Lärande sker alltid i ett möte #blogg100

Jag fotograferar en del. Man skulle kunna säga att det är ett av mina fritidsintressen. Ett av de projekt som jag gör just för tillfället är ett som mina barn bjudit in mig till. De har gett mig fotograferingstid, varje vecka. Och jag är glad.

Men i deras värld är det ganska enahanda och de tycker att bilderna blir väldigt lika, kanske till och med samma. En av barnen har bytt ut sin vardagliga min med grimaser och till en början opponerade jag mig. Tyckte att vi kanske kunde vara ”ordentliga” ta vanliga bilder. Men sittandes där med kameran och med ett grimaserande barn framför mig inser jag att det här är så mycket roligare. Jag skrattar, barnet skrattar och bilderna blir annorlunda, kanske inte de bästa, men de utmanar oss. Barnet får mig att se andra sätt att se på porträtt, på mina barn och deras färdigheter…

Jag tänker att vi möts och vi utvecklas och lär av varandra, och så ska väl allt lärande ske.  I ett möte mellan den som ska lära och den som lär ut. Mitt barn lär mig se att bilder på barn och porträtt av barn kan vara fulla av liv, bus och framför allt på bådas villkor.

Igår skedde det igen, kollegans barn ställde upp på att vara med på bild och strax var leken inte bara min, utan även deras… bilderna blev så underbart roliga och fulla av barn.