Källkritik för källkritikens egen skull? #blogg100

Jag sitter på pendeln och tjuvlyssnar, som jag gör så ofta. Bredvid mig sitter två gymnasister som pratar betyg och skola. De delar sina erfarenheter av betygsättning och hur betygen eller avsaknaden av bra betyg ses som en anledning att inte plugga. Jag funderar på om det är ett svepskäl, eller om de verkligen tro att det är deras bristande resultat som gör att de inte lägger ner mer tid för att få ett bättre betyg nästa gång, och tankarna far i väg till tankar om betygen förstärker våra föreställningar om vad vi är bra på respektive mindre bra på.

Deras samtal pågår, och jag sitter slölyssnar och plötsligt säger en av ungdomarna:

– Jag hatar källkritik, jag förstår inte varför jag har valt det här programmet. Den andra fyller på, men om du hatar källkritik då blir det jobbigt i trean handlar allt om källkritik. Vi håller inte på med något annat, det är det enda som lärarna tittar på: det är källkritiken, själva uppgiften spelar ingen roll, bara källkritiken.

Jag funderar stilla på om det är så, att källkritiken kan vara själva huvudsaken och inte uppgiften som man ska lösa? Kan källkritiken vara viktigare än uppgiften som man vill lösa? Men då är väl uppgiften att lära sig källkritik och inte att lösa en uppgift, eller presentera en uppgift. Jag funderar på hur dessa uppgifter presenterats för eleverna och hur de förstått den.