månadsarkiv: oktober 2015

Jag ställer ut i Seattle tillsammans med Stuckinplastic

Jag undrar alltid om jag ska kalla oss ett kollektiv, vi på Stuckinplastic, ett fotografkollektiv som alla fotograferar leksaker, plastleksaker 🙂 När jag fick frågan om jag vill vara med var det en stor ära, och en lättnad jag var inte ensam, utan jag ingår i ett kommunity, ett kollektiv och vi fotograferar leksaker 🙂 Jag bloggar där om just att fotografera leksaker, minst en gång i veckan så kicka in!

Vi, kollektivet, på Stuckinplastic kommer att ställa ut på Bryan Ohno Gallery i Seattle i november, det är en fantastisk grej 🙂

Du kanske vill ha en bild? Jag har blivit tillsagd att det ska gå att beställa även från Sverige. Hur vet jag ännu inte, men jag lämnar så klart besked så snart jag vet om du är intresserad, då är det bara att skriva en kommentar, eller skicka ett mejl.

 

Insiktsfulla dagar är de bästa!

DSC_8184

Tanken på att det är bara en knapp månad kvar till internetdagarna gör mig minst sagt nervös, samtidigt vet jag att det finns ingen konferens som jag tycker mer om. Inte bara för att jag själv råkar ha ett finger med i spelet, utanför att internetdagarna alltid bär med sig insikter och kunskaper som jag inte ens visste att jag behövde. I fjol handlade det om att vara visselblåsare och kunna utnyttja ”the big data”, och göra konst av selfies. Insikter som jag bär med mig, tack vare internetdagarna. I år hoppas jag på nya framförallt oväntade som de som kommer av de fantastiska talarna, men också nya för att de gäster som jag bjudit in på spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” kan komma med insikter och perspektiv som jag själv inte tänkt på.

Jag längtar samtidigt som uppladdningen är nervös, för jag vill att det ska bli så bra som det brukar… Jag hoppas att du tittar in, kanske till och med kommer att vara på plats… om så ses vi där och då på Waterfront den 23-24 nov, 2015.

 

Facebooks ansvar är att ge mig de nyheter och annonsörer som passar mig

Jag läser den fantastiska artikeln på DN som heter Facebook har skapa ett unikt informationsmonopol. Där artikelförfattaren intervjuat och diskuterar samt problematiserar Facebooks roll som nyhetsförmedlare. Jag ska inte säga att jag är förvånad när Lars Backstrom (news feeds ingenjör på Facebook) säger att:

– Att optimera news feed handlar främst om att förmedla innehåll som användaren gillar, så att de återvänder oftare, säger Backstrom lättsamt.

Samtidigt förvånas jag över att journaliser som sak intervjua och ställa kritiska frågor till Facebook enligt artikeln snarare frågar om hur de ska optimera sin närvaro. Var är de kritiska perspektivet när det kommer till hur Facebook fungerar? Vilket fall som helst tycker jag att du ska läsa artikeln om Facebooks informationsmonopol! Intressant och viktig läsning för alla Facebookanvändare.

Varför lockar framtiden så mycket?

Häromdagen satt jag på ett seminarium på SVT som hade rubriken: små barn och internet, nästa generations behov och vanor”. Seminariet i sig handlade om internet, sociala medier och små barns användning av digital teknik. I flera presentationer och diskussioner kom argument som handlade om ”framtiden” och att vi i barnen har framtiden. Det fanns också en ansats om att vi skulle lära oss om framtiden genom att titta på barnen, eller att vi har ett ansvar för att förbereda barnen för framtiden… Jag har under en längre tid verkligen funderat över argumenten om ”framtiden”, är inte våra barn en del av vår samtid. Och i diskussionen om framtiden sägs ofta att vi behöver förbereda barnen för en framtid … men är det ens är möjligt.

Det vi kan göra är att ge våra barn verktyg för att förstå och kunna hantera samtiden, och samtidens medielandskap, internet, och sociala medier och på så sätt blir de mer framtidsförberedda… kanske inte för allt som framtiden bär med sig men en del. Ibland hör jag argument om att skolan ska förbereda barnen för framtiden, men det skrämmer mig för om vi formulerar skolans uppdrag som ett som handlar om framtiden är att göra det för stort, abstrakt och i uppdraget ligger redan en implicit förväntan om att skolan ska misslyckas, för när den framtid kommer som barnen ska leva i så har skolan självklart inte förberett dem för allt. Istället behöver vi lyfta frågan utifrån idag och den samtid som vi befinner oss i, vi vet massor om samtiden, låt oss förbereda barnen för den och för att kunna hantera den, så som den är idag och troligen imorgon, så kommer de bättre kunna hantera den framtid som de ska leva i.