Värdegrundsarbete med internet som utgångspunkt #nohate #blogg100

Idag har jag varit på Ungdomsstyrelsen och Statens Medieråd lansering av deras kampanj #nohate. Det har varit en dag fylld med presentationer kring material som de två myndigheterna tagit fram för att upplysa om vilka lagar som finns, hur pedagoger och vuxna i barns närhet kan arbeta med frågor som rör näthat. Samt hur barn och ungdomar kan hantera kränkningar på nätet.

En sak som jag tar med mig är den presentation av en kommande forskningsrapport som Måns Svensson och Karl Dahlstrand från Lunds universitet presenterade sin rapport Nätkränkningar. Där de bland annat beskrev hur ungdomar i fokusgrupper ser på kränkningar på nätet:

Genom fokusgrupperna framträder det en bild avseende värderingar i förhållande till kränkningar på nätet som inte är helt tydlig. Å ena sidan beskriver ungdomarna i sina diskussioner att de är starkt emot det sätt på vilket nätet till viss del har blivit en arena för att driva konflikter och kränkningar. Men å den andra sidan beskriver de också ett slags osynliga spelregler för hur man blir populär på nätet och att om man håller sig till dessa spelregler så minskar risken att bli kränkt. Om man däremot bryter mot dessa spelregler, till exempel genom att som tjej vara sexuellt utmanande på nätet, så kan man räkna med att bli bestraffad genom kränkande kommentarer såsom ”attention whore”.

Fokusgrupperna beskrev också att det är tuffare spelregler som gäller för tjejerna. Killarna lever en enklare tillvaro på nätet och åtnjuter större respekt och status än tjejerna vilket innebär att de löper mindre risk att bli kränkta. Killarna som ofta håller till i spelvärlden är i regel negativt inställda till de få tjejer som vistas där och uttrycker sig inte sällan nedsättande mot dem. Genomgående framträder en bild av att ungdomar åtminstone delvis lägger skulden på dem som blir kränkta för att de inte har hållit sig till nätets spelregler eller alternativt att de medvetet har tillskansat sig fördelar på ett sätt som innebär att de får räkna med en kostnad i termer av kränkningar.

Vi behöver gemensamt prata om dessa ”osynliga spelregler” för att tillsammans synliggöra dem. Hur kommer det sig att offret får skulden för kränkningarna, och hur pratar vi om det?

Jag måste också lyfta att det finns mycket bra material att tillgå? Jo det var några saker som slog mig, en var föräldrars ansvar för barns kräkningar på nätet. Kolla in nohate.se