Varför lär sig inte pojkar att läsa i skolan? #blogg100

Igår kväll lyssnade jag på Studio Ett. Jag är en P1-lyssnare och brukar lyssna igenom mina favoritprogram på kvällen innan natten, eller under natten om sömnen inte vill infinna sig. Vilket fall som helst så hade de ett reportage kring pojkars och flickor läsförmåga, och hänvisade till att 31% av pojkar lämnar årskurs nio och kan bara läsa och förstå enklare texter. Och det handlar även om att de inte läser böcker. I reportaget framkom det att det fanns flera förklaringar som en forskare Ulf Fredriksson i pedagogik lyfter fram. En är hur vi läser framför skärmar, där vi sökläser efter fakta, snarare än att läsa hela texter. Men så lyfter han fram följande förklaringar:

-försämrad läsförståelse

-attityden till skolan ”de kan inte tvinga mig”

-brist på likvärdighet i skolan, eleverna blir inte sporrade att bli bättre i klassrumssituationen, och lärarens bild av eleverna är att de inte kan bli bättre utan accepterar lägre nivåer

-sedan lyfter Ulf Fredriksson fram undervisningsmetoderna som en förklaring att eleverna lämnas åt sig själva, utan struktur och stöd från de undervisande lärarna. Och det skulle kunna medför att elever som inte får stöd från hemmet tappar intresset för undervisningen och skolan

När jag hör reportaget tänker jag att läsandet är en kollektiv handling, något som vi gör gemensamt och vi behöver bryta text tillsammans, genom att vi pratar om det vi läser, vad vi förstår och vad vi tar del av i skolan.

Reportaget avslutas med att prata om regeringens satsning på läslyftet, och att det ska innebära att skolan/pedagoger får möjlighet att ta sig an uppgiften att stimulera läsandet och utveckla elevers läsförmåga. Jag hoppas innerligt att den satsningen kommer med en förståelse för pedagogerna arbetssituation och en insats som gör att de ger pedagoger mer tid tillsammans med eleverna…