månadsarkiv: april 2014

Ska du vara med i Webbstjärnan till hösten? #blogg100

Jag har varit med i Webbstjärnan sedan den startade för skolan, hösten 2008. Jag brukar beskriva det som att jag blev lurad av den lilla .se-adressen, och beskrivningen att det var enkelt att skapa webb tillsammans med elever, trots att jag aldrig gjort det förut. Det har blivit en och annan webb, sedan dess både med elever och för mig själv. Och idag vet jag att det är enklare att skapa en webbplats än att fylla den.

Webbstjärnan är en skolsatsning som .SE står bakom, vars syfte är att ge elever och lärare i svenska skolan möjligheten att publicera på webben. Vi hjälper alla som vill igång och har en superduper-support som svarar på alla frågor. Om du är mer nyfiken på Webbstjärnan tycker jag att du ska kolla in vår webbplats, kanske be om att få information om att få veta mer, eller anmäla intresse för att bli påmind om när Webbstjärnan 2014-2015 startar.

 

Är skolans målen samma som de som PISA utvärderar? #blogg100

I diskussionen kring skolans bristande resultat, och misslyckande undrar jag varför det är så tyst i debatten om vilka mål som skolan har. Är skolans formulerade mål i enlighet med de mål som finns i de jämförande studier som vi utvärderar den svenska skolan utifrån?

Vi antar alla att de mål som finns i svenska läroplanen är i enlighet med de mål som PISA utvärderar, kanske är det så, kanske inte. Vi behöver föra en diskussion kring hur skolans mål är formulerade och utvärderas, och gärna med en jämförelse med de mål som PISA utvärderar.

Det har hänt mycket sedan 2008 #blogg100

Blev påmind idag om att det har hänt en heldel sedan 2008-2009, då jag som lärare deltog i Webbstjärnan för första gången. Antalet bloggande lärare har ökat markant. Jag minns det som att jag mest hittade pedagogiska verktygsbloggar när jag letade efter kollegor som också bloggade om skolvardagen. Idag finns det massor med underbara bloggar som handlar om skolvardagen, om de pedagogiska frågorna, om metodik och didaktik, vilket är en fröjd att följa, läsa och ta del av. Internet och de digitala kanalerna har sedan 2008-2009 blivit självklara, och en självklar del av skolans vardag. Den smarta mobilen har tagit sin naturliga plats och gjort sitt intåg i allas vår vardag, så var det inte 2008-2009…

Men samtidigt som det har hänt så mycket, den digital vardagen har blivit en naturlig del av skolan, av pedagogernas verktygslåda finns det saker som också har hänt…  och jag vill gärna visa det med en tabell från rapporten Eleverna och internet 2013. Siffrorna är hämtade från Skolverket.

Screen Shot 2014-04-28 at 18.35.00Det finns saker som vi behöver arbeta med, att lära sig vara kritisk mot det som man tar del av på nätet är en sådan, att lära sig publicera på nätet är en annan, och att arbeta med ett schysst sätt är också en del som vi behöver arbeta mer med…

Mycket har hänt…

 

Hur får du någon att läsa dina bloggposter? #blogg100

Wordcamp i Norrköping i fredags satt jag med på en session kring att skriva så att någon läser. Kontentan av sessionen är att du som skribent på webben måste skriva så att någon bry sig. När du skriver texter på webben måste du alltid tänka på läsaren, kort och gott. Sedan finns det några enkla regler som alla som publicerar text behöver ta med sig:

-börja med det viktigaste
-skriv kort
-använd mellanrubriker
-skriv rubriker som är ”klick-vänliga”
-skriv enkelt

Men framförallt ska du skriva om saker som du bryr dig om, med hjärtat, men inte för dig själv utan för läsaren.

Jag kan tipsa om Webbstjärnans infografik för webbtext, gjord av Linda Svanberg. Webbtext var för övrigt ett begrepp som föreläsaren smulade sönder med argument som finns det boktexter? Äsch det handlar om att skriva så att någon vill läsa.

hur_du_skriver_webbtext_bild-460x606

Kommer någon att titta på de bilder du delar? #blogg100

Jag läser om forskningsprojektet What makes an image populär? genomfört av A. Khosla, A. Das Sarma and R. Hamid som vill förutsäga vilka bilder som vi gillar och tycker om. Samt vilka bilder som är populära. De har ställt sig frågor som handlar om de kan förutsäga om bilden blir sedd eller inte och på ett plan vill de undersöka hur många ”likes” som dina bilder får. De bakom forskningsprojektet har skapat en algoritm som bygger på data från flickr och den vill ge en bild av hur populära dina bilder är. Testa!!!

Jag tycker att det är spännande att vi alla gillar samma, och att men med en algoritm kan bestämma i vilken grad en bild kommer bli populär eller inte. Den kanske inte fungerar, men att man kan beskriva vår ”gemensamma” bildsmak i med hjälp av en algoritm (matematisk uträkning) tycker jag säger att vi är ganska lika allihop 🙂

Ansvar och integritet på internet – hur ska man göra? #blogg100

Integritet, eller rätten till en privat sfär på nätet är en viktig fråga för alla som använder internet. För inte så länge sedan såg jag den här bilden på twitter, som är illustrativa för sambandet mellan integritet och internet:

Är den sann? Alltså att det inte finns någon privat sfär på internet. Den säger mycket svårigheterna att få syn på med vem/vilka vi delar information, eller vilka eller hur de delar vårinformation med andra. Integritetsfrågorna är viktiga som Cecilia Bengtsson också slår fast i sitt inlägg identitet, integritet och sociala medier. I vilket hon skriver om Nasrine Olson som föreläst kring:

Radikal transparens bygger på att användaren bara har en identitet, del vill säga att vi agerar lika hela tiden och inte skiljer på privat och jobb och att det är en del av Mark Zuckenbergs affärsidé med facebook. Nasrine visade på vad detta kan leda till och leder till. Att facebook förväntar sig radikal transparens av oss användare men själva är ett relativt slutet företag utan insyn. Att vi skapar innehållet i facebook och hur den kan återanvändas. En av Nasrine Olsons fråga till oss som deltog på konferensen är att bibliotekarier kanske borde ta ett extra ansvar för vilka tjänster man rekommenderar till sina låntagare/användare? Hon tycker också att vi bör läsa igenom facebookavtalen ofta eftersom det ändras efterhand.

Nasrine pratar om jag förstå Cecilia rätt om ansvar, och det ansvar som biblioteken har gentemot sina besökare kring vilka tjänster som de rekommenderar. Att de behöver ta del av vad ett användande av dessa tjänster innebär. Personligen skulle jag vilja säga att samma ansvar finns för all annan användning som kommer från institutioner och myndigheter. Ta skolan som exempel, de har också ansvar för vilka tjänster som de använder, hur och när tillsammans med elever.

Känner du dog osäker på vad integritet innebär vill jag rekommendera den ritfilm som vi gjorde i höstas för att försöka klargöra vad begreppet innebär, samt vilka frågor som man kan behöva fundera kring när man delar information på nätet.

Vilket är syftet med sociala medier? #blogg100

Jag tycker att samtalet kring sociala medier är spännande, där vårt användande av sociala medier kokas ner till att handla om att samla följare, få återkoppling, nätverka eller marknadsföra oss själva eller våra varumärken. Men är det verkligen så enkelt att sociala medier har som syfte att bara nätverka, bara samla följare och få bekräftelse på att vi finns och syns av vår omgivning? Jag vet inte. Det verkar lite för enkelt.

Är det inte så att sociala medier utnyttjar vårt intresse för att tillhöra, nätverka, ta del av andras kunskaper, samtal och erfarenheter för att samla information om oss, genom att sociala medier genom vår data kan tjäna pengar på vårt beteende och vår data. Det är väl kanske så enkelt att sociala medier fyller ett syfte för oss som användare och ett annat för de företag som tjänar pengar på dessa sociala kanaler.

Född i en digital vardag och myten om de digitala infödingarna #blogg100

Jag tänker ofta att ingen tror på idéen om de digitalt infödda som automatiskt är digitalt kompetenta, men samtidigt möter jag med jämna mellanrum begreppet om att barn och unga idag är digitalt infödda, och i samband med det finns en implicit antagande om att de födda med internet har kunskaper eller förståelse för de regler och den verklighet som finns i den digitala vardagen. Det tror som sagt inte jag. Lika lite som jag visste eller förstod TV:s möjligheter när jag växte upp.

Naturligtvis är Internet som teknik en självklarhet för dagens unga, precis som Tv:n var för mig när jag växte upp. Den hade alltid funnit och naturligtvis var den självklar, och det var omöjligt för mig att förstå hur det hade varit att växa upp utan TV. Men inte förstod eller kunde jag allt om TV:n möjligheter bara för att den var en del av min vardag när jag växte upp. Jag fick med mig kunskaper om mediet, TV problematiserade i skolan, vi pratade om förtjänster och vinster med TV och andra medier. Vi pratade om hur affärsmodellerna såg ut och varför. Vi fick grundläggande kunskaper för att förstå medierna och hur de fungerade.

Jag vet inte hur det ser ut när det kommer till internet, men jag hoppas att det är internet och hur internet fungerar är en självklar del av samhällskunskapen idag, så att barn och unga som växer upp idag får en grundläggande förståelse för tekniken och hur den fungerar. Vilka som är de stora förtjänsterna, vilka som är bristerna. Vilka möjligheter internet medför, men även vilka risker som finns.

I mitt arbete på Webbstjärnan har vi tagit fram en enkel presentation kring Internet för dig som vill lära dig lite mer. Kolla in, läs och lär dig kanske lite mer om internet.

 

När ska jag lära mig säga: ”Jag är bra på…”? #blogg100

Det är inte ofta jag känner att min blogg ska handla om så triviala saker som hur tafflig jag är på sätta ord på vad jag är bra på, men idag stirrade oförmågan mig i ansiktet. Jag satt på bussen och var påväg hem efter en bra dag på arbetet. Mitt emot mig sitter en granne som är uppfylld av sin dag, en dag på en annan skola där hon fått perspektiv på sin undervisning och inspiration för sitt arbete. Vi pratar en stund om vikten att se andra verksamheter och hur viktigt det är att få ta del av andras vardagar, det är ett enkelt sätt att se sig själv och de förtjänster som finns i den egna organisationen och samtidigt få inblickar i hur man kan göra det annorlunda.

Sedan kommer samtalet in på mig och min vardag, framför allt arbetet och vad vi gör på Webbstjärnan. Vad vi kan och vad vi bidrar med och jag ska helt plötsligt försöka ge en bild av vad jag faktiskt är bra på, inte vad vi på Webbstjärnan gör eller är bra på, utan vilka som är mina specialiteter, vad är jag ”expert” på. Och jag börjar som jag så ofta gör genom att prata om Webbstjärnans betydelse, men hon är inte intresserad utan vill veta: men vad bidrar du med?

Och jag tittar generat ner i bussgolvet och säger nu vet jag inte hur jag ska formulera detta… och taffligt får jag fram att jag är bra på frågor som rör källkritik, upphovsrätt, men även frågor som rör integritet på nätet och hur användningen av internet ser ut bland barn och unga. Min generade presentation av mina hjärtefrågor är inte speciellt säljande och allt annat än bra, varför är det så himla svårt att säga jag är bra på allt detta och sedan räkna upp alla sina specialiteter för att sedan kort och gott stå för det.

Jag är ju genom mitt arbete på Webbstjärnan expert på:

– hur webben används i skolan, som ett verktyg i undervisningen
– frågor som rör Creative Commons och hur skolan ska förhålla sig till att använda andras material
– hur pedagoger kan använda webben för att prata om nät-etikett där det verkligen gäller
– hur text på webben ska presenteras för att nå sina mottagare
-att ställa kritiska frågor kring webbplatser och deras innehåll och syfte

och mycket mycket mer… men nu är jag generad igen, jag har nog tagit i för mycket 😉

Kreativa dilemman #blogg100

Jag läste Jespers inlägg Kreativitet det sista egentliga folk vill ha om kreativitetens dilemma. Alla pratar om vikten av ha kreativitet inom en organisation, men i själva verket vill alla bara ha resultatet, de nya tankarna att det finns personer som genom att sammanföra två tankar kan skapa en ny kreativ insikt, tanke, idé. Jag kan bara instämma i Jespers analys, men vill också uppmärksamma ett annat dilemma.

Vi pratar om kreativitet, och vikten av att vara kreativa, men jag tror inte att de ens tänker på det som Jesper ser som kreativitet. jag tror vi ofta tänker att vi vill att vi ska tänka lite nytt. Men att tänka kreativt såsom Jesper säger att tänka helt annorlunda, genom att sätta två idéer samman för att skapa något helt nytt det är i de flesta sammanhang helt otänkbart, för det kräver mod, tilltro och tillit till den kreatives kompetens och förmåga och det tror jag att vi många gånger  saknar. Mitt stora problem med allt tal om kreativitet är att vi pratar om helt olika saker och sällan har kulturen för att använda den kreativitet som kanske finns i vår omgivning. Och då blir det att vi använder det som vi gjort tidigare.