behöver hjälp med finns på wiki-sidan. För att ytterligare koordinera arbetet så har DRFI satt upp e-postlistan Lillebror, du kan anmäla dig till listan genom att skicka ett mail tilllillebror+subscribe@lists.dfri.se.

Konsumentupplysning om mobildata på .SE-bloggen #blogg100

Jag vet inte om du läser .SE-bloggen, eller om du ens vet vad du betalar för din mobila data. Jag ska tillstå att jag inte har haft så mycket koll, men min kollega Richard Dahlstrand har bloggat om jämförelsefriser på vad mobilt bredband, och skillnaderna är häpnadsväckande. Läs hans blogginlägg ”Dags för jämförpriser i bredbandsbranschen”.

Värdegrundsarbete med internet som utgångspunkt #nohate #blogg100

Idag har jag varit på Ungdomsstyrelsen och Statens Medieråd lansering av deras kampanj #nohate. Det har varit en dag fylld med presentationer kring material som de två myndigheterna tagit fram för att upplysa om vilka lagar som finns, hur pedagoger och vuxna i barns närhet kan arbeta med frågor som rör näthat. Samt hur barn och ungdomar kan hantera kränkningar på nätet.

En sak som jag tar med mig är den presentation av en kommande forskningsrapport som Måns Svensson och Karl Dahlstrand från Lunds universitet presenterade sin rapport Nätkränkningar. Där de bland annat beskrev hur ungdomar i fokusgrupper ser på kränkningar på nätet:

Genom fokusgrupperna framträder det en bild avseende värderingar i förhållande till kränkningar på nätet som inte är helt tydlig. Å ena sidan beskriver ungdomarna i sina diskussioner att de är starkt emot det sätt på vilket nätet till viss del har blivit en arena för att driva konflikter och kränkningar. Men å den andra sidan beskriver de också ett slags osynliga spelregler för hur man blir populär på nätet och att om man håller sig till dessa spelregler så minskar risken att bli kränkt. Om man däremot bryter mot dessa spelregler, till exempel genom att som tjej vara sexuellt utmanande på nätet, så kan man räkna med att bli bestraffad genom kränkande kommentarer såsom ”attention whore”.

Fokusgrupperna beskrev också att det är tuffare spelregler som gäller för tjejerna. Killarna lever en enklare tillvaro på nätet och åtnjuter större respekt och status än tjejerna vilket innebär att de löper mindre risk att bli kränkta. Killarna som ofta håller till i spelvärlden är i regel negativt inställda till de få tjejer som vistas där och uttrycker sig inte sällan nedsättande mot dem. Genomgående framträder en bild av att ungdomar åtminstone delvis lägger skulden på dem som blir kränkta för att de inte har hållit sig till nätets spelregler eller alternativt att de medvetet har tillskansat sig fördelar på ett sätt som innebär att de får räkna med en kostnad i termer av kränkningar.

Vi behöver gemensamt prata om dessa ”osynliga spelregler” för att tillsammans synliggöra dem. Hur kommer det sig att offret får skulden för kränkningarna, och hur pratar vi om det?

Jag måste också lyfta att det finns mycket bra material att tillgå? Jo det var några saker som slog mig, en var föräldrars ansvar för barns kräkningar på nätet. Kolla in nohate.se