Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

Jag läser med spänning, som en bra roman, Stefan Högberg och Lennart Guldbrandssons kriterier för att avgöra om en bild är ett verk. Jag håller med om att det är svårt och komplicerat att fotografier har två skyddsformer, att lagstiftaren skiljer på bild och verk, och att det kanske komplicerar saker när det kommer till att tillgängliggöra kulturarvet. Men frågan jag ställer mig är om Lennarts och Stefans utredning gör det enklare.

Sedan undrar jag över vilket problem de vill komma åt och hitta lösningen på, att skilja på fotografiska bilder och fotografiska verk, eller om problemet egentligen är ett annat…

Stefan och Lennart listar tio kriterier som de anser att man bör titta på för att avgöra om en bild är ett verk, jag har inte tänkt att lista dem här.

Jag undrar om problemet är att fotografier inte ska ha samma skydd, liksom annat konstnärligt skapande, eller om problemet de vill komma åt är de långa skyddstiderna? Jag är inte säker. Sedan ställer jag mig frågan om samma kriterier hade fungerat för litterära texter? Om jag skulle överföra kriterierna på andra konstnärliga uttryck skulle de fungera även då? Skulle man kunna säga att en text som uppnår dessa tio kriterier saknar verkshöjd? Utgår vi från att en text/bild/ett musikstycke/drama etc i utgångsläget inte har verkshöjd?

Sedan vänder jag mig mot kriteriet om vardagsskildringar, och undrar kort: hur kom ni fram till det? Och så tänker jag på Sally Mann.

I förhållande till deras lista funderar jag mycket kring vad ett fotografi är och vad en fotograf tillför till bilden. Hur skapas en bild, och i vilken mån kan betraktaren avgöra en bilds ”verkshöjd” utifrån endast bilden? Jag är inte heller säker på att jag håller med dem fullt ut i deras definitioner kring vad som är ett verk och en bild. De har bara exempel på ”bilder”, några som jag utan tvekan skulle kunna se som verk 😉

Som sagt jag är osäker på vilket problem de vill angripa, om det är begreppet verkshöjd, eller fotografiet som konstform, eller lagstiftarens otydlighet när det kommer till bild och verk när det gäller fotografier i upphovsrättslagen, eller om det är oviljan att tillgängliggöra bilder från kulturarvssektorn…

Slutligen undrar jag kring följande formulering:

”Notera alltså att utgångspunkten är att fotografiet inte uppnår verkshöjd, och det faller på bilden att ”bevisa” sin status som fotografiskt verk.”

Hur kan det falla på ”bilden att bevisa sin status som fotografiskt verk”? Bildens status måste väl ändå bero på intentionernas hos den som skapat den, eller? Eller är fotografier bara resultatet av en viss teknik för att leka med ljus?

7 reaktion på “Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

  1. Jan Ainali

    För att bara beröra din sista fråga, ja, det verkar finnas något magiskt från lagstiftarens ögon i tekniken att fånga ljus. En del hävdar till och med att användandet av en kopiator eller scanner skulle ge ett skydd motsvarande fotografisk bild. Ingen verkshöjd alltså, men ändå ge dig 50 års skydd på något som inte var ditt från början, bara för att du använde en viss teknik. Totalt absurt, och det har inte testats i rätten mig veterligen, men lagen är så dåligt skriven att folk törs hävda detta under sina riktiga namn.

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Hej Jan, Jag tycker lite att vi pratar om äpplen och päron här. Inscanning och fotografiska verk ligger i min värld långt ifrån varandra. Och inlägget som jag kommenterar uppfattar jag handlar om fotografiska verk och verkshöjd.

      1. Jan Ainali

        Jag håller med dig Kristina om att det är att jämföra äpplen och päron. Jag framförde bara det absurda i att lagstiftningen i sig inte är tydlig på att det är olika frukter. Den skulle kunna eventuellt kunna tolkas så att en inscanning skulle kunna ge samma skydd som de foton som inte uppnår verkshöjd, just för att det är fokuserat på teknik. Det borde inte vara så, här finns utrymme för förbättring.

  2. Lennart

    Hej Kristina (och Jan),

    Det var många frågor. Låt mig återanvända ett svar jag skrev efter en diskussion på Facebook (https://www.facebook.com/Digisam.riksarkivet/posts/10151988197528457?comment_id=29485501&offset=0&total_comments=7):

    ”Beklagar dröjsmålet: har varit upptagen med att svara på EU:s upphovsrättskonsultation. Nå: det verkar som att vi kommer att bli tvungna att lägga till en förtydligande kommentar i blogginlägget. Jag trodde inte att det skulle behövas, men tydligen. Det här gäller alltså bilder som man är osäker på. Varför skulle man vilja avgöra om fotografier från en känd (i betydelsen uttalad, inte berömd) konstnär är verk eller bilder? Vårt syfte har aldrig varit att göra en bedömningschecklista för alla fotografier någonsin, utan för en ganska begränsad mängd fotografier: sådana som finns på arkiv, bibliotek och museer och i andra samlingar, och vars verkshöjd är osäker. Jag hoppas att det minskar farhågor om att vi vill förvandla till exempel Gurskys verk (såsom den här: http://4.bp.blogspot.com/-s-nK8PHg54o/UBx1YEZdsYI/AAAAAAAAEoU/VAxz3CAYlN0/s1600/ZCS_08_Andreas_Gursky_Architecture_017.jpg) till bilder.

    Betyder det att alla kriterier är ”färdiga”? Nej, men trots att vi har letat har vi inte hittat någon annan som visat exempel och förklarat hur de har tänkt. Vi fattar såklart att det betyder att de inledande försöken kan innehålla problem och fel, men vi har aldrig dolt eller avrått ifrån kommentarer. Tvärtom! Och vi råder alla att kommentera på bloggen än på Facebook, så att kommentarerna finns samlade. Så att vi kan lära oss och göra bättre. För största effekt, läs gärna de inledande två blogginläggen. Vi delade bland annat upp inlägget för att det inte skulle bli romanlängd på det, men de är väl värda att läsa: http://www.tillgang.se/den-eviga-fragan-verk-eller-bild/ och http://www.tillgang.se/aven-professionella-fotografer-kan-ta-bilder/.”

    Så svaren: 1) nej, inte text, utan en viss underavdelning av fotografier, 2) uppenbar konst har inte med saken att göra, 3) vi har valt att inte föreslå förändringar i upphovsrättslagen – än… 4) vi vet att de här svaren inte är de slutgiltiga – men kom gärna med bättre, 5) att vi använder den citerade formuleringen om bevis beror bland annat på att man allmänt talar om att ett fotografi *uppnår* verkshöjd. Om det hade varit tvärtom, och uttrycket kanske låtit att ett fotografi ”nergraderas” till bild eller så, hade det varit en annan sak. Dessutom syftar vi på att det där tankesättet är användbart i just den här frågan och i den här förklaringsmodellen (det kan man se på att citatet finns med i ett stycke som beskriver hur kriterierna fungerar). Resonemanget att man utgår från intentionerna är gott och väl i många fall, men här talar vi om fotografier där vi inte vet särskilt mycket om intentionen och det vi har kanske är ett fotografi och inte så mycket mer.

    Jag hoppas att det förtydligar några av oklarheterna. Tack annars för trevligt beröm i början. Och för att du hjälper till att hålla oss skärpta 🙂

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Hej Lennart,
      jag ska säga som det är jag tror inte att listor av denna karaktär kan användas bara för en ”speciell” grupp bilder eller ett speciellt användningsområde, om ni får som ni vill och den blir standardiserad kommer listan och kriterierna att användas i fler och för er inte tänkta sammanhang. Jag vet inte hur dessa kriterier har förankras i ABM-sektorn, eller om de ens prövats. Jag skulle gärna se en sådan utredning. Jag kvarstår i frågan om det är skyddstiderna som ni är ute efter… om så säg det. Och sedan handlar väl tillgängliggörandet om traditioner och där kanske verkshöjd snarare är ett skydd för att slippa ta ställning än det egentliga problemet, och jag förstår att ni söker rationalisera och argumentera för vikten av tillgång och digitalt tillgängliggörande.

      Jag tycker att det ska vara tydlig att minnesinstitutioner ”förvaltar” samlingarna för oss ”medborgare” och denna förvaltning ska göra att vi enkelt och alla också fritt ska få tillgång till samlingarna på ett enkelt sätt (idag digitalt). Det skulle innebära en CC (by) licens eller en PD-mark om upphovsrätten gått ut.

      Snårigt är det, och jag tycker fortfarande att det kanske inte blev mindre snårigt.

      1. Lennart

        Jovisst kan det bli så på sikt att den används av andra än oss, men det var inte poängen. Vårt mål var att försöka ge någon slags vägledning i frågan. Just nu försiggår diskussioner om de nationella riktlinjerna för digitalisering och tillgängliggörande. Vi ville ge vår synvinkel på frågan, eftersom det finns åtminstone ett par institutioner som undrar.

        Skyddstider har jag redan kommenterat: vi har inte tagit tag i den frågan, annat än att skriva om det ett par gånger: http://www.tillgang.se/upphovsratt-optimal-skyddstid-14-ar/ är väl kanske det mest uttalade. Men att propagera för en sådan ändring, skulle vi behöva mer tid och kunskap om hur processen ser ut. Därför tror vi att det finns andra som gör det lobbyarbetet bättre. Dock svarade vi på frågorna från EU om nya upphovsrättslagen.

        Vi försöker verkligen att göra det mindre snårigt, men vi kan inte bättre än så här just nu. Har du några tips?

        1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

          Nya frågor, vilka är oss? Den vägledning som ni ger gäller fotografier generellt eller finns det speciella fotografier som bara museer har, som arkiv har? Samlar de på speciella bilder?

          Fast om skyddstiderna inte spelar roll då har det ju egentligen inte någon betydelse om det är ett verk eller en bild? Då kan väl allt vara verk och sedan handlar det bara om att vänta in dagen då upphovsrätten slocknat ut. Anledningen till att ni vill kunna klassificera handlar väl ändå om att bild har en kortare skyddstid och genom det skulle kunna bli mer tillgängliggjort, eller? Annars förstår jag inte syftet.

          Sedan var det frågan om att göra det mindre snårigt. Jag tror just att bedöma skapande i alla former är snårigt, för det vi vet är så lite, och min tanke är att då bör man vara ödmjuk för att det kan finnas många intentioner som inte bilden förmedlar. Jag tror att det gör det också svårt att objektivt bedöma ”verkshöjd” i tvetydiga fall. Sedan tror jag att olika betraktare se på saker på olika sätt. Om jag skulle ge mig på den svåra uppgiften att skapa kriterier för att skilja bild från verk, så måste verktyget/kriterierna vara så enkla att jag kan ta ställning till frågor som har ett tydlig ja/nej. Är bild X – ja, är bilden Y – ja, är bildens teknik Z – ja, då är det frågan om en bild. Frågor som handlar om vad som avbildas, eller vad fotografen tillfört kräver någon form av analys som bilden inte kommer att kunna ge svar på, och frågan är om kritikerna då hjälper … Är detta en fråga som verkligen är ett problem, eller kan inte den som är fotografiskt kunnig avgöra skillnaden, se bilderna kvalitéer? Och de gränsfall som finns, ska de frias eller fällas?

          Återigen om skyddstiderna inte spelar roll och det inte är därför kritierierna behövs så… vad spelar det för roll?

Kommentarer inaktiverade.