månadsarkiv: maj 2014

Är fotografier samma sak som våra minnen? #blogg100

Jag läser texten ”Overexposed? Camera Phones Could Be Washing Out Our Memories” som handlar om riskerna med att allt det dokumenterande som den smarta telefonen bjuder in till gör att vi inte är lika närvarande i ögonblicket. De tar upp aspekter på fotograferandet som handlar om minnet, och vill ge argument för att fotografier inte alls är som minnen. Minnet av en händelse förändras genom att vi ändras, tänker på situationen i andra sammanhang. Medan ett foto förblir detsamma:

it’s also a mistake to think of photographs as memories. The photo will remain the same each time to you look at it, but memories change over time.

Det kan vara värt att tänka på att när vi fotograferar av saker, händelser eller än hellre ser på bilder vad minns vi händelsen eller bilden? För att vi ska minnas med hjälp av våra bilder behöver vi stanna upp och titta på dem, låta dem ta sin tid och vi måste kanske försöka minnas mer än det som bara bilden fångat.

Identitetskapande i sociala medier -Internetdagarna mest spännande spår #blogg100

Det bästa med att ha en egen blogg är att man får skriva om sådant som berör en. När jag läste och tog del av Medierådets rapport Duckface/stoneface så väcktes en stor lust att göra något kring rapportens innehåll om hur identitet och sociala medier hör ihop. Hur används sociala medier för att skapa en identitet bland barn och unga. För att kunna få möjlighet att göra något roligt kontaktade jag Medierådet och frågade om de ville göra ett spår på internetdagarna tillsammans med oss på .SE med utgångspunkt från deras rapport. Lyckan är stor, för de sa .. ja

Så den 25 november smäller det… programmet kommer vi ha på plats inom kort… Visst låter det spännande 🙂

Vill du veta det bästa? Jo att jag också har lyckan att ha ett spår den 24 nov som handlar om digital kompetens samt hur och var barn/unga får den till livs, vilken roll informella kanaler och formella kanaler har… Då i år kommer internetdagarna att vara dubbelt så spännande från min horisont!

Balladen om Liten Karin – står du upp för dina ideal? #blogg100

Jag publicerade en bild av fantastiska Karin Nygårds och när jag satt och tänkte på Karin kom balladen om Liten Karin tillbaka till mig. Balladen om Liten Karin är en ganska hemsk historia, som jag ser det. Den handlar om Liten Karin som har så mycket självständighet och vägrar att göra så makten vill. Det gör att mannen/prisen i dikten väljer att straffa med på ett gruvligt sätt.

Balladen påminner oss om vikten av starka människor som står upp för sina ideal, sitt sätt att leva och gör det ända in i döden. Balladen får mig att tänka på studenterna på himmelska fridens torg 1989, de får mig att tänka på kvinnan som slår nynazisten i huvudet etc. Men balladen får mig också att tänka på Karin Nygårds och hur hon arbetar för att öka sina elevers digitala kompetens och deras medvetenhet om hur digitala verktyg fungerar!

Barns behov av integritet i sociala mediers tidsålder #blogg100

Jag läser inlägget ”You Are Not a Digital Native: Privacy in the Age of the Internet” av Cory Doctorow där han diskuterar vikten och betydelsen av integritet även bland unga som vuxit upp med Facebook. de som lite slarvigt kallas för digitala infödingar och vars användning av sociala medier används som exempel för att säga att de inte tycker att integritet är viktigt. Men precis som Cory Doctorow säger innebär inte integritet att ingen i hela världen inte vet om vad du sysslar med, utan att du kan styra vem som vet vad och varför:

“Privacy” doesn’t mean that no one in the world knows about your business. It means that you get to choose who knows about your business.

Dagens ungdomar är inte annorlunda än vi var, de vill precis som vi ha inte berätta allt för alla, vissa hemligheter håller man för sig och sina vänner, andra pratar man med sina föräldrar om, och det finns sånt som vi för allt i livet inte vill att våra lärare ska får veta. Det kan vara värt att fundera kring i arbetet med sociala medier och i valet av tjänster som vi använder och vill att elever/barn ska använda som en del av sitt skolarbete. I artikeln diskuteras Danah Boyd forskning om ungdomars förhållningssätt till integritet på sociala medier som Facebook. OM du inte har tagit del av Dana Boyd så gör för alla det på Youtube.

Och ha sedan hennes resultat i å tanke när du funderar kring barns integritet i förhållande till sociala medier…

Hur gör man när man använder Creative Commons material? #blogg100

I presentationen kring Creative Commons handlar de flesta presentationer om att licensiera sitt material med hjälp av Creative Commons. Vad ska man tänka på, hur ska man licensiera sitt material, vilka frågor ska man ta ställning till. Vad innebär det att licensiera, hur ska man tolka villkoren. Fokus ligger i mycket av Creative Commons informationen handlar om kreatörens val. Men det är ju bara den ena sidan av Creative Commons på den andra sidan finns användarna, och de behöver information och kunskaper om vad som gäller när man ska använda Creative Commons licenseriat material. I skolan handlar det ofta om elever som ska använda CC-material.

För att hjälpa alla användare av Creative Commons så valde vi på Webbstjärnan att göra en en webbkurs om Creative Commons fokuserade vi på användarna och försöker i vår webbkurs ge användarna de kunskaper som de behöver för att kunna använda CC-material 🙂 Det coola med vår webbkurs är att den är fri, öppen och tillgänglig för alla 🙂 Så du är också välkommen att genomföra den.

Gör dagens Rembrandt ”selfies”? #blogg100

Jag tror precis som självporträtten blev självklara under 1600-talet pga billigare speglar kommer dagens Rembrandt att avbilda sig själv med hjälp av mobiltelefonen. Teknikutveckling gör att genrer populariseras och används av fler, det är selfieskulturen ett bevis för idag. Skälen till att vilja avbilda sig själv är också desamma, både personliga och professionella…

Igår hade Godmorgon världen ett reportage kring ”selfien” och jag blev intervjuad och fick uttala mig om selfies syfte och funktion. Om du inte hörde programmet så finns avsnittet på selfies på nätet, såklart. Jag känner mig lite extra stolt över att få vara del av ett av mina favoritprogram. Ett program som gör analyser om politik och samtidens skeenden och tänk i det fick jag var med i.

 

Bilden av ”vanliga människor” i allmänhet och selfies i synnerhet #ggm14 #blogg100

Vilka bilder av ”okända” människor fick före internet spridning?

Jag fascineras av sociala medier och teknikutvecklingen, och de känslor och uttryck som ”vanliga” människors användande av sociala medier väcker… Bygger inte det vi delar i sociala medier på den enklas sanningen att vi vill berätta om oss själva, det vi tycker om, det vi vill vara och det vi hoppas att vi är. Jag undrar mycket vad dessa uttryck och åsikter om ”vanliga människors” medieanvädning bygger på, varför väcker det så mycket känslor? Och när går det över?

Jag tänker att i och med att Facebook har varit öppet för alla sedan 2006 och Internet är en självklarhet, smarta-telefoner är var mans egendom, då borde inte ”okända” människors agerande i sociala medier uppröra så mycket som det gör. Men jag möter med jämna mellanrum röster som pratar ner uttrycken, förringar dem som något som bara görs för att vi kan, varför då? Vad är det som har blivit så mycket sämre? Är det att vanliga människor kan ge en bild av sig själva?

När jag växte upp spreds två typer av bilder generellt av vanliga människor i medier eller i offentligheten: Vid brott var det: den självklara bilden passbilden. Jag tänker på bilder som den av Christer Pettersson. Den andra typen var bilder av människor som gjort något bra eller föredömligt till dem skickades det ut en reporter som fick skildra vardagen, den vanliga människan.

Idag kan vi själva berätta med hjälp av medier, sociala medier berätta om bilder, genom att själva ta bilden, dokumentera stunden, maten och då väcker det känslor, ett tydligt tecken på  självupptaget, men är det inte så att media och de som förekommer i media bara känner en konkurrens från vardagens hjältar och kändisar och en rädsla för att vi när vi själva kan skapa våra egna ”kändisar” och dela dem med varandra och inte längre är intresserade av kändisar och traditionella medier?

Imorgon på GeekGirlMeetup kommer jag att prata om selfies i synnerhet och bilder av oss ”okända” i synnerhet 🙂

Lever vi i ”självbespeglingens gyllene epok, narcissismen” ? #blogg100

Jag läser krönikan Ta selfies är som att slicka sitt kön av Robert Aschberg på Aftonbladet där han skriver om selfies och drar slutsatsen att dessa självporträtt skapas för att vi har tillgång till tekniken och möjligheten finns i och med den kamera som alla har. Men är det ett tecken på att vi lever i narcissism gyllene epok?

Jag vet inte om jag håller med, myten om narcissos handlar väl om just det som vi alla vet att vi är huvudpersoner i våra egna liv. Och är det inte som Oscar Wilde har sagt:

Att älska sig själv är början till en livslång kärlekshistoria.”

Är det mindre värt för att alla gör det? Är det sämre för att selfin generellt skildrar framgång, lycka, skönhet? Och om det är så varför är det så? Är det för att selfien ger oss möjligheten att själva välja vilken bild vi vill dela av oss själva och det gör att vi alla får makten att berätta berättelsen om oss själva.

När definierade tekniken ett uttryck? #blogg100

En bok är väl ändå en bok även om den ges ut i pocket eller skrivs som e-bok? Eller är det så att en bok som bara finns digitalt inte är en bok, utan bara en text, och en pocket är något annat än en bok med hård pärmar?

Och en bild tagen med i-phone är väl ändå fortfarande ett fotografi, även om den inte är tagen med en ”traditionell” kamera, eller är ett mobil-telefon-fotografi en annan sort fotografi? Och blir fotografiet något helt annat om man använder en i-phone jfr med en analog-kamera, visst upplösningen blir annorlunda, lägre, men bilden är väl fortfarande en bild, precis som en pocket på grått-papper lika mycket är en bok som är tryckt i ett fransk band… eller?